Föreläsningar kan vara en intressant upplevelse.

      Kommentarer inaktiverade för Föreläsningar kan vara en intressant upplevelse.

Nu har kursen kommit igång och de överraskande föreläsningarna visade sig vara totalt fyra varav jag kan delta i två. Jag måste erkänna att jag har lite svårt att förstå varför den goa professorn alls håller föreläsningar för deltagarantalet är TVÅ studerande! Japp, jag o en ung kille sitter på första raden och lyssnar uppmärksamt (och försöker låta bli att gäspa). Med en sådan erfarenhet kan jag mycket väl förstå att man går in för besparingar i akademin. Det kan inte vara lönsamt, jag förstår inte hur det kan vara försvarbart att hålla föreläsninar om det sitter två studerande i salen. Det lär ha varit en tredje anmäld men jag kan inte förstå det ändå. Förvisso sade Jesus att han är med där två eller tre är samlade i hans namn, men nej, jag skakar nog på huvudet i alla fall.
Eftersom jag inte kan delta i de två sista föreläsningarna så ställs de in och professorn handleder personligen den unga killen istället. Håhhå. Jag kan ju i alla fall inte klaga på att man inte skulle bli väl omhändertagen på den här kursen!

Sen måste jag väl erkänna att jag inte är ett dugg ledsen över att inte kunna delta i föreläsningarna. Nämligen professorn hummar så sjutton! Jag blir frustrerad då takten är så långsam. Professorn säger till exempel: I templet, hum hum, var det, hum, prästerna, hum, hum, som, hum, hum – tystnad tjänstgjorde, hum hum, vid altaret. Det tar dubbelt så lång tid med hummandet! Suck. Nåja, professorn kan sin sak, inte tal om annat, men jag föredrar att läsa powerpoints än lyssna eftersom texten är “hum-fri”.

Nu gäller det då bara att än en gång ta sig tid och läsa litteraturen och producera uppsats-svar på frågorna. Det är förvånansvärt korta svar som krävs, åtminstone hittills, så jag tror det här är den lättaste kurs jag gått! Det gör mig extra glad att jag tog mig i kragen och avlägger den, för lättförtjänta studiepoäng tror jag inte nån tackar nej till.

Ett litet steg framåt

      Kommentarer inaktiverade för Ett litet steg framåt

Igårkväll hölls mötet som godkände min ansökan om alterneringsledighet. Arbetsgivaren har nu officiellt godkänt att jag får ledigt från jobbet i höst! Jippii! Dock är inget ännu hugget i sten. Det ska göras avtal och det ska anställas någon arbetslös istället för mig. Visst, allt ser lovande ut och jag har svårt att tro att det skulle gå på tok, men det finns ingenting i den här världen som är helt säkert.
Ändå tänker jag glädja mig åt stunden. Just nu ser det ut som att jag får lååångledigt från jobbet om ca 5 månader!

När jag väl bestämt mig kom studielusten tillbaka som en bumerang. Jag hinner ännu samla några studiepoäng den här våren så jag anmälde mig till ‘nyatestamentets exegetik II’ och den kursen börjar i morgon. Idag fick jag ett mejl som berättade att jag är med på kursen och så stod det att föreläsningarna hålls i auditoriet kl. 16.30-18! WHAT?? Jag visste inte att det ingick föreläsningar! Jaiks! Help! Men, jo, det är bra att det är föreläsningar för då är det lättare att hänga med och förstå än att bara plugga i nån torr bok. Så nu är det då bara att ställa om livet lite och gå på föreläsningar…

Hur som helst, kommer jag igenom kursen så är jag uppe i 48 studiepoäng före jag börjar studera och det tycker jag att är en ganska schyst start. Så näsan i böckerna och örona öppna på föreläsningarna så ska det väl gå vägen.

Det är lite spännande mitt liv just nu. Jag avskyr att hållas på halster och inte veta om det går som jag planerat men jag förlitar mig på att det går så som det är meningen att gå. För jag tycker mig se att Gud har haft ett drygt jobb att putta mig i den här riktningen så att jag tillslut förstod vad jag ska göra.

