Ett vänligt ord kan göra under

      Inga kommentarer till Ett vänligt ord kan göra under

Rubriken är hämtad från en psalm jag använde i en radioandakt för två år sedan. Med de orden vill jag påminna dig om att det är viktigt och fint att ge feedback när man tycker att nån gjort nåt bra. Det mår vi alla bra av att få höra ibland.

När jag läser sånt här blir jag varm i hjärtat. Då glömmer jag att det kanske var svårt att formulera några tankar alls. Jag är så glad för att dessa två tog sig tid att meddela mig vad de tycker. Ikväll kommer den sista andakten i serien. Klockan 19.15 kan du höra mig i Yle Vega.

Om du har missat andakterna eller vill höra flera gånger så finns dom på Arenan i en månad efter sändning. Här nedan kan du klicka på länken så kommer du direkt till rätt ställe.

Andakt 1 tisdag 18 april på Arenan
Andakt 2 onsdag 19 april på Arenan
Andakt 3 torsdag 20 april på Arenan
Andakt 4 fredag 21 april på Arenan (öppnas kl 19.30)

Om du av någon orsak inte kan lyssna på dem så finns de alla i textformat under fliken ARKIV eller så kan du klicka på länkarna här nedan.

Andakt 1 tisdag 18 april i text
Andakt 2 onsdag 19 april i text
Andakt 3 torsdag 20 april i text
Andakt 4 fredag 21 april i text (öppnas kl 19.15)

Vinnaren är….

      1 kommentar till Vinnaren är….

Nu har vinnaren av utlottningen utsetts med pompa och ståt!

Först gjorde jag en massa lappar…

Sen skrev jag alla namn på lapparna…

Och så vek jag lapparna…

Och så blev det dragning av vinnaren…

 

Grattis till vinnaren!

…och ett stort TACK till alla som  deltog! Att det var så många gjorde ju utlottningen oliiiidligt spännande! Härligt! Det skulle ju vara roligt att gå på kaffe med varenda en av er! Kanske det blir så att nästa gång bloggen fyller jämt så blir det kalas på café för alla som vill?

Om du inte kan se filmen så får du gå till kommentarerna för där avslöjar jag vinnaren i text.

Dags för aftonandakter

      Inga kommentarer till Dags för aftonandakter

Ikväll kommer den första av mina fyra andakter i radion. Sen följer det en ny andakt per kväll fram till fredagen. Det här är just de andakter jag skrivit om som jag hade svårt att hitta ord till och som det tog två tagningar för att få på burk. Jag känner att de inte är det bästa jag någonsin gjort men kanske de innehåller nåt litet ord som någon behöver få höra. För det är ju så att jag inte kan veta vad Gud har planerat och på vilket sätt jag får vara hens redskap. Jag instämmer med Richard Parkers ord: ”Gud kallar inte människor som är kvalificerade. Han kallar människor som är villiga och så utrustar han dem.”

Andakterna kan som vanligt höras på Arenan en månad efter att de gått ut i etern. Klickar du här så kommer du direkt till min andakt som publiceras kl 19.30. Dessvärre kan man inte lyssna till dem utrikes och det här beror på upphovsrätten till musiken. Därför publicerar jag dem i textform också under fliken ARKIV uppe under bilden och där kan man läsa dem så länge den här bloggen existerar. De dyker också upp i arkivet samtidigt med att andakterna går ut i etern, fast den första öppnar jag redan nu så kan får du en ”sneakpeak” på vartåt det bär.

Inlägg nummer 200 – med utlottning!

Mitt första blogginlägg skrev jag 19 mars 2014 – det är dryga tre år sen dess! Då tog jag steget mot att studera teologi på heltid. På hösten inledde jag studierna och skrev om min andra dag så här. Första året försökte jag ta ut så mycket som bara möjligt av studierna och studielivet. Jag deltog med liv och lust i gulisintagningen och sen blev det sitz och höstfest och julgröt och vårfest och valborg och allt möjligt kul där emellan. Första året gick så otroligt snabbt fast det var mycket studier och en hel del gnäll över hebreiskan. Mysis är ju navet i de teologiska studierna och det skrev jag om i ett inlägg här.

