När det finns tid kommer lusten

      Inga kommentarer till När det finns tid kommer lusten

Nu när jag i stort sett har gradun klar och känner att jag kan ta lite semester från alla måsten infinner sig lusten att städa! Jag har sett våra smutsiga fönster i flera år redan och i skåp och lådor gömmer sig en massa onödiga saker. Det skulle vara otroligt skönt att få ordning och reda och fram för allt rent!

Det känns som att det ännu är lite onödigt kallt för att tvätta fönster så jag ska försöka ta itu med skåp och lådor istället. Idag städade jag ur 6 små lådor i vår apoteksbyrå. Det är inga stora lådor men nog tusan innehöll de onödigt skräp, damm och smuts! Det största projektet som väntar är att städa ur klädskåpet. Jag har oreda och överflöd som gömmer sig bakom dörrarna. Tänk om jag nu äntligen skulle få ändan ur vagnen och åtgärdat eländet?

Att jag inte tvättat fönster på långa tider hänger främst ihop med att jag inte alls gillar att tvätta fönster och att vi har en massa grejer framför fönstren som måste flyttas undan innan man kommer åt att tvätta. Men kanske det är med min aversion mot fönstertvätt som med allt annat? Det går nog sen bara man kommer igång. Och det kräver disciplin för att komma igång. Att vänta på inspiration är lönlöst för den infinner sig ändå aldrig…

Jag skriver när det skymmer

      Inga kommentarer till Jag skriver när det skymmer

Det här med predikningar…
Jag vill gärna vara väl förberedd och känner att jag inte riktigt har grepp om hur lång tid det tar mig att skriva predikningar. Sen et jag ju inte heller vilka alla distraktioner som kan tänkas dyka upp de närmaste veckorna! Därför har jag inlett min predikoverkstad för Houtskärstiden. Det blir vanligtvis om kvällarna när jag vill fördriva tiden som jag sätter mig vid datorn med kyrkohandboken, Bibeln och psalmboken. Här en kväll tänkte jag att jag skulle titta lite på den första predikotexten och kanske skriva ner några tankar. Rätt som det var insåg jag att jag hade skrivit hela predikan! Oj då!

Att skriva en predikan ibland är ju inget problem men att skriva flera på raken eller en varje vecka kan göra en tom på tankar. Det som säkert inverkar är ovanan. Ovanan att formulera sig i form av predikan. Det som gav mig ett litet spänningsmoment till i predikoverkstaden är att jag är kallad till domkapitlet för att avlägga provpredikan. Texten är bekant och jag gillar den starkt men att formulera mina tankar kring den? Jo, början gick bra men det är sagt att predikan ska vara 8-10 minuter lång! Det är en rimlig längd men inte för mig. Jag har fått en vana att skriva radioandakter där man ska hålla sig till max 4 minuter tal. Uff! Nu måste jag hitta en ny strategi.

Det ger sig. Jag har tid ännu så plötsligt nån kväll skriver jag väl så att tangenterna glöder och vips har jag ihop 8 minuter predikan!

Så blev det påsk i år igen

      3 kommentarer till Så blev det påsk i år igen

Idag är det långfredag, den dag som påminner oss om att Jesus blev pinad och dog en plågsam död. Det har varit en dag när man inte fått göra någonting alls, berättar äldre generationer men i dag visar samhället att det är en dag som alla andra. Butiker är öppna och det är knappast någon som höjer på ögonbrynet om man sysselsätter sig med nästan vad som helst. Själv sitter jag här och skriver en bloggtext. Fast det känns nog ganska rofyllt att få göra det.

På dymmelonsdagens kväll firade jag sedermåltid med en hel massa teologer vid ÅA. Det är en tradition inom Teologiska studentföreningen att göra det. Festmåltiden som består av en rituell del och en verklig festmåltid är en judisk tradition som firas för att påminnas om uttåget ur Egypten. I år läste jag faktiskt om traditionen strax innan jag åkte till festen, att det var just den här måltiden Jesus firade med sina lärjungar när han tog bägaren och brödet och instiftade nattvarden. Jag tycker att det är fint att veta att den judiska och den kristna traditionen ligger så nära varandra. Jag tycker det är viktigt att veta ur vilken tradition våra seder har vuxit fram.

TSF:s festmåltid blev en verklig fest och det var roligt att träffa nya och gamla vänner. Och så fick jag sova över hos bästa I & K! Underbara vänner jag har! Det blev en riktigt skön inledning på påsken.

