TGIF och tidtabellen för framtiden

      Inga kommentarer till TGIF och tidtabellen för framtiden

Det känns i kropp och hjärna att det varit en intensiv vecka. Det blev över 1100 km bakom ratten, tre dagar själavårdspraktik, en kväll och en förmiddag av samtal och överläggningar med stiftsfullmäktige och ett viktigt möte om min framtid. Kanske det inte är så konstigt om jag känner mig lite matt?

Det är utmanande att få aktivitet och vila i balans. Den här våren är en omvälvande tid med måsten och ivriga planer för framtiden. Det allra viktigaste nu är att få gradun skriven. Ingen liten press där. Det är inte så att världen går under om jag inte får den klar i den tid jag planerat men nog skulle jag vara väldigt besviken på mig själv för det är så mycket spännande som väntar!

Från akademin kom en vänlig påminnelse om tidtabellen för att få ut examen den här våren. För att jag över huvud taget ska ha en chans att bli prästvigd den 27.5 måste jag få in min gradu till språkgranskningen den 20.4 och före det vill min professor ha två veckor tid på sig att gå igenom den. Om jag får in gradun i tid så får jag utlåtandet den 4.5 och det förväntar jag mig att är godkänt. Sen måste jag anhålla om betyg senast 7.5 för att få ut betyget 24.5. Allt det här behöver klaffa precis. Så nej, inte är det alls nån tight tidtabell… Notera den drypande ironin här. För det mest galna är ju att biskopen och notarien skulle vilja ha mitt betyg några veckor före prästvigningen.

Om allt det här går åt skogen så är nästa datum för prästvigning i oktober och då har jag ju plötsligt väldigt gott om tid.

Sen behöver jag ha en arbetsplats som väntar på mig för att alls bli prästvigd. Det är ändå det som oroar mig allra minst just nu. Det finns flera församlingar som letar efter en präst.

 

 

Ett par dagar in

      Inga kommentarer till Ett par dagar in

Själavård – så enkelt och så svårt. Men vad är det egentligen?

Enligt Wikipedia: Själavård är kyrkans omsorg om den enskildes andliga välbefinnande. Man brukar skilja mellan vänskapssjälavård och enskild själavård. Den person som ger enskild själavård, själasörjaren, är oftast präst/pastor eller diakon, men även personer med andra utbildningar kan få förtroende att tjäna i kyrkans själavård.

Enligt Sacrista.evl.fi: Själavård är att hjälpa, stöda och trösta en människa i alla livsskeden. Att hjälpa henne i glädje och i sorg. Jesu kärlek är utgångspunkten då vi stöder och tröstar varandra. Vi gör det genom att lyssna, samtala och bara finnas till hands.

Nu har jag mina första två dagar bakom mig och kan bara konstatera att jag lär mig. Tillsammans med sjukhusprästen M har jag besökt en terminalvårdsavdelning. Där vårdas patienter som oftast är döende. Jag vet att många tänker att det är hemskt men jag tycker det är bra att det finns en avdelning där man har kunskap och mod att göra det bästa man kan för den som är nära döden.

Jag kan inte berätta något om de samtal jag fört för tystnadsplikten är total. Det jag däremot kan berätta något om är mina tankar och sådana finns det gott om just nu. Jag visste inte egentligen vad jag skulle förvänta mig av den här praktiken så jag har gett mig in i den med ett öppet sinne. När jag har mött patienter och samtalat med dem har det väckt tankar och reaktioner som jag å ena sidan var beredd på men jag har också tankar som överrumplat mig. Så nu försöker jag iaktta mig själv, analysera mig, mina tankar och reaktioner och försöka lära mig hur jag fungerar i den här situationen. De människor jag möter och samtalar med kan det hända att jag aldrig möter igen men de ger mig lärdomar jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Så den här praktiken är mycket värdefulla dagar.Det jag funderat på är: vad samtalar man om i dödens väntrum? Det kan jag inte svara på för det beror ju på vem det är som samtalar. Och ärligt talat, vi är alla i dödens väntrum, vi vet bara inte vilken nummer vår kölapp har. Det är helt möjligt att den som vårdas på en terminalavdelning lever längre än den som kommer på besök. Med den tanken kan samtalen bli hur ytliga eller hur djupa som helst.

 

Se vi går upp till… Vasa!

      2 kommentarer till Se vi går upp till… Vasa!

Idag var då dagen när jag skulle köra till Vasa. Jag fasade lite för det för min rygg har varit sur rätt länge men tackvare ett läkarbesök i veckan, en hög med mediciner och en strategiskt rullad handuk så gick det bra. Jag startade kl 12 hemifrån. Sju timmar och 400 kilometer senare var jag framme. Min handledare var snäll och tog emot mig och visade mig rätt.

