Jag sku bara säga att…

      Inga kommentarer till Jag sku bara säga att…

Så var sommarens sista arbetsdag avklarad. Nu har jag ett tre dagar på mig att pusta ut, sy min nya klänning färdig, skriva en predikan, gå på konfirmationsövning, packa och så på söndag morgon dra iväg till Åbo på konfirmation och efter det vidare till Kyrkslätt för att på måndag inleda praktikperioden i Esbo.

Oj, jag blev ju andfådd bara av att lista vad jag ska göra! Tur att jag skrev in ”pusta ut”.

Fast allt det här har jag ju berättat minst en gång redan. Ändå bara måste jag skriva det igen för det är så himla spännande! Nåja, nästa vecka kan jag sluta älta och börja berätta nya spännande saker. Så, stayed tuned och kom ihåg att lyssna på Andrum i morgon!

 

Jag upprepar mig

      Inga kommentarer till Jag upprepar mig

Nu är det dags för en repris av en av mina andakter igen. I morgon kl. 06.54 eller 9.10 kan du höra min andakt i radion på Yle Vega. Sen kan du förstås lyssna på Arenan efter kl. 7.05 i en månad framöver också eller bara läsa min text fast med det samma.

Det här är faktiskt den andakt jag tycker jag lyckats allra bäst med. På nåt sätt fick jag ihop text och musik på ett så bra sätt. Det är inte alltid så lätt att hitta ett ämne som berör på ett bra sätt och så tycker jag att det är ännu svårare att hitta musik som passar, belyser, understryker och ramar in berättelsen.

Om du ska lyssna på en enda av mina andakter så är det den här du ska lyssna på!

Mera spännande på gång

      Inga kommentarer till Mera spännande på gång

När jag läste om ärkebiskopsvalet i Kyrkpressen fastnade min blick på en rad och jag hickade till lite grann. Där stod att medlemmar i stiftsfullmäktigena har rösträtt i valet av nästa ärkebiskop. Medlemmar i stiftsfullmäktige? Vilket stiftsfullmäktige? Alla stiftsfullmäktigen? Jag är medlem i Borgå stifts stiftsfullmäktige – är jag då också röstberättigad?

Svaret kom för någon dag sedan. Vårt stifts notarie skickade ut ett mejl och frågade efter personuppgifter för det kommande ärkebiskopsvalet. Jag är en bland 1 525 personer som har rätt att välja ärkebiskop! Det känns ganska stort att få vara med och lägga min röst på den jag tror och hoppas ska bli en bra ärkebiskop. Stort och ansvarsfullt, fast jag bara är EN av 1 525 röstberättigade.

Så torsdagen den 8 februari 2018 kommer jag antagligen att lägga min röst i en urna någonstans. Så spännande!

Snart börjar det

      Inga kommentarer till Snart börjar det

Jag känner mig nästan som en förstaklassare som väntar på att skolan ska början. Det är bara en dryg vecka kvar så börjar min praktik i Esbo svenska församling. Jag har funderat på kläder och faktiskt köpt en ny jacka. Ännu ska jag sy en arbetsklänning som passar för fest och allvar. Så har jag köpt en ny anteckningsbok att skriva ner alla mina iakttagelser och funderingar i.

Så har jag börjat fundera på vad allt jag behöver ta med mig för jag ska ju bo inackorderad hos en studiekompis. Det är nog allt möjligt som jag kan tänkas behöva. Jag måste i alla fall komma ihåg Bibel, Kyrkohandbok, Psalmbok och anteckningsboken förstås. Tandborsten får jag inte heller glömma. Jag tror det blir en stor kappsäck innan jag packat klart – eller så en hel massa kassar och påsar och grejer.

Sen går det väl som det alltid går, att jag inte behöver ens hälften av allt jag tagit med mig. Jag är lite sån när jag reser. Jag släpar med mig allt möjligt och omöjligt som kan vara bra att ha.