På skärtorsdagen tog jag det lugnt. Lämnade in några böcker på biblioteket, sökte en bibelkommentar för att få lite kött på en predikans ben, åt lunch, gick på stan och lyckades faktiskt köpa ett par svarta finskor som jag länge tänkt att jag behöver. De är dessutom av samma modell som ett par andra finskor jag har så jag vet att de kommer att vara bekväma. På vägen hem handlade jag mat för helgen i ett stort varuhus. Där var ordentligt fullt med folk och många verkade stressade. Jag råkade höra en kvinna som pratade i telefon och hon beklagade sig över hur mycket folk det var och hur svårt hon hade att hitta alla de varor hon behövde. Jag blev lite ledsen över att hon var så stressad och inledde påsken med att gå omkring och vara sur. Själv hade jag bestämt mig för att inte stressa och irritera mig på alla människorna runt mig.

När jag kom hem var jag ganska trött. Jag låg i soffan och slösurfade när jag insåg att jag missat gudstjänsten. Det harmade för skärtorsdagens mässa är en av årets bästa. Nåja, jag får väl ta det också med ro. Det kommer flera.

Så nu tar jag paus från bloggen några dagar. Jag önskar dig en välsignad och avstressande påsk. Ta vara på tiden med familj och vänner men försök att skaka av dig krav och måsten. Till slut blir det nog en

Deadlinen höll

      2 kommentarer till Deadlinen höll

Jag hade satt deadline för gradun att den skulle vara färdigt skriven till påsk. Nu tycker jag att jag har skrivit gradun klart och det är före påsk. Alltså är jag ganska ordentligt nöjd med mig själv.

Sen är det en sanning med modifikation, som det alltid är här i världen, att gradun är klar. Jo, jag har skrivit allt jag tänkt men jag behöver läsa genom texten ännu för att se vad allt jag behöver fila på. Jag får stor hjälp av en vän som läser och kommenterar texten för när någon som inte jobbat med texten läser den kommer oklarheterna fram i ljuset. Så nästa vecka ska det nog bli klart. Sen får jag lämna in hela avhandlingen för bedömning och granskning.

Det är nog faktiskt ganska “voittaja-feelis” redan nu men vänta när jag fått hela arbetet vackert inbundet, då är det dags att korka skumppan!

 

Med en karusell i huvudet

      Kommentarer inaktiverade för Med en karusell i huvudet

Flera dagar sen jag skrev sist. På ett sätt beror min tystnad på att jag känner att jag inte har så mycket att berätta. Graduskrivandet puttrar på och rör sig sakta mot mål. Just nu är det sista kapitlet som saknas och det ska jag ta itu med i morgon.

Samtidigt beror min tystnad på att jag har så mycket på gång som inte är klart att jag inte vill berätta om det ännu. Det som är säkert är att beslutet om min prästvigning tas av domkapitlet på deras möte den 24. maj för jag hinner inte få ut min examen till mötet i april. Det blir liksom till sista minuten för prästvigningsdagen är 27. maj. Jag kan inte annat säga än att jag tycker att det är superhyggligt av domkapitlet att pricka in mötesdagen så sent!

Den närmaste tiden består av att skriva predikningar, färdigställa studierna och att försöka greppa att det är en brytningstid mellan studier och arbetsliv. Det känns nog som att det är bra att ha två månader till prästvigningen ännu, för jag är ganska snurrig i huvudet av alla funderingar kring att bli präst.

En dag i taget.
En uppgift i gången.
Tills hela listan är klar.

De stora frågorna i livet

      Kommentarer inaktiverade för De stora frågorna i livet

Nu när mina studier närmar sig slutet och ett nytt skede i livet väntar bakom hörnet grunnar jag på en massa saker. Bloggen är en av dessa frågor jag tuggar på. Att jag ska fortsätta blogga är det ingen tvekan om. Jag tror jag inte vet hur man lever utan en blogg. Den stora frågan är nu om jag ska 1) fortsätta som förr 2) behålla bloggen men byta namn på den eller 3) börja på en ny blogg.

Egentligen har jag redan beslutat att alternativ 3) inte är ett alternativ för mig. Jag vill hellre fortsätta här var hela min “prästhistoria” finns samlad. Så det är alternativ 1) eller 2) som gäller. Jag vet inte ens ännu om det går att byta namn på bloggen! Det kan ju hända att det inte är möjligt och då är det ändå alternativ 3) som gäller om jag inte vill 1) fortsätta som förr.

