Klappat och klart!

      Inga kommentarer till Klappat och klart!

NU har jag klarat av de sista studierna genom att jag idag tentade gradulitteraturen. Så nu är det bara att invänta att gradun blir språkgranskad och bedömd och sen att studiepoängen ska trilla in i studieregistret STRURE. Professorn lovade redan att gradun blir godkänd och får ett bra vitsord.

Ai että…. Det är nog en bra känsla det här!
Fast samtidigt blev jag ju nu utan den ram som studierna ändå varit under fyra års tid. Nå, nya utmaningar väntar och så skulle jag väl kunna unna mig att pyssla i trädgården och pina mig med att få alla husets fönster tvättade under tiden fram till prästvigningen.

Pappi on präst, hevonen on häst…

      3 kommentarer till Pappi on präst, hevonen on häst…

Jag lovade reda ut titlarna på prästerna, så nu får jag ta itu med det då…

När man blivit prästvigd är man präst tills man dör. Det skrev jag redan i förra inlägget. Så oberoende vilken titel man senare får så är man präst, alltid och överallt.

Att vara präst är liksom grundnivån. Då blir man förordnad av domkapitlet till en församlingspastorstjänst. (Pastor är för övrigt latin för herde.) Utan vidareutbildning så kommer man inte vidare.

Första vidareutbildningen heter pastoralexamen och den omfattar 40 studiepoäng. När man avlagt den kan man söka kaplanstjänster. En kaplan är alltså en präst som har lite mera ansvarsuppgifter än vad en församlingspastor har. I en kapellförsamling är det kaplanen som är högsta prästen.

För att kunna gå vidare och bli kyrkoherde med ansvar för hela församlingen måste man avlägga Exilafen. Det är en förkortning av Examen i ledning av församlingsarbete. Det är en förhållandevis liten studiehelhet eftersom den bara omfattar 6 sp!

Sen efter det kan man roa sig med att avlägga högre pastoralexamen. Det är en betydligt mera omfattande utbildning på 80 sp. Där ingår bland annat kyrkans ledarskapsutbildning Kirjo II. Den krävs för att man ska kunna bli som domprost, prästassessor och stiftsdekan. (Suck nej, jag tänker inte reda ut de här titlarna dess mera. Det är folk som verkar i Domkapitlet. Domkapitlet övervakar församlingarna och prästerna i stiftet samt sköter förvaltnings- och personalfrågor. Det är typ stiftets regering eller styrelse och leds av biskopen. Läs mer om Borgå stift här.)

Sådär, nu har vi klarat av präst, pastor, kaplan och kyrkoherde. Domkapitlet fick du på köpet. Då har vi kontraktsprost, prost och biskop kvar.

Kontraktsprost är den som leder ett prosteri. Men vi måste börja med att förklara stiftet, alltså Borgå stift i vårt fall. Det är ungefär som ett län fast inom kyrkan. Ett prosteri är en administrativ del av stiftet. Borgå stift har 9 prosterier. Du kan kolla på kartan här bredvid. Klicka på den så blir den större. Varje prosteri består av flera församlingar, minst tre här i vårt stift. Kontraktsprosten väljs för sex år i sänder av kyrkoherdarna i prosteriets församlingar och hen sköter det administrativa arbetet inom prosteriet. Så kontraktsprosten är en av kyrkoherdarna som fungerar som en typ av mellanchef.

Prost är en hederstitel som biskopen tilldelar en präst efter lång och trogen tjänst. Så gå inte och kalla vilken präst som helst för prost och tvärt om, hedra en prost med att omtala hen som prost och inget annat!

Så har vi kvar biskopen. Det är den präst som enligt kyrkoordningen har den högsta tillsynen över församlingarna och prästerskapet i sitt stift. Biskopen är alltså chefen som ska värna om kyrkans enhet, övervaka att kyrkans uppgift sköts, stöda och vägleda stiftets präster, förrätta vigningar och invigningar samt installationer och en massa, massa annat. Det är inget lätt jobb för det blåser som bekant på toppen.

Om det ännu är nåt du undrar över så kan du börja med att gå till kyrkans ordlista för där finns all möjligt nyttig information. Sen kan man kolla i kyrkolagen och kyrkoordningen vad som gäller. Eller så kan du fråga mig i en kommentar till blogginlägget så ska jag försöka svara.