Spännande kommer det att bli, hur som helst. Åh, en liten vecka kvar som innehåller tre dagar jobb, en konfirmationsövning och en konfirmation. Jag ska skriva en predikan och sy en klänning. Plötsligt känns det som att tiden går allt för fort igen!

Halvt om halvt

      Kommentarer inaktiverade för Halvt om halvt

Foten känns rätt så bra, men saknar ännu stabilitet och styrka efter 6 veckor i gips. Det är lustigt hur fort muskler tappar formen när de inte behöver göra något. Akillessenan värker inte men sväller upp om jag går och står mycket. Det lär ta bra länge innan den är i skick igen och den lär väl aldrig mera bli sig själv igen. Jag går någorlunda normal men speciellt i trappor och i ojämn terräng känner jag av att det inte fungerar skapligt. Nåja, tålamod och träning ska väl ge resultat med tiden.

Så efter två månaders sjukskrivning har jag nu varit en vecka på jobb. En kort vecka med korta dagar för jag jobbar halvtid och är sjukskriven på halvtid. Vaktmästarsysslorna kan jag inte ännu göra men det finns ett fastighetsregister som ingen hunnit ta sig an men som akut behöver fyllas i. Så jag fick den uppgiften. Fylla i ett register – sjukt tråkigt, kanske du tänker? Nå, vi kan väl ännu en gång konstatera att jag inte är som alla andra. Jag tycker det är sjukt kul!

För, det är ju inte så att jag sitter och matar in uppgifter som redan finns samlade utan jag får söka reda på informationen och kolla att den är korrekt. Jag har en lista med en del uppgifter men ibland undrar jag vem som hittat på de uppgifterna för de kan vara ganska fantasifulla.  Som koordinaterna för byggnader till exempel. Det tog mig en stund att klura ut vilken sorts koordinater det handlar om för det är inte vanlig latitud och longitud utan någonting annat. När jag hittat ett sätt att kolla uppgifterna visade det sig att vissa koordinater placerade mig bokstavligen i vassen och andra på nåt helt annat ställe än där byggnaden är belägen.

Så, jag försöker mitt bästa med att bringa ordning och reda bland Pargas kyrkliga samfällighets fastigheter och kåkar. Det är dessutom ingen brist på fastigheter och kåkar! Bara på Nagu kapellförsamlings centrumområde har jag redan matat 21 byggnader! Och det är bara början… D.v.s. jag kommer inte hinna bli klar med alla fastigheter innan det är dags att återgå till studierna.

Det sjunger på sista versen

      2 kommentarer till Det sjunger på sista versen

Det drar ihop sig. Snart börjar mitt sista år som studerande. Det känns redan nu lite vemodigt för det har varit fantastiska år, den här studietiden. Det har varit mycket mer än jag kunde föreställa mig. Så det här sista året vill jag suga på som en stor, söt karamell. Det är spännande att ha 6 veckor praktik och det är spännande att ha en gradu som ska skrivas. Jag har 66 studiepoäng att klara av och det bara måste jag fixa det här året.

Redan på våren insåg jag att det fanns en risk för att jag skulle hitta på en massa andra saker att syssla med det här kommande läsåret så jag skrev en lapp åt mig själv som jag klistrade in i kalendern på en sida i augusti.

Jag ska verkligen försöka lyssna på mitt eget råd och ta vara på det här läsåret! För sen, sen när jag har studerat färdigt och får hämta ut mitt examensbetyg, sen vet jag inte vad som väntar. Sen blir det åter dags att ta ett steg ut i det okända. Men, den dagen den sorgen. Nu ska jag bara njuta av att få studera ett år till.

När det säger plopp

      Kommentarer inaktiverade för När det säger plopp

I dagens Åbo Underrättelser kan man läsa mitt bidrag till Spaltaren. Texten finns förstås också i arkivet. Klicka här så kommer du direkt till texten.