Komplicerat det här.

Jag har fått ett förslag på nytt namn till bloggen som jag tycker rätt bra om men kanske du sitter på det ultimata namnet? Skriv ditt förslag som en kommentar.

En etapp i livet tar slut

      2 kommentarer till En etapp i livet tar slut

Det känns smått otroligt men prästvigningen närmar sig! Gradun saknar fortfarande sista kapitlet men veckan har ju tre arbetsdagar kvar ännu då det ger sig.

Idag blev det en snabbvisit till pastorskansliet i Pargas. Jag lämnade in min avskedsansökan så snart är jag inte vaktmästare längre. Jag har nu kommit till den punkten att jag kände att den anställningen var mera ett hinder för att ta emot det som väntar än en trygghet att falla tillbaka på. Det är dessutom schyst att arbetsgivaren får söka en permanent ersättare för mig i tid före sommaren så att de kan göra arbetslistorna och få allt praktiskt att löpa smidigt.

På samma gång när jag var på pastorskansliet passade jag på att begära ut ett ämbetsbevis.
Och, se du? Jag har nu papper på att jag lever!

 

Snart får jag predika

      Kommentarer inaktiverade för Snart får jag predika

Över blänkande fjärdar tar man sig till Houtskär med färja.

De av mina läsare som följer med Kyrkråttans äventyr på Instagram har idag fått se att vi, Kyrkråttan och jag, har varit på utfärd till Houtskär. Kyrkråttan avslöjade att Vaktis, det är alltså jag, ska predika där inom en snar framtid. Någon drog förstås slutsatsen att det är där jag ska bli präst men det är att förhasta sig. Det är lååångt till prästvigningen i maj så innan dess hinner jag ställa upp som predikobiträde i Houtskär några söndagar.

Maria kören sjöng i gudstjänsten. De är inte många med sjunger så fint!

Det är så att Houtskärs kaplan ska bli kyrkoherde i Korsnäs från och med den 1 april och då behövs det någon som kan hålla gudstjänster i Houtskärs kyrka. Förstås finns det en hel hög präster inom Pargas kyrkliga samfällighet men de har ju fullt upp med sitt vanliga jobb så de hinner inte rycka ut så ofta. Kyrkoherden kommer att hålla några högmässor mellan varven i Houtskär så jag tror det blir en bra mix fram tills att en ny präst installerar sig i början av sommaren.

Houtskärs kyrka, Sankta Maria kyrka, byggdes 1703 och invigdes 1704

Det var en mycket trevligt utflykt och en fin mässa där kaplanen höll sin avskedspredikan. Efter högmässan bjöds det på lunch i församlingshemmet och kyrkoherden hann presentera mig för församlingsborna innan jag smet iväg till färjan.
Tack för idag Houtskär, vi ses igen efter påsk!

Nu måste jag skriva om gradun

      Kommentarer inaktiverade för Nu måste jag skriva om gradun

Jag tycker att jag inte skriver om annat än min gradu men det beror kanske för att jag tänker på den och skriver på den mest hela tiden. När jag tittar genom inläggen här på bloggen har det ändå mest blivit spridda ord här och där om gradun. Så nu tänker jag ta igen det med besked.

Jag inledde tankearbetet, läste en del och skrev nåt smått under förra våren men jag började jobba med gradun så där ordentligt i höstas efter att jag varit på församlingspraktiken. Sen har jag ändå distraherats från och till med diverse andra saker men det hör väl kanske till. Jag gjorde sex intervjuer vilket för mig betydde resor till Åland, Österbotten och Nyland. Intervjun i Åboland känns det inte som att jag behövde resa för, “inom Åboland” är ju liksom på hemmaplan. Sen gjorde jag en enkät som jag bad prästerna fylla i mitt i värsta julruschen. Det hade kunnat planeras lite bättre men men gjort är gjort och jag tackar innerligt alla som tog sig tid att svara. De var nämligen många, 72,3% av de tillfrågade svarade! Enastående, inte sant!?