Nu ska jag inte lova nåt för nästa blogginlägg, men jag kan lova att det blir ett nytt inlägg om nån dag.

Det där med att vara präst

      Inga kommentarer till Det där med att vara präst

Att bli präst är något alldeles speciellt. Det är inte som att ansöka om vilket jobb som helst utan här handlar det om något alldeles extra. För vem som helst kan inte bli präst. Inte ens vilken teologiemagister som helst. Jag ska försöka förklara.

Enligt kyrkolagen (5:1) heter det så här: För förkunnande av evangelium och förvaltande av sakramenten har kyrkan ett prästämbete, som erhålls genom ordinationen. Biskopen och domkapitlet beslutar om godkännade till ordination.

Det heter alltså att man blir ordinerad, inte bara att man blir präst rätt och slätt.

För att bli präst, alltså ordinerad, krävs:
1) att man är döpt, konfirmerad, gudfruktig och känd för kristligt leverne samt medlem av kyrkan.
2) att man är minst teologiemagister med prästbehörighet dvs. man ska ha läst tillräckligt med teologi, läst klassiska språk och gjort rätt sorts praktik.
3) att man är kallad. Man behöver på nåt sätt känna själv att Gud behöver en och så måste det finnas en församling eller någon annan som vill ha en, så att biskopen kan säga att där är din nya arbetsplats när hen godkänner ens ansökan att bli präst.
4) att man är tillräckligt frisk för att klara av arbetet som präst.
5) att man är lämplig att vara präst.
(Noggrannare instruktioner finns t.ex. i broschyren Vägen till prästämbetet.)

Sen just innan man vigs till prästämbetet avlägger man ett prästlöfte som låter så här:
Jag N.N. lovar inför Gud den allvetande, att jag vid utövandet av prästämbetet, som jag nu står redo att motta, vill hålla mig till Guds heliga ord och den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse. Jag skall inte offentligt förkunna eller utsprida eller hemligt främja eller hylla läror som strider däremot. Jag vill även rätt förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten enligt Kristi instiftelse. Jag vill efterleva kyrkans lag och ordning samt villigt tjäna församlingen och ordets åhörare. Allt detta vill jag efterkomma, så att jag kan svara därför inför Gud och människor. Härtill förhjälpe mig Gud.

Det är alltså inget litet löfte man avlägger!

När man så klarat av allt det här som krävs, blir man vigd till prästämbetet. Det sker i stiftets domkyrka. För min del blir det alltså i Borgå eftersom jag ska bli präst i Borgå stift. Under prästvigningen ikläds man stola och mässhake, alltså “halsduken” och “ponchon” som prästen har på sig i gudstjänsten, och så blir man välsignad av biskopen och hela gänget assisterande präster. Det är en mycket högtidlig festhögmässa som är öppen för alla. Så om du vill vara med och fira min dag gäller det att du infinner dig i Borgå domkyrka söndagen den 27.5 kl 12.15!

Efter den högmässan går de nyblivna prästerna och de inbjudna gästerna till biskopsgården där biskopsparet bjuder på en liten fest. Där får de nyblivna prästerna också sina prästbrev som bevis över att de kallats och vigts till prästämbetet.

Efter det här är man präst tills man dör om man inte gör bort sig så till den milda grad att biskopen och domkapitlet tar kragen av en eller att man själv av någon orsak avsäger sig ämbetet.

Fast jag nu radat upp allt som visar hur speciellt det är att vara präst så är präster ändå bara vanliga människor med samma egenskaper, egenheter, glädjeämnen och problem som vem som helst av oss. Tro inte att präster är bättre på nåt sätt utan minns att de också behöver äta, sova och få vara en bland alla andra.

Nästa gång ska jag skriva lite om hur det kommer sig att en präst kan kallas pastor, kaplan, kyrkoherde, kontraktsprost, prost och biskop men ändå alltid vara präst.