Jag lånar heliga Birgittas ord och ber:

Debatt som vårtecken

      Kommentarer inaktiverade för Debatt som vårtecken

Kanske som en kommentar till bloggen ‘Nå, NN, vad har du tänkt på under veckan‘s inlägg:

Ett vårtecken som återkommer mest varje vår är väl debatten om Den blomstertid:s vara eller icke vara på skolavslutningen. Egentligen tycker jag att det är en strunt-detbatt för den psalmen gör varken från eller till i religionsfrihetens svallvågor.

Jag undrar om motståndarna skulle vara beredda att gå ett steg längre? Att stryka de röda dagarnas särställning i almanackan? Då, om nånsin, skulle vi få bort kopplingen mellan den tydligen förhatliga kyrkan och staten. Den som vill gå i kyrkan får deala med arbetsgivaren att få ha ledigt de dagarna. Visst, två lediga dagar per vecka behåller vi, men de kan läggas in i arbetslistan så som det passar arbetet bäst. Ingen dubbel lön, inga extra lediga dagar, tänk vilken samhällsekonomisk effekt det skulle bli! Lågkonjunkturen skulle vända brant uppåt, bums! Dessutom skulle inte affärerna behöva anhålla om undantags tillstånd för att hålla öppet på Kristi Himmelsfärdsdagen eller Trettondagen för att de ryska turisterna ska få shoppa loss. Win-win-situation eller hur?

Jag vill inte att det ska gå så, jag vill att man ska få sjunga psalmer i skolan och att vi alla ska komma ihåg hur fundamentalt vårt samhälle är kopplat till den kristna traditionen. Jag tror inte att man inom överskådlig framtid skulle kunna genomföra en så radikal reform som att stryka helgdagarna i Finland. Inte ens ateisterna vill gå miste om söndagsersättningen eller jul-, påsk- och midsommarledigheterna.

Väntan

      Kommentarer inaktiverade för Väntan

Jag ser ut genom det fina fönstret mot det som komma skall. Utsiken är just så oklar som på bilden. Jag vet vad det ska vara och det skymtar men jag vet inte riktigt hur det ser ut ändå. Jag vill dit, jag vill dit nu, men jag måste vänta tills dörren öppnas.
Jag har gjort vad jag kan så här långt. Just nu kan jag bara invänta arbetsgivarens officiella ställningstagande angående alterneringsledigheten och sen vet jag igen lite grann mera. Jag förutsätter att man godkänner min ansökan, men ändå finns det ju ett litet strå av oro. Tänk om?
Jag läser i boken för urvalsprovet och sitter och nickar och håller med. Det är en bra bok, tycker jag. Ove Wikström är en god skribent och han skriver underbart enkelt om invecklade saker. Jag är genuint glad att jag ska läsa den här boken. Jag hade ju säkert missat den annars.

Vad skulle mommo säga?

      Kommentarer inaktiverade för Vad skulle mommo säga?

Jag har funderat på det ibland. Vad skulle mommo säga om jag blir präst?
Följdfrågan som väcks och som inte vill lämna mig är; Varför är det så viktigt för mig vad mommo skulle tycka? 

Jag upplever att jag kommer från ett inte så speciellt religiöst hem. Nog ärmina föräldrar positiva till tro och församling men inte särskilt aktiva. Den självklara tron fanns hos mommo. Hon var medlem i fräslningsarmen nån gång i ungdomen. Den tid jag upplevde med henne var hon aktiv i vår evangelisk-lutherska församling. Det var sjömansmissionsmöten, läsförhör och kyrkokör.
Psalmboken stod uppslagen på tramporgeln och det var psalmer jag lärde mig spela när jag lärde mig spela på orgeln. Ja, Sionsharpan stod ju där vid psalmboken men den hade inte noter så den brydde jag mig inte om. Jag kan inte minnas någon bibel eller bönbok men jag tror att de fanns på nattduksbordet, kanske inte lika självklara som den uppslagna psalmboken, men nog närvarande.
Det var genom musiken och sången mommos tro fanns till. Hon tyckte om att sjunga och vad jag minns sjöng hon bra. En klar stämma som ljöd rent och säkert.

