När ryggen tar stryk

      Inga kommentarer till När ryggen tar stryk

Jag hade ont i ryggen förra veckoslutet. Ett ordentligt ryggskott skulle jag väl beskriva det som. Jag har haft problem förr så jag var välförsedd med passlig medicin hemma i skåpet. Jag vilade ryggen och medicierade ordentligt så det blev bättre. På onsdagen kändes ryggen nästan normal så jag drog iväg på yoga. Jag tänkte att det skulle vara en passlig motion och att ryggen skulle mjukna. Lite protesterade den ibland i vissa övningar men det är inget helt nytt.

Efteråt, när jag åkte hem slog ryggen bakut och värkte som om ryggskottet varit gjort med dynamit. Värkmedicinen jag hade ville nästan inte räcka till. Jag led mig genom dagen och växlade mellan att stå, sitta och ligga. Jag har ju inte tid med ont i ryggen nu, jag har en gradu att skriva! Med muskelavslappnande medicin sov jag gott men igår, på torsdagen var ryggen ändå ordentligt sjuk. Mera medicin, mera vila, mera växla ställning. Och skriva gradu.

Idag vaknade jag med en rygg som nästan låtsades om ingenting. Jovisst känner jag att det onda finns kvar där i korsryggen men det är hanterbart och tystnar av värkmedicin. Med en väninna på besök kom jag mig ut på en liten promenad och det tackar ryggen förstås för.

Nu är jag riktigt glad åt att gubben gav mig sitt höj- och sänkbara skivbord. Jag har inte stått vid det just alls tidigare men med en sjuk rygg är det fantastiskt att kunna stå och jobba. Så här står jag och skriver blogg och gradu för tillfället. Skam den som ger sig!

Bit för bit bygger jag något nytt

      Inga kommentarer till Bit för bit bygger jag något nytt

Det är som att lägga ett pussel! Jag hittar bitarna i olika böcker och jag klippet till dem så att de passar ihop och bildar en ny bild.

Jag erkänner att det kanske inte är riktigt så man gör när man lägger pussel utan då försöker man få de befintliga bitarna att passa ihop så att det bildar den på förhand bestämda bilden. Ändå känns det just nu som att jag sitter och lägger pussel när jag skriver min text.  Och känslan av att få bitarna att stämma ihop är härlig.

Det var dagens gradureflektion. Har du tröttnat ren? 😉

Vänner som renar min hjärna

      Inga kommentarer till Vänner som renar min hjärna

Det känns som att jag suttit på min kammare och studerat eller våndats hur länge som helst. Det är inte helt sant kanske men det som är sant är att jag inte har hunnit träffa mina vänner särskilt ofta. Så nu på lördagen hade jag stämt träff med två väninnor.

Först tog den ena mig med ut på att fotografera. Det är en hobby som fått ligga i träda rätt länge nu så det var riktigt roligt att försöka fånga det ena och det andra på bild. Resultatet blev si så där för det krävs faktiskt övning för att fånga bilderna så som man själv vill att de ska bli. Desto trevligare är det då att väninnan är proffs och lyckades fånga mig på bild. Efter fotandet var det dags för lunch så vi gick på restaurang och åt gott. Åh, så skönt det är att få förbättra världen med en god vän!

Den andra väninnan var hemma med sjukt barn så vi satt vid köksbordet mesta delen av tiden men ack, vilka härliga samtal man kan föra vid ett köksbord! Vi pratade om ditt och datt, om kyrka, teologi, församling och kanske lite lokalpolitik också. Det hann bli kväll innan jag åkte hemåt igen och ändå hade inte samtalsämnena tagit slut.

Jag känner mig på ett sätt nybadad av att ha fått ventilera mina tankar så här en hel dag! Med båda väninnorna skiljdes vi åt med orden: Det här måste vi göra om, snart!

 

Det ska vi fira, absolut!

      Kommentarer inaktiverade för Det ska vi fira, absolut!