Så efter jul kände jag mig helt borttappad men efter ett samtal med professorn parkerade jag mig vid datorn och skrev, fortsatte skriva och skriver ännu. Två veckor praktik i Vasa gjorde ett avbrott i skrivandet men jag behöll gradun i tankarna så när jag kom hem gick det bra att fortsätta skriva. Planen har hela tiden varit att få gradun färdig skriven till påsk. Sen finns det en-två veckor tid att slipa. Som jag skrev här tidigare så är tidtabellen rätt pressad efter det men samtidigt så är det inte så mycket jag kan göra i det skedet mera så jag tror att en del av stressen jag nu känner lägger sig sen. (Sen finns det annat att stressa upp sig över…)

Förra veckan hade vi gradu-seminarium och mina handledare Patrik och Bernice var mycket nöjda med den text jag presenterade. Jag har tidigare sagt att jag inte är särskilt analytiskt lagd (och det håller jag fast vid) och att jag känner att det är min största utmaning i att skriva gradun. Nu fick jag då höra att mina handledare var häpna över vad jag producerat. De hade trott på vad jag sagt men menade att jag nu bevisat motsatsen. Dessutom lär jag ha producerat verkligt viktig forskning vilket inte lär vara det normala när man diskuterar pro gradu avhandlingar eftersom de egentligen bara är ett mognadsprov. Jag ville från början göra en enkät och det höll jag fast vid. Så tillsammans med intervjuerna blev det ett digert material att bygga en gradu på. Så jag känner att jag kan vara nöjd med det jag håller på med. Jag kan vara envis som synden och det verkar ha gett utdelning den här gången.

Sen är det ju så att gradun inte ännu är klar. Det sista kapitlet, diskussion och sammanfattning, är oskrivet. Ändå känner jag inte längre någon akut stress. Det handlar om att skriva omkring 5 sidor text så det ska inte ta så många dagar. Jag har ju skrivit allt det andra redan så nu är det “bara” att dra slutsatser och koka ihop 50 sidor till 5. Easypeasy eller hur?

Det allra bästa är ändå att jag varje morgon stiger upp och ser fram emot att få sätta mig vid datorn och jobba med min gradu. Tänk att det kunde bli så intressant och roligt att skriva ett “terapi”-arbete!

Den långa rapporten om festen i Borgå – del 2

      Kommentarer inaktiverade för Den långa rapporten om festen i Borgå – del 2

Den andra festdagens morgonen inleddes med anföranden och paneldiskussion på domkapitlet. Det var Maria Sundblom-Lindberg, Mia Anderssén-Löf och Linus Stråhlman som talade kring förr, nu och framtiden i kyrkan.
Sen blev det festmässa i domkyrkan med en hel rad präster och ett par biskopar.

En hel del andra medverkande var det också. Här ser vi evanglieprocessionen. Det betyder att man förflyttar sig till mittgången när man läser evangelietexten för att visa hur Ordet tog sin boning bland oss, alltså att Jesus blev människa som vi.

Biskop emerita Caroline Krook predikade. Hon talade bland annat om hur otroligt konstigt det var för judarna att Jesus sa att vi ska äta hans kropp och dricka hans blod. Blod uppfattades nämligen som något av det mest orena en jude kunde råka ut för.

Här ser vi när nattvardens instiftelseord läses av biskop Björn och kaplan Marina Smeds innan vi fick ta del av Jesu kropp och blod genom vinet och brödet.

Här är nästan hela det glada prästgänget som gjorde festmässan. Från vänster Marina Smeds, biskop Björn Vikström, biskop emerita Caroline Krook, Malin Lindblom, Margareta Puiras och Helene Liljeström.

På kyrkkaffet i biskopsgården blev vi bjudna på salt och sött. Den här pajen var riktigt läcker.

Till sist en glimt av det glada gänget som samlats. Det blev uppsluppen diskussion och många skratt vid borden.
Så till slut skiljdes våra vägar för den här gången.

För mig var det en aningen konstig känsla att vara med och fira kvinnornas rätt att vara präster innan jag själv kommit så långt. Ändå kändes det helt rätt att vara med. Jag har varit aktiv i kyrkan på sätt eller annat sedan 2001 så jag har följt med kampen på nära håll. Den här helgen gav mig ännu större lust att skriva min gradu för jag såg och hörde hur otroligt viktigt det är att dokumentera vad som hänt och ge de kvinnliga prästerna en röst. Alla sade att de väntar på att få läsa min text. (Så ingen press på mig där inte, haha!) Jag hoppas verkligen att jag ska kunna göra materialet rättvisa!