Kanske som en kommentar till bloggen ‘Nå, NN, vad har du tänkt på under veckan‘s inlägg:
Ett vårtecken som återkommer mest varje vår är väl debatten om Den blomstertid:s vara eller icke vara på skolavslutningen. Egentligen tycker jag att det är en strunt-detbatt för den psalmen gör varken från eller till i religionsfrihetens svallvågor.
Jag undrar om motståndarna skulle vara beredda att gå ett steg längre? Att stryka de röda dagarnas särställning i almanackan? Då, om nånsin, skulle vi få bort kopplingen mellan den tydligen förhatliga kyrkan och staten. Den som vill gå i kyrkan får deala med arbetsgivaren att få ha ledigt de dagarna. Visst, två lediga dagar per vecka behåller vi, men de kan läggas in i arbetslistan så som det passar arbetet bäst. Ingen dubbel lön, inga extra lediga dagar, tänk vilken samhällsekonomisk effekt det skulle bli! Lågkonjunkturen skulle vända brant uppåt, bums! Dessutom skulle inte affärerna behöva anhålla om undantags tillstånd för att hålla öppet på Kristi Himmelsfärdsdagen eller Trettondagen för att de ryska turisterna ska få shoppa loss. Win-win-situation eller hur?
Jag vill inte att det ska gå så, jag vill att man ska få sjunga psalmer i skolan och att vi alla ska komma ihåg hur fundamentalt vårt samhälle är kopplat till den kristna traditionen. Jag tror inte att man inom överskådlig framtid skulle kunna genomföra en så radikal reform som att stryka helgdagarna i Finland. Inte ens ateisterna vill gå miste om söndagsersättningen eller jul-, påsk- och midsommarledigheterna.