Ett steg ut i världen

      Inga kommentarer till Ett steg ut i världen

Jag har tagit ett litet försiktigt steg ut i bloggvärlden. Jag har registrerat mig på Bloggtoppen.fi som håller sig med en härlig underrubrik: De mest lästa finlandssvenska bloggarna. Så tänk, nu hör min blogg också till de mest lästa i svenskfinland!

Jag lade till min blogg i kategorin Humaniora och livsåskådning där det finns hela 4 bloggar just nu. Jag delar kategorin med Fredrik Portin, Patrik Hagman och bloggen Visuella studier som tydligen skrivs av Fred Andersson. Jag tror många av mina läsare är bekanta med de två första namnen.

Kanske det här får någon ny läsare att trilla in? I så fall, hjärtligt välkommen! Så roligt att just du hittat hit. Ja, det gäller ju för dig som hängt med ett tag också. Det är härligt att mina funderingar kan intressera nån annan än mig själv!

Nu kör vi!

Lovsång

      Inga kommentarer till Lovsång

Ibland behöver jag bara få vila i underbar lovsång. Just nu märker jag att jag saknar att sjunga i kör, eller att sjunga över huvud taget. Därför är jag så glad att det finns ett överflöd av ljuv musik på nätet som man kan lyssna till just när det passar en själv. Den här vill jag dela med dig för den är så enkel och samtidigt så skön.

Snart börjar en ny vecka igen och jag önskar dig en fantastisk vecka.
Stay blessed!

Trassliga andaktstankar

      Inga kommentarer till Trassliga andaktstankar

Jag har fyra andakter som ska skrivas och det ganska snart. Det är väl i och för sig inget märkvärdigt men jag har drabbats av akut skrivkramp. Idag talade jag med redaktören som bokat mig för att reda ut tankarna och kanske få nån rätsida på min skrivkramp. Jag insåg att mina tankar var som ett ordentligt tilltrasslat garnnystan med allt för många ändor att ta tag i. Nu behöver jag ta mig tid att sitta ner och ta det lugnt för att reda upp mitt trassliga tankenystan.

”Bibelns röda tråd” som jag hittade på en strand en gång. Lite trasslig den också.

Veckan som gått har varit intensiv med en massa saker som behövde göras och åtgärdas. Jag har hållit mig med en lista där allt jag måste komma ihåg stod uppskrivet. Nackdelen med den listan har varit att jag valt att göra mindre viktiga saker framom viktiga men tråkiga saker. Nu har jag bara några punkter kvar och de är just de där ”jag-har-ingen-lust-med-detta”-punkterna. Nåja, bara jag skulle ta mig i kragen så skulle de punkterna säkert snart vara ur världen de också. Men så börjar en ny vecka och nya måsten dyker upp…

Jag behöver skriva in lite lugn-och-ro på listan. Jag kan inte samla mina tankar om jag springer omkring som en huvudlös höna! Det är helt enkelt svårt att tänka om man inte har huvudet med sig.

Det som ändå gör mig lite lugnare är att jag redan kommit på de fyra musikstycken som behövs för andakterna. Hoppas bara min redaktör kan hitta dem i arkivet också för annars blir det knepigt. Ah, det blir nog bra bara ”he bliir moolat” som en viss BS brukar säga…

Trevlig helg och njut av vårkänslan som kryper på nu!

ad astra per aspera

      Inga kommentarer till ad astra per aspera

Mot stjärnorna genom svårigheter.

Det finns dagar då man flyget på mjuka moln och andra när man dimper ner genom molnen och  landar på jorden med ett brak igen. Gårdagens värme behövdes till sista droppen idag.

Bild från Pixabay

Det är bara att konstatera att man lär sig mest när det inte är lätt.
Varje berg bestigs ett steg i taget.

Ekumeniskt möte ger värme

      Inga kommentarer till Ekumeniskt möte ger värme

Idag har jag besökt Kyrkans hus i Helsingfors och deltagit i mitt första möte som medlem av Kristliga radioutskottet (KRU). Det var ett konstituerande möte så nu har utskottet en ny ordförande, Jan-Peter Paul som är representant för Katolska kyrkan. KRU är nämligen ett ekumeniskt utskott med representanter från en massa kristna samfund. Det var ett intressant och givande möte. Jag tycker att det är alldeles fantastiskt att få möta och diskutera med kristnna från andra samfund är bara lutherska kyrkan. Att dessutom få diskutera hur det kristna budskapet kommuniceras i olika kanaler är extra kul.

