Resfeber och deadlinebrådska

      Kommentarer inaktiverade för Resfeber och deadlinebrådska

Idag trillade flygbiljetterna in i min e-postlåda. Flygbiljetterna för studieresan till Israel. De fick min resfeber att stiga märkbart för jag har lite svårt att förstå att jag om en vecka är på väg mot det heliga landet!

Före det har jag bara massor att hinna med och klara av. Så jag känner att den här veckans dagar bra gärna kunde fördubbla sig men det lär de knappast göra så det är bara att bita ihop och jobba på. Sen får jag väl säga att det är då jag jobbar bäst, när tiden är begränsad och jag måste skärpa till mig.

Bara jag har allt undanstökat innan resan så får jag njuta av en väl planerad, lärorik resa till landet som är kristendomens vagga. Det ser jag fram emot!

Men hjälp, vad ska jag packa med mig????

Kandidatexamen

      Kommentarer inaktiverade för Kandidatexamen

Så kom då dagen när jag fick ett kvitto på mina studier. Jag är inte färdig för det, tro inte det. Det här är ett etappmål. En examen som jag egentligen inte gör någonting med men som ska klaras av för att komma vidare till slutmålet och magisterexamen.

Här kommer en bra förklaring på vad det är jag klarat av.

Mitt huvudämne är praktisk teologi. Som biämne valde jag delat biämne med hälften nytestamentlig exegetik och hälften kyrkohistoria. Alla de här delarna bedömdes med vitsordet 4. Kunskap i det andra inhemska språket bedömdes med goda insikter. (släng er i väggen alla mina gamla finska lärare som inte trodde att jag skulle klara det!) Så jag är nog riktigt nöjd och glad över mitt betyg.

Det som återstår är 120 studiepoäng för magistergraden. 40 studiepoäng har jag redan klarat av, 15 sp håller jag på med och får färdiga den här våren så till nästa läsår väntar 66 studiepoäng. De består mest av graduskrivande och praktik. Så nästa vår, om Gud vill, har jag nästa examens betyg i min hand!

Det är nog lite spännande att det faktiskt blir mitt sista studieår. Jag som tyckte att det skulle vara en låång tid att studera fyra år men nu har tre år gått i ett nafs! Roligt har det för det mesta varit och jag är innerligt glad att jag vågade steget!

Jubileumsfesten

      Kommentarer inaktiverade för Jubileumsfesten

Teologiska studentföreningen firade sina 50 år lördagen 29 april. Festligheterna inleddes med solenn akt i Humanisticum. Det betyder att föreningen fick motta hälsingar och gratulationer från när och fjärran. Där stod vi finklädda hela bunten med ett skumpaglas i handen och försökte applådera efter varje uppvaktning. Det är inte så lätt att klappa i händerna OCH hålla i ett glas till lika.

Efter detta blev det kaffe i Arken. Där kunde man mingla och prata med vänner och bekanta. Så blev det föredrag men det hoppade jag över för att hinna installera mig på mitt hotell. Dessutom behövde jag dra på mig långklänningen och fixa till krigsmålningen. Det var rätt skönt att ta det lugnt en liten stund också.

Så blev det dags att ta sig till festen. Jag fick hänga med ett gäng som åkte taxi till festen. Det var ingen vanlig taxi för det var inget vanligt gäng heller. Det var en KARAOKE-taxi! Det hade jag ingen aning om att det fanns men kul var det att åka omkring i Åbo och sjunga mer eller mindre suspekta sånger.

Kl 18.30 var vi framme vid Radisson Blu Marina Palace Hotel där festen gick av stapeln. Det började men en stunds mingel med skumpa då man kunde hälsa på alla vänner som man kanske inte sett på år och dar. Omkring klockan sju blev det dags att inta platserna vid borden. Kvällen varvades med program, mat, mingel och snapsvisor. Fantastiskt nog deltog tre biskopar! Det var högtidligt och värdigt och avslappnat och roligt. Jag är fascinerad av hur det kan vara både högtidlig och avslappnat på samma gång.

Biskop Björn hälsade oss välkomna, ordförande Sabina Sweins höll tal, Oskar Arngården från Uppsala festtalade om hur han får träning och tro att gå ihop. Ärkebiskop emeritus John Vikström tog spontant till orda och tackade för festen. En trio teologer som sjunger i Florakören sjöng ett par vackra sånger. De sjöng så fint och proffsigt att det gick kalla kårar!