En helg med helande tystnad

      Inga kommentarer till En helg med helande tystnad

Som en passlig avkoppling efter intensiva studier och annan stress sitter jag nu i mitt rum på Snoan. Det är dags för tyst retreat tillsammans med andra radioandaktsredaktörer. Det känns som en fantastisk chans att få ta det riktigt lugnt, får sova och få äta vid färdigdukat bord. Det där som är lyx i vardagen.

Jag ska verkligen försöka stänga av mig från sociala media och bara njuta av dagen som den kommer. Kameran är med så kanske jag hittar ro genom att gå ut och fotografera. Kanske föds det nya andakter i tystnaden. Kanske sover jag bara och läser nån bok…

Provpredikan godkänd

      Inga kommentarer till Provpredikan godkänd

Idag var det dags för att provpredikan inför domkapitlet. Jag hade förberett mig lite mera än för en vanlig gudstjänst men nog var det pirrigt att ställa sig där i predikstolen. Samtidigt kändes det väldigt bra. Jag kunde faktiskt stå där rakryggad inför mycket erfarna präster och hålla en predikan utan att tänka att “vad ska nu lilla jag…”.

Jag är inte väldigt teologiskt erfaren men det behöver man inte heller vara när man just ska bli präst. Sådan erfarenhet får man samla på sig efter hand. Det jag har nu, är en fullständig övertygelse om att Gud har behov av mig i sin kyrka. Han har kallat mig för att jag på nåt sätt kan komplettera pusslet med alla olika gåvor som redan finns bland alla dem som vill tjäna Gud.

När jag hade predikat fick jag feedback av domkapitlet. Jag talade för fort. Javisst! Det är jag inte överraskad av att få höra. Blir jag nervös så går det undan. Sen var det mest bara fina omdömen. En tyckte att jag gjort en fin övergång från att tala om lärjungarna till att tala om vi och oss. En tyckte att det var fint att jag knöt ihop nattvarden med en naturupplevelse. En gillade att jag återknöt till psalmen vi sjöng i början.

Så nog kan jag väl fortsätta knåpa ihop predikningar och öva på det hantverket. För det är verkligen ett hantverk att predika! Blev du nyfiken på vad jag sade? Här kan du läsa mitt manuskript.

Sen var det ju också alldeles härligt att få träffa de andra prästkandidaterna. Vi är hela 6 stycken som väntar på att få sammanstråla igen i maj! Det är helt enkelt bara HÄFTIGT att vara så här långt på väg!

Så en rolig detalj från dagen: När jag provpredikat överräckte jag min gradu åt biskopen och domkapitlet! Så nu ska de få läsa och begrunda.

Han rustar mig

      2 kommentarer till Han rustar mig

Gud rustar sin tjänare. Det låter högtidligt, ålderdomligt och lite kufiskt. Ändå är det just det jag är med om just nu. Att få träna på prästjobbet genom att vara predikobiträde är för mig att rustas.

Jag kämpade med predikan för den här söndagen. Temat är den gode herden och det kan verka enkelt men jag kämpade för att hitta de rätta orden. Orden som knyter samman Jesu tid med vår tid. Orden som får en mossig berättelse att vara relevant idag. Till slut blev jag tillräckligt nöjd och kunde predika idag. Manuset hittar du som vanligt här.

Efter gudstjänsten kom en gammal präst fram och sa att han är glad att jag svarade på kallelsen och vill bli präst. Han sa att jag på något sätt påminner honom om en väckelsepredikant från hans ungdom. Det här kanske låter lite lustigt men jag uppskattar gamla mäns visdom och hans ord värmer mitt hjärta. Genom dem rustar Gud mig för framtiden.

En urvriden disktrasa

      Inga kommentarer till En urvriden disktrasa

Så trött jag är! Fast jag på ett sätt mår prima är jag trött. Jag har just gjort klar gradun och kan njuta av att ha det stora arbetet undanstökat. Jag är just nu mitt i en virvel av planering för framtiden med prästvigningen och kommande jobb. Vid sidan om det försöker jag samla tankarna och skriva morgondagens predikan. Allt det här suger musten ur mig! Jag riktigt känner hur fyra års intensiva studier plötsligt tar ut sin rätt. Så har jag inte hunnit känna tidigare.