Nu är jag då inkvarterad i Vasa. Samfälligheten har en lokal som praktikanter som jag får bo i. Den är inte särskilt lyxig men den är mitt i stan och har allt jag behöver för ett par veckors vistelse så jag är tacksam. Tänk så bra det kunde ordna sig!

Nu är det då bara att krypa i säng och vakna pigg och glad i morgon. Det kommer att bli en spännande dag!

Det är mycket nu

      Inga kommentarer till Det är mycket nu

Jag känner mig lite kluven i tanken. Jag håller på med gradun och förstås snurrar tankarna kring den 24/7 men samtidigt snurrar tankarna redan kring nästa veckas program.

I söndag kör jag till Vasa och sen ska jag göra min själavårdspraktik tillsammans med sjukhussjälavårdarna där. Det blir spännande och säkert mycket lärorikt. Det som råddar till min vecka är att jag kör till Lärkkulla på onsdagskvällen för att närvara på stiftsfullmäktiges möte på torsdagen. Inte nog med det men jag har ett annat viktigt möte samma dag innan jag kör hem. Sen på söndag kör jag tillbaka till Vasa för praktikens andra vecka. Åh, det blir galet mycket kilometrar bakom ratten de här veckorna! Jag hoppas på bra före och en medgörlig kropp.

Det är mycket nu…

 

P.S.
Det här är frivilligt.
Jag har valt det själv.
Erfarenheter kommer inte gratis.
Det blir nog bra.

På Café

      Inga kommentarer till På Café

Idag blev äntligen det utlovade cafébesöket av som jag lottade ut här tidigare. Jag som egentligen är rätt dålig på att gå på café i Åbo kom mig för första gången till Café Art. Jag har hört mycket gott om det och visst levde de upp till sitt rykte.

Se så vårt kaffe och tårtbitarna matchar varandra!

Vi njöt av kaffe och bakelser. Jag som heller typ aldrig dricker kaffe tog en latte macchiato och nog är det ju gott med mjölk med kaffesmak. Det får jag ändå erkänna. Någon vana lär det ändå inte bli för min mage protesterar och sänder reflux-hälsningar ganska snabbt.

Tack för ett trevligt samtal, Cara!

Kyndelsmäss med stora och små

      Inga kommentarer till Kyndelsmäss med stora och små

Idag på kyndelsmässodagen firade jag gudstjänst i min hemkyrka. Det var familjemässa där familjerna till de barn som döpts sedan förra årets kyndelsmäss var särskilt inbjudna. Det tändes ljus på altaret för alla de barnen.  Före gudstjänsten övade konfirmanderna sina sånger och då passade Kyrkråttan på att knäppa en bild.

Det var en hel del människor i kyrkan för missionskretsen från Pargas var på utfärd och deltog i högmässan. Kyrkoherden hade ordnat det så att de kunde komma med för att lyssna till Torsten Sandell hans fru Tuas berättelser från Turkiet där de jobbar. De är missionärer på ett sätt men får inte kallas det för Turkiet godkänner inte missionärer, om jag minns rätt.

Det var en verkligt festlig mässa med små och stora. Det var många som medverkade och det kändes verkligt fint att delta i gemenskapen. På bänken framför mig satt en liten kille med sin mamma och farmor. Han var en av dem som döpts under året som gått. Han charmade mig totalt och till min förvåning trivdes han en god stund i min famn under gudstjänsten. Då kändes det som att det är alldeles sant att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Inte så att jag behövde uppfostra honom, utan på så sätt att det är bra för alla att det finns många barn och många vuxna som vågar vara tillsammans på ett naturligt sätt. Till slut blev det tröttsamt att fira gudstjänst för min lilla kavaljer så han kröp upp i sin mammas famn och somnade tryggt där. Då kunde inte Kyrkråttan hålla sig från att smyga sig med en stund. Är de inte söta tillsammans?

En bra dag i snöyran

      Inga kommentarer till En bra dag i snöyran

Utsikten genom kökfönstret i morse

När jag vaknade i morse isåg jag att det här blir en perfekt dag att stå vid skrivbordet och skriva gradu. Snöyran där ute lockar inte alls till att gå ut. Dessutom känner jag mig inspirerad och full av ny energi att ta tag i mitt skrivande igen. Måndag-tisdag gick det trögt men igår var det gradusemi och jag fick diskutera min text vilket gav nya tankar och en puff framåt igen. Tänk så lite det kan behövas för att lusten ska gå från gåfart till expresståg (ja inte VR:s modell då utan mera modell franska TVG)! Nu tillbaka till graduskrivandet…

Samtal som gör skillnad

      Inga kommentarer till Samtal som gör skillnad

Det händer sig ibland att jag funderar på hur det kommer sig att människor öppnar upp sina tankar för mig. Att vänner pratar om allt möjligt med sina vänner det vet jag ju men ibland förundras jag över vilka förtroenden jag får ta emot, också av mindre nära vänner.