Kyrkråttan hade slunkit ner i handväskan och var förstås med på festen. Här kommer bildbevis på det.

Den allra roligaste programpunkten var när biskop Björn med familj musicerade. Björn introducerade sonen Måsse på piano, frun Maria på saxofon och förklarade så problemet med att hitta ett lämpligt instrument åt honom själv. Han har spelat det mesta i sina dagar, allt från blockflöjt i skolan till bas i nåt band men påstod att han aldrig blivit bra på nåt instrument. Så de hade prövat med gitarr men gillade inte hur det lät. De hade prövat med trumma men gillade inte heller det. Men så hade de till slut hittat ett instrument han kunde hantera så att de kunde acceptera resultatet. De satte igång och Björn drar fram en blockflöjt som han spelar på, hellre än bra. Publiken skrattade så den tjöt och programnumret belönades med stående ovationer. Det är så härligt hur biskopen kan bjuda på sig själv och spexa till det! Han är förutom en god teolog en varm och humoristisk typ.

Efter den fina festen blev det eftersläpp på Börsen. Väl framme vid Börsen insåg jag att jag nog mådde bäst av att fortsätta promenaden till hotellet för att gå och lägga mig. Jag har aldrig riktigt gillat nattklubbar så jag saknade inte nattsuddet utan lade mig nöjd mellan rena lakan för att följande dag äta en smarrig hotellfrukost och toppa den med en diger sillfrukost. Burp vad jag var mätt efter det!

Tack till alla inblandade för en fantastik fest!

PS. Här kommer bild på klänningen. Bilden är tagen hemma före festen, så se på klänningen och inget annat, tack!

 

Berättelsen bakom

      2 kommentarer till Berättelsen bakom

Studielivet består inte bara av att plugga och tenta. Det visste du ju nog redan. Det här inlägget berättar om hur det kan gå när man ska gå på årsfest.

Jag hade länge tänkt att jag hade klänningen klar för TSFs jubileumsårsfest. När jag provade den för en dryg vecka sen insåg jag att den krympt i skåpet och att jag behövde en ny. Att köpa en kan vara dyrt och krångligt så jag bestämde mig för att sy en. (Att sy en är ju då inte krångligt??)

Så på fredag eftermiddag beställde jag mönster på nätet. När mönstret damp ner i postlådan på måndag eftermiddag kunde jag rusa iväg till stan för att köpa tyg. Jag hade funderat ut hurdant tyg jag ville ha men var rädd för att det skulle föra med sig problem om jag inte hittade just ett sånt tyg. Nå väl, tyget fanns så det var bara att köpa det, åka hem igen och sätta igång.

Mamma kom och hjälpte till. Först klippte vi ut mönsterdelarna ur mönsterpappret.

Så placerade vi ut mönstret på tyget. Trådrakt! Klippte ut delarna och sen var klockan så mycket att det var dags att gå och lägga sig.

Under tisdag och onsdag fick sömnadsprojektet vila för jag hade ju en latintent att klara av mitt i allt. Ja, och så hade jag ju glömt att köpa tråd… Den köpte jag på onsdag.
På torsdag satt jag igång igen och sydde ihop alla delar. Åter fick jag ovärderlig hkälp av mamma. Att få en dräkt att sitta rätt och snyggt kräver provningar och då är det nästintill omöjligt att själv se hur det sitter.

Raksöm. Pressa sömmarna. Zigzag. Jag har en Overlock-maskin men i det här fallet var det den gamla beprövade metoden som var bäst.

När det blev dags att fålla upp klänningen vägrade mamma krypa på golvet så jag fick klättra upp på arbetsbänken i köket!

Klänningen blev nästan klar under torsdagen. Det sista fixade jag på fredag. På fredag sydde jag också boleron. Fast jag fick lite skrämselhicka när jag började sy den. Plötsligt insåg jag att jag borde ha köpt fodertyg också. Jag grävde i mina gömmor och hittade ett svart fodertyg som just precis räckte till. Phiu! Boleron bar räddad.

På fredag kväll hade jag min festdräkt klar. Skor och handväska hade jag köpt på onsdags morgonen i flygande fläng. Redo för fest!

Hur blev festen då? Otroligt högtidlig, hjärtlig och rolig. Så där som det bara blir när teologer ordnar finfest. Jag får berätta mera i nästa inlägg.