I går kväll firade jag en kravlös kväll med en av bästa väninnorna. Vi grillade, läste dikter, diskuterade livet och bara njöt. I kväll ska jag fira en kravlös kväll med några andra bästa väninnor. Det är underbart att ha så goda vänner runt om kring mig. Men ändå känner jag mig så trött.

Nästa vecka ska jag hinna med alla möjliga bestyr och sen iväg till domkapitlet för att provpredika och ordinationsutbildas. Jag ser fram emot att få träffa alla de andra som ska prästvigas i maj! Men ändå känner jag mig så trött.

Men sen, sen till helgen styr jag kosan mot Snoan för att gå in i tystnaden över helgen. Jag ska delta i radioandaktarnas retreat. Åh, så jag längtar efter en kravlös tid med färdiglagad mat, tid att slösa och andaktsliv. Tills dess får livet snurra på och jag vara trött.

Den här dagen har jag väntat på

      Inga kommentarer till Den här dagen har jag väntat på

Idag känner jag mig snurrig i skallen. Jag har lagt sista handen vid gradun och nu är den klappad och klar. Jag skrev faktiskt ut hela arbetet och gick igenom det. Det är ändå en annan sak att se texten på papper än på datorns skärm. Och jo, jag hittade en hög punkter som fattades, en nypa mellanslag som krupit in där de inte ska vara och något smått skrev jag om för jag tyckte inte det lät så bra. Så ja, nu är hela jobbet gjort.

Det blev 62 sidor text, 7 sidor litteraturlista och 4 sidor bilagor. Totalt visar sidräknaren 77 sidor.

Så nu har jag sökt var jag ska låta trycka upp den och så har jag räknat hur många exemplar jag kan tänkas behöva. Helt galet. Nästa vecka ska jag lämna i eländet för språkgranskning, plagiatkontroll och bedömning. Sen följande vecka ska jag tentera litteraturen jag använt och sen efter det kan jag inget annat än knäppa händerna och be att allt ska gå vägen för att få ut pappren i tid för prästvigningen i maj.

Det känns smått otroligt att nu stå här vid målsnöret. Jag är nästan, nästan där!

Predikobiträdets första gudstjänst

Nu har jag inlett karriären som predikobiträde i Houtskär. Titeln predikobiträde låter ju ungefär som predikantens pappersvändare, så där som notvändare åt pianisten. Ändå betyder det att jag fick hålla hela gudstjänsten från början till slut på egen hand.

Någon kantor fanns inte att tillgå så i tidningen stod det att gudstjänsten skulle firas a cappella men som tur ställde två frivilliga musiker upp och understödde psalmsången med piano och klarinett. Tillsammans med pianisten valde vi psalmerna för en tid sedan och fast pianisten var lite nervös gick det hur fint som helst.

Jag var inte egentligen nervös alls. Lite spänd, som man ska vara för att prestera väl, men inte nervös. Som vaktmästare har jag deltagit i bortåt 500 gudstjänster har jag räknat ut och den vanan är guld värd nu. Jag är trygg i gudstjänsten. Jag har rutinen i kroppen. Jag kan känna mig lugn även när något inte går som jag planerat. Det här känns bara så rätt!

Jag räknade faktiskt inte hur många vi var i kyrkan men jag hörde ena musikern säga att det satt nio personer i salen så totalt var vi då 13 gudstjänstdeltagare.  Det är över 2% av församlingen i Houtskär! Nåja, inte är det nån siffra att hurra över egentligen men om en församling har 5000 medlemmar är 2% hela 100 personer. Så om man jämför proportionellt var vi många i kyrkan.

Så jag är tacksam för min söndag. Hur var din dag?

 

PS. Mitt predikomanuskript kan du läsa här om du är nyfiken på vad jag hade att säga idag.

Som ett barn på julafton

      2 kommentarer till Som ett barn på julafton

Att ställa sig framför kameran och filma mig själv är inte nåt jag är helt bekväm med men ändamålen helgar medlen har någon sagt och nu får jag bara bjuda på mig själv lite grann. Den här våren är full av spännande upplevelser och idag ville jag dokumentera en av dem. Jag vet att det inte är bästa kvalitet men strunta i det, det är inte det viktiga i sammanhanget.

Så utan dess mera förklaringar, här är jag på film!