Jag önskar att jag kunnat diskutera teologistudierna med henne men hon gick bort innan jag mognat till beslutet att börja studera. På samma gång är jag inte helt säker på att jag gillat det hon haft att säga. Hon kunde vara ganska frän i sina uttalanden ibland. Så kanske jag nöjer mig med att tro att hon nog gillat mina planer.

Han har öppnat för mig en väg

      Kommentarer inaktiverade för Han har öppnat för mig en väg

Tillbaka på jobb efter ett par veckors semester.
Inledde dagen med att pejla läget med en chef om möjlighet till alterneringsledighet. Responsen var försiktigt positiv. Senare på dagen vill förmannen och andra chefen prata med mig om sommaren och semestrar och då passade jag på att avsölja min stora plan. Jag vill anhålla om alterneringsledighet från hösten för nu har jag lagt in ansökan till universitetet. De blev lite ställda men när jag sade att jag vill ha ledigt i terminerna men kan jobba under sommaren ljusnade minerna och de blev verkligt positivt inställda. Vi bollade semesterdagar, alterneringsledigthet och studieledighet fram och tillbaka och kom till en riktigt bra lösning. Nu gäller det då bara att allt godkänns av alla berörda instanser…

Chefen sa att hon hört att det diskuteras en förändring av alterneringsledighetens regler och när jag senare surfade på nätet och kollade upp vad som var i görningen så märkte jag hur aktuellt mitt beslut sist och slutligen är! Från och med hösten förväntas en lagförändring som kräver 17 års arbetserfarenhet innan man kan beviljas alterneringsledigt och det kommer jag i detta nu inte upp till. Så det är extra viktigt för mig att få det hela att klaffa, och att det händer NU!

Jag kan ju bara än en gång konstatera att det finns en plan som jag inte planerat. Ibland när jag har sett bakåt har vägen legat där, klart överskådlig, och med tiden har jag blivit bättre på att se planen och vägen redan i nuet. Jag vet inte hur länge jag vandrat på den här vägen men det känns att vägen är rätt. När jag var ung var jag trött på skola och efter studenten vågade jag inte tro att den akademiska vägen var min. Jag trodde inte att jag skulle klara av den och jag trodde inte att jag skulle orka med en så teoretisk utbildning. Idag vet jag att jag gott och väl hade klarat av det men tiden var inte mogen. Jag behövde mera livserfarenhet för att bli den person jag är idag och för att förstå att vägen är rätt.

I min Gud har jag funnit styrka,
i min Herre har jag allt.
Han har öppnat för mig en väg
och bytt min ängslan i jubelsång
och bytt min ängslan i jubelsång

Overachiver?

      Kommentarer inaktiverade för Overachiver?
Urvalsprovet förväntas inte vara nåt problem, så vad gör jag? 
Lånar boken som man förväntas läsa för urvalsprovet förstås! 

Jag har bestämt mig

      Kommentarer inaktiverade för Jag har bestämt mig

Det är ett beslut som mognat länge. Att studera teologi.
Jag började med några kurser vid öppna universitetet och det gick bra. Förutom att det kändes stressigt att hinna med jobb, studier, hem och familj. Jag måste prioritera om. Jag lade studierna på hyllan en termin för att pusta ut och fundera lite. Ja, egentligen behövde jag inte fundera så mycket för svaret fanns hela tiden där. Jag vill bli teologiemagister och jag vill bli det NU. Så frustrationen gällde egentligen bara studietakten. Det gick för långsamt att studera vid sidan av jobbet, jag måste göra ett val, jag måste våga steget att studera på heltid.
Nu har jag lagt in min ansökan till akademin.
Om ett par månader är inträdesförhöret och det måste jag ju klara med alla kurser jag redan gått.
På sommaren kommer beskedet om jag blivit antagen eller inte.
I slutet av augusti börjar terminen och jag hoppas vara en av gulnäbbarna.