Det allra roligaste är kanske ändå att jag blev ombedd till utskottsmedlem för att det behövdes flera unga. Haha och tack för komplimangen!

Efter mötet slog Janne, som är från Tallin men jobbar i Adventskyrkan i Finland, och jag följe en bit genom stan. Vi träffades första gången för ett och ett halvt år sen och klickade genast. Hon är så glad och varm och fantastisk! Vi hade en härlig pratstund och hann till och med knyta kontakt med ett par från USA utanför domkyrkan! Jag önskar vi kunde träffas oftare för hon är en sån människa som gör mig till en bättre version av mig själv!

Så, jag har haft en fantastisk dag som förhoppningsvis ger mig energi för kommande dagar. Det är mycket program den här våren…

Det heliga landet

      Inga kommentarer till Det heliga landet

Jag deltar i en kurs som jag nämnde alldeles i förbifarten i inlägget här tidigare. Kursen heter Det Heliga Landet, DHL för de invigda. Det är en kurs där vi bekantar oss med Israels historia, nutid och framtid. Lärandemålen för kursen är följande:

Deltagaren fattar bekantskap med området som i religiöst språkbruk kallas för det Heliga Landet och som nu omfattar Israel/Palestina. Man lär sig känna nya aspekter i den långa och färgrika historien ut tre religioners synvinklar, den politiska verkligheten på området, religiösa aspekter i dagens mellanösternkonflikt samt Jerusalems viktiga roll som en helig stad för de tre religionerna. Deltagarna blir medvetna om drag och traditioner som såväl förenar som skiljer de tre abrahamska religionerna.

Det är inte någon liten mängd information som ska klaras av på en relativt kort tid. Det är 10 föreläsningar, en hel hög litteraturstudier, presentationer och diverse uppgifter som ska klaras av under kursen. Men den stora, fantastiska, saftiga moroten som kommer på slutet är en studieresa! Under en dryg veckas tid kommer den utvalda gruppen att åka till Israel och på ort och ställe få se och uppleva allt det som vi dittills vara läst och drömt om.

Old City from the Mount of the Olives / Wikimedia

För mig känns det som en verklig ”once in a lifetime” resa. Det är så spännande att det inte är klokt och jag känner mig så otroligt lyckligt lottad att bara behöva packa väskan och hänga med. Oftast är det jag som ordnat resan när jag är ute och reser, ensam eller i grupp, men nu är jag bara en deltagare. En mycket privilegierad deltagare.

Men ännu är det många långa veckor dit och mycket som ska klaras av innan det, både studier och annat trevligt. Så jag fortsätter att drömma, fundera och vänta på en resa som säkert blir alldeles fantastisk.

Är du ett vittne?

      Inga kommentarer till Är du ett vittne?

Jag behöver din hjälp. Jag ber dig ställa upp som vittne.

Jag har i uppgift att skriva några andakter och mitt tema är tro och tvivel. Jag funderar på om jag kunde hitta människor som idag skulle kunna vara påskens vittnen. Har du upplevt något som gjort dig övertygad om att Jesus lever? Frågan är uppriktig och jag vill väldigt gärna höra ditt svar. Jag är inte ute efter några märkvärdiga och stora händelser utan det kan vara mycket små, personliga upplevelser som varit avgörande på nåt sätt.

Vill du som Maria från Magdala ropa ut att Herren lever eller känner du som Tomas att du behöver få känna efter själv för att tro? Jag vill gärna höra av dig som tvivlar också. För i tvivlet finns ett frö till tro.

Om du vill dela med dig är jag innerligt tacksam. Det du berättar vill jag använda som material för mina andakter men du förblir anonym och får läsa och godkänna texten på förhand.

Du kan kontakta mig med en kommentar här på bloggen, via facebook, per e-post till teologiemagister@gmail.com, ringa mig eller rycka mig i armen. Vilket sätt som känns mest bekvämt för dig.

Kyrie eleison!

      Inga kommentarer till Kyrie eleison!

Latinets deltent i övermorgon.

Jag vill int!

Skribalägret på sportlovet rubbade mina cirklar så att jag nu känner att jag trevar i mörkret när det gäller latinet. Suck och elände. Jag har två dagar på mig att suga i mig alla grammatikaliska krumelurer som jag borde ha nött in under 6-7- veckor…. Som du förstår blir det en omöjligt ekvation. Så vad ska jag koncentrera mig på? Vilka bitar ska jag välja att stormplugga nu? Suck.