Så kom sommaren och jag var tillbaka på jobbet. Det blev min första sommar som ambulerande, vikarierande vaktmästare med en månad i Pargas, en i Korpo och en i Nagu. Det var i Korpo som jag blev med råtta, Kyrkråttan flyttade in i min ficka och började instagramma om vårt liv tillsammans. Det skrev jag om i det här inlägget. Den sommaren gick också i ett huj och snart var det dags för andra årets studier.

Höstterminen inleddes och här skriver jag om det. Eller egentligen inledde jag ju studierna med en resa till Taizé. Den resan var så intensiv att jag visst aldrig kom mig för att blogga om den. Samtidigt debuterade jag som andaktstalare i radion. Det var den första andakt jag själv skrivit och hållit – någonsin! Smågalen som jag är inledde jag med låta den gå ut i radion!  Det studieåret präglades av liturgisk-homiletiska övningar och studier i grekiska. Det ena grymt roligt, det andra mera tradigt. Dessutom fick jag färdigt kandidatavhandlingen men lyckades inte ännu skrapa ihop studiepoängen som krävdes för en examen. Andra året gick visst med raketfart det också.

Sommaren spenderades på samma sätt som förra året – ungefär. Jag fick inleda med att hoppa in som prästvikarie och ta hand om en skolgudstjänst och en dagisgudstjänst i Nagu. Plötsligt var jag ambulerande, vikarierande, predikande vaktmästare! Det var spännande och roligt värre. En annan speciell dag skrev jag om i bloggen. Så hade jag plötsligt en massa semesterdagar som måste hållas vilket rörde till arbetsschemat en hel del. Fast det gjorde ju att jag hade möjlighet att åka med min motorcykelklubb runt Bottenviken så jag klagar inte.

Så kom hösten igen. Jag skriver om första dagen på Campus. Tredje året – tredje klassiska språket ska betas av. Latin läser jag nu som nätkurs och tycker att det är hur lätt som helst efter att ha kämpat mig genom hebreiska och grekiska. För att krydda studierna lite väljer jag en kurs i franska. Knäppgök, tycker jag nu om mig själv. Nåja, det är bara en kurs. Det här studieåret sitter jag mest hemma. Jag har inplanerat 3 x 10 studiepoäng som läskurser vilket betyder att jag inte har några föreläsningar i de kurserna. Under höstterminen är jag två dagar i veckan till Åbo. Hösten blir lång, mörk och jobbig. Jag är deppig och studierna går trögt men jag får nåt att se fram emot på våren. Det avslöjar jag här.

Vårterminen skjuter jag igång med raketfart och supereffektivitet. I det här inlägget sprutar jag av motivation och glädje över vad jag åstadkommit. Med all rätt tycker jag fortfarande för det mattades av rätt fort. Under sportlovet gjorde jag min praktik i religiös fostran, a.k.a. skribapraktiken. Den är värd 2 studiepoäng men jag tror jag lärde mig saker för minst 20 sp! Den skrev jag om i flera inlägg här, här, här, här och här. Den här våren debuterar jag som kolumnskribent i Åbo Underrättelser. Varje fredag är det någon som skriver en kolumn under rubriken Spaltaren som behandlar liv och tro och allmänna tankar. En ära att få vara med i kretsen av skribenter! Studierna fortsätter med latin, läskurser och kursen Det heliga landet med föreläsningar som slutar med en studieresa till Israel i maj. På sidan om studierna handleder jag en skribagrupp och fortsätter på guidekursen som började i höstas. Det är lite mycket mellan varven men det är i alla fall inte tråkigt. Jag känner att det här läsåret har försvunnit med raketfart det också.