De som känner mig och har hållit koll på hur jag har haft foten i gips en stor del av sommaren kanske tänker att texten är en produkt av den erfarenheten. Så är det inte. Jag skrev texten dagen före jag skadade foten! Plötsligt bara så ploppade texten upp i min hjärna och krävde att bli nedskriven bums. Det är så fascinerande hur texter kan ploppa upp. Hjärnan hade tydligen jobbat med den medan jag höll på med annat – eller så var det nån annan som ville uttala sig.

Hur som helst så står jag fullt och fast bakom budskapet. Håll utkik efter ljuset, man kan se små glimtar överallt!

PS. Ser du fredsduvan i bilden?

 

Den sommaren, den sommaren…

      Kommentarer inaktiverade för Den sommaren, den sommaren…

Här framför datorn sitter jag med foten i gips och ser ut genom fönstret på en mulen och ganska kall sommardag. Jag kan faktiskt inte säga att jag sörjer väldigt mycket över att det inte är sol och varmt. Jag har 3½ veckor bakom mig med foten i gips och 2½ kvar. Det gips jag har nu är ett som man kan ta av för att träna foten och för att tvätta sig. I övrigt ska gipset sitta på. Det här betyder att största delen av sommaren går åt till att låta akillessenan läka och bli frisk.

För att känna mig lite nyttig och för att underlätta kommande läsår tänkte jag genast jag blev sjukledig att jag borde sätta igång att jobba med min gradu. Lite smått har jag funderat på den under de första tre veckorna men samtidigt tänkte jag att jag väl får lov att vara ledig och lata mig lite när jag är sjukledig. Nu är det nog ändå dags att ta tag i skrivandet. Så idag började jag jobba med den. Jag samlade lite mera material och skrev ett litet stycke. Tusan vad mycket tid det gick åt att söka några insändare som jag visste om men inte mindes i vilket nummer av kyrkpressen de fanns! Som tur är finns arkiven på nätet och det är bara att söka, scrolla och läsa. Nu börjar det vara dags att läsa materialet jag har hemma. För jag kan ju inte svamla hur mycket som helst utan att ha läst böckerna jag tänker hänvisa till.

Alltså, nu är det officiellt, jag har börjat skriva gradu!

Så var det dags igen

      Kommentarer inaktiverade för Så var det dags igen

Åter en gång har jag fått prata i radion. Det blev en andakt som handlar om skriba.

Den ligger på Arenan en månad som vanligt och i textformat ligger den i arkivet.

En nyttig erfarenhet

      Kommentarer inaktiverade för En nyttig erfarenhet

Jag har foten i gips och får inte stöda på den. Plötsligt blev vardagliga sysslor oändligt invecklade. Jag är invalid – för några veckor.

Jag väger några kilo för mycket, det kan vem som helst se. Att då plötsligt bli tvungen att hoppa omkring på kryckor är väldigt tungt. Det är tungt oberoende av ens vikt när man är o-kryck-tränad förstås, men ännu mera när man har mycket vikt att flytta kring. Så jag ringde hälsovården och fick låna en rullstol. Jag är ganska o-rullstols-tränad också men det är ändå betydligt lättare att ta sig fram med den än med kryckorna. På släta ytor är det faktiskt ganska lätt att rulla runt! Däremot har jag redan hunnit erfara att heltäckningsmatta gör rullandet mycket tyngre. Sen ska vi inte tala om sandvägar, uppför och trottoarkanter…

Jag är ändå lyckligt lottad. Jag är invalid för en begränsad tid under den lättaste årstiden att vara det. Jag har en familj som ställer upp och hjälper mig och katter som ganska snabbt insåg att jag är jag och inte så farlig fast jag beter mig jättekonstigt.

Dessutom använder jag ordet invalid för jag känner mig nog lite ogiltig, handikappad och sjukling som ordboken säger att det engelska ordet invalid betyder. Fast handikappad? Nä, mera fot-i-kapad.

Min point med detta svammel? Jag praktiserar i de funktionsnedsattas vardag. Jag praktiserar i dygderna tålamod och förnöjsamhet. Jag praktiserar i att kunna be om hjälp och ta emot hjälp. Så sist och slutligen är det här en nyttig erfarenhet.