Jag vill int.

Fastlaskianen

      Inga kommentarer till Fastlaskianen

På måndagskvällen insåg jag att jag hade orsak att dra på mig min halare följande dag. Den där härliga lila teologhalaren med alla tygmärken jag samlat på mig. Det enda lilla problemet var att mina märken inte var fastsydda på halaren. Så den kvällen spenderade jag tillsammans med symaskinen för att sy fast alla 29 (!) märken jag samlat på mig. Det gick bra och nu är märkena på plats.

Fastlagstisdagen firades traditionsenligt med studenternas pulkaåkning i Vårdbergsparken. Jag deltog för första gången trots att jag studerat flera år. Evenemanget inleddes med studentkårernas dragkamp som i år delats in i de svenskspråkiga mot de finskspråkiga. Kampen var jämn men de finskspråkiga drog hem vinsten.

Så blev det dags för pulkorna. Det var rekordmånga anmälda och kreativiteten var det heller inget fel på. De flesta ”pulkorna” var i många fall försedda med hjul för att garantera ”glidet” i den väl sandade backen. Några förlitade sig på glidet men en rullade ner och en bars ner. Variationen var skoj. Allt från politiska budskap till rena spexet framfördes i pulka-form. (Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format)

Teologiska studentföreningen hade bästa glidet och den mest minimalistiska pulkan. Modiga Elisa åkte ner ensam för backen under sloganen ”jag fastar”. Bakom den här pulkan fanns minst lika mycket tankeverksamhet som bland de andra, kan jag lova!

Fastlaskianen är ett härligt inkluderande evenemang där alla studenter oberoende av språk, högskola eller annan tillhörighet kan delta. Dessutom förgyllde Stiftelsen för Åbo Akademi evenemanget med att dela ut 800 portioner ärtsoppa och församlingarna bjöd på varm kakao med marschmallows.

För den som inte var på plats kan jag varmt rekommendera att söka på hashtaggen #fastlasikainen i sociala media eller att gå in på Åbo Underrättelsers sida eller på svenska YLEs sida.

För mig resulterade dagen i rejält magknip. Antagligen var det blandningen av ärtsoppa och kakao som fick min mage att bli sur. Eller så var det som en bekant uttryckte orsaken – för lite sprit. Men ska man köra hem så blir det onekligen för lite sprit…

Jag tröstade mig med att köpa hem en prinsessbulle att äta när magen lugnat sig. Visst är den fantastiskt vacker, eller hur?

Epilog och dagen efter

      2 kommentarer till Epilog och dagen efter

Lägret tog slut. Ungdomarna åkte hem. Lägerchefen Linda och jag stannade lite längre. Vi packade bilen med allt material vi haft med oss till lägret och gjorde en sista städrunda i rummen för att ta hand om det som ungdomarna glömt göra. Så satte vi oss i bilen och körde in till stan för att föra tillbaka materialet till församlingshuset Aurelia. Efter det utbytte vi kramar och åkte åt varsitt håll. Lägret var slut – over and out.

Jag hade blivit bjuden på födelsedagskalas i stan på kvällen och jag hade för avsikt att gå. Under dagen insåg jag ändå hur trött jag egentligen var så jag meddelade födelsedagsbarnet och åkte hem. Vägen hem var mycket lång, skrev Tove Jansson och så kändes det när jag körde hemåt i snöyran. Orken rann ur mig längs vägen och väl hemma föll jag i stort sett ihop i en blöt pöl.

Så länge jag håller igång orkar jag nästan vad som helst men när jag sätter mig ner och får koppla av väller tröttheten över mig. Så är det alltid när det är nåt projekt på gång. Lägerproffsen pratade om lägerkrabbis och idag förstår jag precis vad det talade om. Jag sov 11 timmar i natt men tog ändå en tupplur på förmiddagen. Resten av dagen har jag gjort mest ingenting.

I min kalender står det ”upptagen” över lördagen och söndagen för att jag inte ens i misstag skulle boka in nåt då. Jag hade på känn att jag skulle behöva vila efter lägret och det är precis vad jag tänker göra. Vila, slappa, chilla och sen göra ingenting. Nästa vecka tar vi ny fart igen.