Värt att fira

      2 kommentarer till Värt att fira

Igår fick jag svar på hur det gick för mig i sluttenten för latin 2 kursen. Jag fick ett mejl om att resultatet fanns i moodle (det webbverktyg vi använder för kurserna) blev jag riktigt skakig. Jag kände att jag inte riktigt vågade öppna moodle för att se hur det gått men jag måste ju få veta. Så med darrande fingrar loggade jag in och till min glädje hade jag klarat tenten och fått vitsordet 3.

Underbart, härligt, fantastiskt! Jag blev så glad för det här betyder att jag nu har klarat av 10 studiepoäng hebreiska, 10 sp grekiska och 10 sp latin! Jag är klar med alla kurser jag måste läsa i de klassiska språken. Tjohoo! Skulle jag inte vara så snål skulle jag ha öppnat en flaska skumpa.

För det här var inte den enda goda nyheten den här dagen. Jag fick meddelande om att mitt kandidatexamensbetyg är klart att avhämta. Jag kan alltså titulera mig teologiekandidat numera. Jag skulle nog kunna få betyget hemskickat på posten men jag litar inte tillräckligt mycket på posten för att låta dem ta hand om betyget. För om betyget försvinner på vägen så får jag inget nytt originalbetyg. Så nästa onsdag går jag personligen och hämtar ut mitt betyg.

Så i morgon när det blir Teologiska studentföreningens 50 års jubileumsårsfest får jag fira mina egna framgångar på samma gång. Nu väntar bara balklänningen på de sista sömmarna så att jag har nåt att sätta på mig på festen. Så, tillbaka till symaskinen…

 

Ett vänligt ord kan göra under

      Kommentarer inaktiverade för Ett vänligt ord kan göra under

Rubriken är hämtad från en psalm jag använde i en radioandakt för två år sedan. Med de orden vill jag påminna dig om att det är viktigt och fint att ge feedback när man tycker att nån gjort nåt bra. Det mår vi alla bra av att få höra ibland.

När jag läser sånt här blir jag varm i hjärtat. Då glömmer jag att det kanske var svårt att formulera några tankar alls. Jag är så glad för att dessa två tog sig tid att meddela mig vad de tycker. Ikväll kommer den sista andakten i serien. Klockan 19.15 kan du höra mig i Yle Vega.

Om du har missat andakterna eller vill höra flera gånger så finns dom på Arenan i en månad efter sändning. Här nedan kan du klicka på länken så kommer du direkt till rätt ställe.

Andakt 1 tisdag 18 april på Arenan
Andakt 2 onsdag 19 april på Arenan
Andakt 3 torsdag 20 april på Arenan
Andakt 4 fredag 21 april på Arenan (öppnas kl 19.30)

Om du av någon orsak inte kan lyssna på dem så finns de alla i textformat under fliken ARKIV eller så kan du klicka på länkarna här nedan.

Andakt 1 tisdag 18 april i text
Andakt 2 onsdag 19 april i text
Andakt 3 torsdag 20 april i text
Andakt 4 fredag 21 april i text (öppnas kl 19.15)

Vinnaren är….

      1 kommentar till Vinnaren är….

Nu har vinnaren av utlottningen utsetts med pompa och ståt!

Först gjorde jag en massa lappar…

Sen skrev jag alla namn på lapparna…

Och så vek jag lapparna…

Och så blev det dragning av vinnaren…

 

Grattis till vinnaren!

…och ett stort TACK till alla som  deltog! Att det var så många gjorde ju utlottningen oliiiidligt spännande! Härligt! Det skulle ju vara roligt att gå på kaffe med varenda en av er! Kanske det blir så att nästa gång bloggen fyller jämt så blir det kalas på café för alla som vill?

Om du inte kan se filmen så får du gå till kommentarerna för där avslöjar jag vinnaren i text.

Dags för aftonandakter

      Kommentarer inaktiverade för Dags för aftonandakter

Ikväll kommer den första av mina fyra andakter i radion. Sen följer det en ny andakt per kväll fram till fredagen. Det här är just de andakter jag skrivit om som jag hade svårt att hitta ord till och som det tog två tagningar för att få på burk. Jag känner att de inte är det bästa jag någonsin gjort men kanske de innehåller nåt litet ord som någon behöver få höra. För det är ju så att jag inte kan veta vad Gud har planerat och på vilket sätt jag får vara hens redskap. Jag instämmer med Richard Parkers ord: ”Gud kallar inte människor som är kvalificerade. Han kallar människor som är villiga och så utrustar han dem.”