Så nu står jag här med inlägg nummer 200 framför mig. Jag hade tänkt att det skulle bli en utlottning för sådana är ju kul när man fyller jämnt! Så alla som har orkat läsa ändå hit och vill delta i utlottningen ska göra det tunga jobbet att skriva en kommentar till det här inlägget. Jag räknar inte tillrop på facebook eller nån annanstans utan vill ha din kommentar just här. Så heja heja, orka orka! Senast på torsdagsmorgonen 20.4.2017 kl 10.00 ska kommentaren ha trillat ner för att du ska vara med i utlottningen.

Vinsten då? Ja, jag tänker vara lite fantasilös och köra med samma som jag gjorde vid inlägg nummer 100: Jag bjuder vinnaren på café! Du som vinner och jag går och äter nåt gott på café. Jag gillar cafén och att träffa människor så det ska bli jätteroligt att få träffa någon av mina trogna läsare! Var, när och hur får vi komma överens om med den som vinner.

Lycka till!

Kristus är uppstånden men delaktigheten är i kris

Glad påsk! Kristus är uppstånden!

Tänk vad bra det kan vara med kallt väder som inte lockar mig att gå ut. Med påskledigt som ger mig tid att ta det lugnt. Med ett par dagar utan några måsten. Med memma och pascha och påskägg i stora lass. Allt det här fick mig att läsa och recensera den knepiga doktorsavhandlingen till slut och snabbt greppa min nya bok, Delaktighetens kris.

På två dagar var den slukad och recenserad. För den var verkligen intressant och rörde sig just i de sfärer som intresserar mig. Det är en forskningsrapport som presenterar hur präster, kyrkomusiker och unga kyrkokörsångare ser på gudstjänsten och hur de upplever den. De anställda bär en förhoppning om att kunna dela med sig av glädje, hopp och förtröstan medan körsångarna trots sitt deltagande i gudstjänsten med sitt ansvar för en del av det musikaliska ändå känner att gudstjänsten inte tilltalar dem eller ger dem någonting.

Forskningen är gjord i Sverige där man stoltserar med att vara världens mest sekulära land och där kyrkan på något sätt marginaliserats ännu mera än i Finland. Ändå känner jag så bra igen mycket av det som lyfts fram i intervjuerna med både anställda och körsångare. Forskaren Caroline Gustavsson tycker jag har gjort ett bra jobb och hon kommer med en välgjord analys och vettiga slutsatser. Den Svenska kyrkan är i kris och man måste ta tag i det om inte gudstjänsten helt ska förlora sin roll i församlingslivet.

En poäng som jag tycker är väl värd att tas fram är att för att de unga ska kunna känna sig delaktiga i gudstjänsten behöver de vara villiga att vara delaktiga. Det hjälper inte hur mycket man än förändrar, förnyar och förfinar gudstjänsten om inte de unga känner att kyrka och tro är något de är villiga att vara del av. Utmaningen är inte bristen på kunskap utan att samhället präglas av en utbredd misstro mot institutionen kyrkan och den kristna tron. Om de unga, som lever i ett socialt sammanhang där kyrka och tro ifrågasätts och svartmålas, ska känna att de vågar och vill stå för att de är troende så kräver det ett rejält mod. Det är inte konstigt om grupptrycket gör att de inte vågar och är villiga att satsa sin sociala status för att på riktigt delta i en gudstjänst som inte talar direkt till dem.

Nåja, jag ska inte skriva många sidor om den här boken men jag kan varmt rekommendera den om man är anställd i kyrkan eller annars bara är intresserad av kyrka och gudstjänst. Den finns i mitt bibliotek bland en del annat mått och gott. Jag har alltså sammanställt en lista på en del av mina böcker under fliken BIBLIOTEK uppe under bilden. Jag tänkte att jag hellre lånar ut mina böcker till andras glädje än att de bara samlar damm på min bokhylla. Så hojta till om det är nån bok du vill låna!