Ibland kan vi alla behöva lite draghjälp i livet

För en tid sen träffade jag en väninna som jag inte träffar särskilt ofta. Hon har det lite jobbigt på sitt arbete och allt bara rann ur henne när vi satt och pratade. Nästan lite förskräckt sa hon att det här får du inte berätta för nån. Förstås gör jag inte det och det vet hon. När vi skildes åt tackade hon och sa att det kändes lättare.

Idag träffade jag en annan kvinna som jag känner men som jag tror att jag aldrig pratat dess mera med. Vi satt och pratade i timmar. Hon har problem med sin hälsa och det oroar henne så till den grad att det blivit en negativ spiral av hela situationen. Jag lyssnade och vi delade erfarenheter. När vi skildes åt fick jag en kram och jag förstod att hon kände sig bättre till mods.

Jag kan inte hjälpa någondera konkret i deras situation men jag kan lyssna och jag kan bekräfta deras känslor av oro och frustration. Jag har ingen erfarenhet av själavård för den praktiken är ännu ett par veckor fram i tiden men jag undrar om inte det här var just det? Själavård?

Om det här ens ligger nära det själavård är så tror jag att jag kanske har en fallenhet för det. Att få samtala om också svåra saker med dess riktiga namn utan att rygga undan inför det är viktig. Det vet jag av egen erfarenhet. Som jag skulle vilja bli bemött, så vill jag möta andra. Och det är jag visst inte den första att tänka.

Läsbart för flera

      Inga kommentarer till Läsbart för flera

Jag har bestämt mig för att inte samla så mycket böcker i min bokhylla. Fast de gäller kanske mest skönlitteratur för när jag läst en roman eller deckare en gång är det extremt sällsynt att jag läser den på nytt. Så varför ska den då stå i min bokhylla och samla damm? Vi har ju fantastiska bibliotek i vårt land där man får låna i stort sett vad som helst.

Sen är det en lite annan femma  med teologisk litteratur. En del har jag köpt för att det har varit svårt att få tag i den annars och en del har jag plockat åt mig från boklådan vid Mysis. En del vet jag att jag kommer att återkomma till och en del hänger med mest för att jag inte bestämt mig för om jag tror att jag kommer att behöva dem.

Nu vill jag påminna om att jag gärna lånar ut de böcker jag samlat på mig. Hellre får de bli till glädje för flera än att de bara samlar damm i min hylla. För att du ska veta vad som finns i min hylla har jag gjort en sida som heter Bibliotek här på bloggen. Se på bilden så ser du var du hittar sidan.

När du går till den sidan hittar du böckerna i en lista som jag ordnat efter publiceringsår. Nu funderar jag om det egentligen var så fiffigt. Kanske jag borde ordna om dem i alfabetiskt ordning? Kommentera gärna vad du tycker.

När ryggen tar stryk

      Inga kommentarer till När ryggen tar stryk

Jag hade ont i ryggen förra veckoslutet. Ett ordentligt ryggskott skulle jag väl beskriva det som. Jag har haft problem förr så jag var välförsedd med passlig medicin hemma i skåpet. Jag vilade ryggen och medicierade ordentligt så det blev bättre. På onsdagen kändes ryggen nästan normal så jag drog iväg på yoga. Jag tänkte att det skulle vara en passlig motion och att ryggen skulle mjukna. Lite protesterade den ibland i vissa övningar men det är inget helt nytt.

Efteråt, när jag åkte hem slog ryggen bakut och värkte som om ryggskottet varit gjort med dynamit. Värkmedicinen jag hade ville nästan inte räcka till. Jag led mig genom dagen och växlade mellan att stå, sitta och ligga. Jag har ju inte tid med ont i ryggen nu, jag har en gradu att skriva! Med muskelavslappnande medicin sov jag gott men igår, på torsdagen var ryggen ändå ordentligt sjuk. Mera medicin, mera vila, mera växla ställning. Och skriva gradu.

Idag vaknade jag med en rygg som nästan låtsades om ingenting. Jovisst känner jag att det onda finns kvar där i korsryggen men det är hanterbart och tystnar av värkmedicin. Med en väninna på besök kom jag mig ut på en liten promenad och det tackar ryggen förstås för.

Nu är jag riktigt glad åt att gubben gav mig sitt höj- och sänkbara skivbord. Jag har inte stått vid det just alls tidigare men med en sjuk rygg är det fantastiskt att kunna stå och jobba. Så här står jag och skriver blogg och gradu för tillfället. Skam den som ger sig!