Andakterna kan som vanligt höras på Arenan en månad efter att de gått ut i etern. Klickar du här så kommer du direkt till min andakt som publiceras kl 19.30. Dessvärre kan man inte lyssna till dem utrikes och det här beror på upphovsrätten till musiken. Därför publicerar jag dem i textform också under fliken ARKIV uppe under bilden och där kan man läsa dem så länge den här bloggen existerar. De dyker också upp i arkivet samtidigt med att andakterna går ut i etern, fast den första öppnar jag redan nu så kan får du en ”sneakpeak” på vartåt det bär.

Inlägg nummer 200 – med utlottning!

Mitt första blogginlägg skrev jag 19 mars 2014 – det är dryga tre år sen dess! Då tog jag steget mot att studera teologi på heltid. På hösten inledde jag studierna och skrev om min andra dag så här. Första året försökte jag ta ut så mycket som bara möjligt av studierna och studielivet. Jag deltog med liv och lust i gulisintagningen och sen blev det sitz och höstfest och julgröt och vårfest och valborg och allt möjligt kul där emellan. Första året gick så otroligt snabbt fast det var mycket studier och en hel del gnäll över hebreiskan. Mysis är ju navet i de teologiska studierna och det skrev jag om i ett inlägg här.

Så kom sommaren och jag var tillbaka på jobbet. Det blev min första sommar som ambulerande, vikarierande vaktmästare med en månad i Pargas, en i Korpo och en i Nagu. Det var i Korpo som jag blev med råtta, Kyrkråttan flyttade in i min ficka och började instagramma om vårt liv tillsammans. Det skrev jag om i det här inlägget. Den sommaren gick också i ett huj och snart var det dags för andra årets studier.

Höstterminen inleddes och här skriver jag om det. Eller egentligen inledde jag ju studierna med en resa till Taizé. Den resan var så intensiv att jag visst aldrig kom mig för att blogga om den. Samtidigt debuterade jag som andaktstalare i radion. Det var den första andakt jag själv skrivit och hållit – någonsin! Smågalen som jag är inledde jag med låta den gå ut i radion!  Det studieåret präglades av liturgisk-homiletiska övningar och studier i grekiska. Det ena grymt roligt, det andra mera tradigt. Dessutom fick jag färdigt kandidatavhandlingen men lyckades inte ännu skrapa ihop studiepoängen som krävdes för en examen. Andra året gick visst med raketfart det också.

Sommaren spenderades på samma sätt som förra året – ungefär. Jag fick inleda med att hoppa in som prästvikarie och ta hand om en skolgudstjänst och en dagisgudstjänst i Nagu. Plötsligt var jag ambulerande, vikarierande, predikande vaktmästare! Det var spännande och roligt värre. En annan speciell dag skrev jag om i bloggen. Så hade jag plötsligt en massa semesterdagar som måste hållas vilket rörde till arbetsschemat en hel del. Fast det gjorde ju att jag hade möjlighet att åka med min motorcykelklubb runt Bottenviken så jag klagar inte.

Så kom hösten igen. Jag skriver om första dagen på Campus. Tredje året – tredje klassiska språket ska betas av. Latin läser jag nu som nätkurs och tycker att det är hur lätt som helst efter att ha kämpat mig genom hebreiska och grekiska. För att krydda studierna lite väljer jag en kurs i franska. Knäppgök, tycker jag nu om mig själv. Nåja, det är bara en kurs. Det här studieåret sitter jag mest hemma. Jag har inplanerat 3 x 10 studiepoäng som läskurser vilket betyder att jag inte har några föreläsningar i de kurserna. Under höstterminen är jag två dagar i veckan till Åbo. Hösten blir lång, mörk och jobbig. Jag är deppig och studierna går trögt men jag får nåt att se fram emot på våren. Det avslöjar jag här.

Vårterminen skjuter jag igång med raketfart och supereffektivitet. I det här inlägget sprutar jag av motivation och glädje över vad jag åstadkommit. Med all rätt tycker jag fortfarande för det mattades av rätt fort. Under sportlovet gjorde jag min praktik i religiös fostran, a.k.a. skribapraktiken. Den är värd 2 studiepoäng men jag tror jag lärde mig saker för minst 20 sp! Den skrev jag om i flera inlägg här, här, här, här och här. Den här våren debuterar jag som kolumnskribent i Åbo Underrättelser. Varje fredag är det någon som skriver en kolumn under rubriken Spaltaren som behandlar liv och tro och allmänna tankar. En ära att få vara med i kretsen av skribenter! Studierna fortsätter med latin, läskurser och kursen Det heliga landet med föreläsningar som slutar med en studieresa till Israel i maj. På sidan om studierna handleder jag en skribagrupp och fortsätter på guidekursen som började i höstas. Det är lite mycket mellan varven men det är i alla fall inte tråkigt. Jag känner att det här läsåret har försvunnit med raketfart det också.