Upp och ner, ner och upp

      Inga kommentarer till Upp och ner, ner och upp

Kanske jag inte är gjord för att sitta hemma i min kammare med näsan mellan böcker och datorskärm? Kanske jag behöver luftas ibland och vädra ut unkna tankar? För idag fick jag möta den goda vänskap som finns bland teologer och jag känner mig helare igen.

Dagen började med stress med en telefon och plånbok som glömdes hemma. I lunchrestaurangen trodde jag att min förmånssedel skulle duga som betalning för lunchen men nej, den gällde bara andra inköp. Så där stod jag utan pengar med mat på brickan. Lyckligtvis kom fyra studiekompisar samtidigt till kassan och jag frågade dem om nån av dem ville betala för min lunch också, ge mig ett lån? Javisst, svarade L, jag vill betala för din lunch också. Det var med en självklar värme han sa det trots att vi inte är särskilt nära vänner. Men det känns som att är man teolog så håller man ihop, oberoende av andra omständigheter. Lycka!

Efter lunchen satt jag i Mysis en god stund och hann prata med O som jag inte sett på länge. Vi började studera samma höst och det är så skönt att prata studier med en som är i samma situation. Det är en ljuvlig kille och jag ser fram emot att få gå hans prästvigning en dag. Han kommer att bli en varm och omtänksam präst som sjunger bra till på köpet!

Det är nog viktigt att besöka Mysis och den teologiska delen av akademin med jämna mellanrum. Det är en injektion av välmående och psykologisk hälsovård!

Den senaste tidens blogginlägg har gått från ytterlighet till ytterlighet, från djupa dalar till höga toppar. Det speglar mina känslor den här våren. Jag är nog rätt känslig just nu och reagerar starkt på såväl bra som jobbiga saker. Skönt ändå att kunna se att det inte bara är djupa dalar eller höga toppar utan det finns variation och någon sorts balans. Det är i alla fall inte tråkigt!

Så var vi här igen då.

      2 kommentarer till Så var vi här igen då.

Nu är jag här igen. Vid klagomuren. Häller all min vånda över dig. Så, jag förstår om du låter blir att läsa längre än så här. Tack, vi hörs en bättre dag!


Det är jobbigt och det jobbiga är mellan mina öron. Det blir vanligtvis så när jag inte har koll på allting. Nu har jag mitt rutiga papper med planering att kryssa av på, jag har min kalender, både i pappersformat och i nätupplaga, jag har lappar lite över allt och ändå har jag en diffus känsla av att det är en massa saker jag borde ta tag i – igår.

Vårterminen håller sakta på att gå mot sitt slut och jag har MASSOR av saker jag måste ha gjorda innan dess. Men många saker lockar inte alls så jag sitter här med känslan av BORDE och känslan av VILL INT och försöker balansera upp det. Mellan dessa två ligger DISCIPLIN i kläm och får inte riktigt utrymme att ta tag i saker och ting.

Skulle det bara vara studierna som pressar på skulle det inte vara så farligt men då jag ju inte kunnat låta bli att åta mig saker som jag tänkte att skulle vara roliga. Nu när jag är stressad och pressad är de inte längre så värst roliga utan umgås flitigt med både BORDE och VILL INT.

Det som dessutom lägger en krydda i soppan är att jag allt mera inser att nästa läsår är mitt sista studieår. Det kommer att bestå mest av praktik och graduskrivande men också lite förberedande för en möjlig prästvigning efter studierna. En deadline hann jag faktiskt redan missa men jag tror det ska reda upp sig. Det är spännande – oliiiiiiidligt spännande!

Så, dagens uppgift är att landa i nuet, göra upp en ny to-do-lista för att få grepp om allt som jag ska göra och så andas. Andas djupt och regelbundet. Beta av listan en sak i taget.

Hur KAN det vara så svårt?