Så nu står jag här med inlägg nummer 200 framför mig. Jag hade tänkt att det skulle bli en utlottning för sådana är ju kul när man fyller jämnt! Så alla som har orkat läsa ändå hit och vill delta i utlottningen ska göra det tunga jobbet att skriva en kommentar till det här inlägget. Jag räknar inte tillrop på facebook eller nån annanstans utan vill ha din kommentar just här. Så heja heja, orka orka! Senast på torsdagsmorgonen 20.4.2017 kl 10.00 ska kommentaren ha trillat ner för att du ska vara med i utlottningen.

Vinsten då? Ja, jag tänker vara lite fantasilös och köra med samma som jag gjorde vid inlägg nummer 100: Jag bjuder vinnaren på café! Du som vinner och jag går och äter nåt gott på café. Jag gillar cafén och att träffa människor så det ska bli jätteroligt att få träffa någon av mina trogna läsare! Var, när och hur får vi komma överens om med den som vinner.

Lycka till!

Kristus är uppstånden men delaktigheten är i kris

Glad påsk! Kristus är uppstånden!

Tänk vad bra det kan vara med kallt väder som inte lockar mig att gå ut. Med påskledigt som ger mig tid att ta det lugnt. Med ett par dagar utan några måsten. Med memma och pascha och påskägg i stora lass. Allt det här fick mig att läsa och recensera den knepiga doktorsavhandlingen till slut och snabbt greppa min nya bok, Delaktighetens kris.

På två dagar var den slukad och recenserad. För den var verkligen intressant och rörde sig just i de sfärer som intresserar mig. Det är en forskningsrapport som presenterar hur präster, kyrkomusiker och unga kyrkokörsångare ser på gudstjänsten och hur de upplever den. De anställda bär en förhoppning om att kunna dela med sig av glädje, hopp och förtröstan medan körsångarna trots sitt deltagande i gudstjänsten med sitt ansvar för en del av det musikaliska ändå känner att gudstjänsten inte tilltalar dem eller ger dem någonting.

Forskningen är gjord i Sverige där man stoltserar med att vara världens mest sekulära land och där kyrkan på något sätt marginaliserats ännu mera än i Finland. Ändå känner jag så bra igen mycket av det som lyfts fram i intervjuerna med både anställda och körsångare. Forskaren Caroline Gustavsson tycker jag har gjort ett bra jobb och hon kommer med en välgjord analys och vettiga slutsatser. Den Svenska kyrkan är i kris och man måste ta tag i det om inte gudstjänsten helt ska förlora sin roll i församlingslivet.

En poäng som jag tycker är väl värd att tas fram är att för att de unga ska kunna känna sig delaktiga i gudstjänsten behöver de vara villiga att vara delaktiga. Det hjälper inte hur mycket man än förändrar, förnyar och förfinar gudstjänsten om inte de unga känner att kyrka och tro är något de är villiga att vara del av. Utmaningen är inte bristen på kunskap utan att samhället präglas av en utbredd misstro mot institutionen kyrkan och den kristna tron. Om de unga, som lever i ett socialt sammanhang där kyrka och tro ifrågasätts och svartmålas, ska känna att de vågar och vill stå för att de är troende så kräver det ett rejält mod. Det är inte konstigt om grupptrycket gör att de inte vågar och är villiga att satsa sin sociala status för att på riktigt delta i en gudstjänst som inte talar direkt till dem.

Nåja, jag ska inte skriva många sidor om den här boken men jag kan varmt rekommendera den om man är anställd i kyrkan eller annars bara är intresserad av kyrka och gudstjänst. Den finns i mitt bibliotek bland en del annat mått och gott. Jag har alltså sammanställt en lista på en del av mina böcker under fliken BIBLIOTEK uppe under bilden. Jag tänkte att jag hellre lånar ut mina böcker till andras glädje än att de bara samlar damm på min bokhylla. Så hojta till om det är nån bok du vill låna!