33 dagar till resan till Det Heliga landet – no pressure – no pressure at all… Andas!

 

En välsignad dag

      Inga kommentarer till En välsignad dag

Idag har jag fått de två återstående andakterna inspelade. Den här gången var det en annan tekniker vid spakarna och oj så olika det var! En duktig kille som inte alls tyckte att det behövde petas så rysligt på detaljerna. Det var helt klart en generationsskillnad mellan teknikerna. Så, på dryga trekvart var vi klara med de återstående två andakterna. Tjohej, här gick det undan! Detta trots att jag stakade mig och råddade bort mig som aldrig förr!

Så satt jag av en föreläsning. Intressant på sitt sätt så egentligen är uttrycket att ”sitta av” rätt missvisande. Det är kursen om det heliga landet och hela kursen är ju intressant!

Sen var det dags att ta itu med konfirmanderna och en gudstjänstplanering. Det gick bra och konfirmanderna var ivriga att få uppgifter. Så, i söndag är vi hela gänget med i domkyrkan klockan 12 och gör gudstjänst. Spännande! Kom du också!

Planeringen gick snabbt så efter det hade jag möjlighet att delta i veckomässa och där på följande samtal i fastan. Det var t.f. kyrkoherde Mia Bäck som intervjuade Gustav Björkstrand om hans bok Livet är ett lagspel. Det är en biografi om ärkebiskop emeritus John Vikström. Nu har jag denna tegelsten på 500 sidor här hemma och den ser jag fram emot att läsa! Jag är glad att jag fick vara med och lyssna. Det kändes som en historisk stund att berätta om för kommande generationer sen nån gång.

Det känns som en välsignad dag. Den bestod av många komponenter och jag är tacksam för dem alla. Det var en bra dag.

Halvfull burk

      Inga kommentarer till Halvfull burk

Det gick som jag misstänkte med inspelningen. Vi hann inte få alla fyra andakterna på burk. Först krånglade datorn så där rök en kvart, sen läste jag in första andakten två gånger för som vanligt var jag nervös i rösten och andningen på första tagningen. Nåväl, efter en och en halv timme hade vi två andakter färdiga. Då var det en kvart kvar av den bokade tiden så vi konstaterade att jag får boka en ny tid nästa vecka så får vi spela in de två följande då.

Musiken som ”borde” finnas bekräftade teknikern att finns, han hade hittat bandet. Alltså BANDET. Inspelningen är över 20 år gammal. Det kräver extra riggande för att alls får fram sången men det lovad teknikern fixa till nästa gång. Det ska bli spännande att höra stycket då för jag har aldrig hört det. Jag har bara läst sångtexten och fastnade för den. På Youtube hittade jag en snutt av melodin men hur det egentliga musikstycket är arrangerat och framfört är ännu en hemlighet. Spännande.

I morgon ska jag ringa och boka tid. Det får jag inte glömma.

Andas in – andakt ut

      Inga kommentarer till Andas in – andakt ut

Jag fick ihop det. Jag har gjort fyra andaktstexter, som till och med hänger ihop på nåt sätt. Jag har hittat fyra sånger som jag tycker passar till texterna och tre av dem vet jag med säkerhet att finns att tillgå. Den fjärde borde finnas, men borde är inget betryggande ord i min tankevärld.

Då är det bara inspelningen kvar. På eftermiddagen har jag träff med teknikern i studion och då ska vi klämma in fyra andakter på två timmar. Phiu. Det låter kanske lätt och som om vi har gott om tid men, det är nog inte riktigt så. Det kräver stenhård koncentration av båda och det tar förvånansvärt mycket tid att kolla att allting sitter som det ska.

Andakterna får du höra i Yle Vega på kvällarna i påskveckan. Det är alltså tisdag 18.4 – fredag 21.4 kl. 19.15 som det lönar sig att ratta in kanalen om du vill höra vad min skrivkramp löste upp sig i.