Gradu. Har du tröttnat på att läsa om den ska du absolut säga till. Det finns nog annat att blogga om men det är ju nog så att man pratar om det man tänker på.

Så här kommer ännu lite graduprat. I oktober kom jag hem med en kasse böcker och det var dags att inleda den aktiva fasen av mitt skrivande. Sen rände jag runt stiftet och intervjuade präster. Det tog en stund att transkribera intervjuerna. Efter det gjorde jag en enkät som prästerna fick svara på. Sen var det dags att skriva mera. Nu borde jag ta itu med analysen av mitt material. Det är många faser i att skriva den här gradun inser jag.

Jag vet inte om du uppfattar det av mina skriverier men jag tycker faktiskt att det är ett jätteintressant ämne jag valt och jag är riktigt glad åt att få fördjupa mig i “kvinnoprästfrågan”. Att läsa på om diskussionerna före och efter kyrkomötets beslut och att jämföra det med situationen i övriga Norden är grymt intressant tycker jag. Att få läsa om kvinnornas egna erfarenheter och att få diskutera med präster är fascinerande. Jag kunde inte ha hittat ett bättre ämne!

Jag har nämnt det några gånger att det nu i år är 30 år sedan de första kvinnorna prästvigdes i Finland. Det här ska faktiskt firas på flera håll och i Borgå stift firas det 10-11 mars. Det blir  program för prästvigda kvinnor på domkapitlet på lördagseftermiddagen och efter det en festmiddag på Cabriole. Söndagen inleds med program på domkapitlet. Sen naturligtvis festmässa och kyrkkaffe på biskopsgården. Och det allra bästa? Jag har anmält mig till festen! Jippii! Jag velade lite fram och tillbaka men jag tänker att det på ett sätt hänger ihop med gradun och att jag skulle ångra mig resten av mitt liv om jag inte deltar. Så nu har jag en härlig morot som hägrar i mars.

Följande tanke slår mig: jag är ju inte präst så vad ska jag ha på mig? Hjälp!

Hon vann!

      Kommentarer inaktiverade för Hon vann!

Ja, det är ju lite knasigt att det faktiskt bara var kvinnor som deltog i utlottningen! Kanske det inte är så många män som läser den här bloggen och kanske de få männen inte gillar att gå på café? Mina spekulationer. Alla eventuella manliga läsare har nu 97 inlägg på sig att skrapa ihop mod att delta i nästa utlottning.

Men hur gick det då i utlottningen? Jo, den oberoende och omutlige herr Fortuna drog en lott ur saken där jag placerat alla lotterna. Så dragningen var helt manuell och därmed säker från datastrul.

Trumvirvel….

…och vinnaren är….

Grattis till vinsten Cara!

Nu blir det att gå på café och prata gradu! Vi får höras om tidpunkten.

PS. Till alla som inte vann: Vi kan gå på café ändå om var och  en betalar sitt. Boka tid med mig bara så ses vi!

 

Ännu hinner du!

      Kommentarer inaktiverade för Ännu hinner du!

Idag har jag samtalat med professor Bernice om min gradu. Det var ett bra samtal och nu tror jag att jag vet var jag ska börja om igen. På min direkta fråga om hon utgående från det hon läst hittills tycker att det finns potential att det blir en bra gradu svarade hon ja. Så nu känns det bra att fortsätta.

Så till en viktig påminnelse: Ännu hinner du delta i utlottningen!!! Jag vill så gärna höra av dig!

På vift – som omväxling

      Kommentarer inaktiverade för På vift – som omväxling

Jag berättade tidigare att jag sitter med i redaktionen för @kyrkanevl, alltså kyrkans sida på facebook. Nu har vi i redaktionen haft en träff för att planera framtiden och för att man helt enkelt jobbar bättre på distans om man träffas på riktigt ibland. Den blir förstås en del kilometer för några av oss i redaktionen men det är det nog värt. Jag har åkt buss och tåg för att ta mig till träffen och det är skönt. Jag har kört så mycket under hösten att det blev en njutbar omväxling att få åka kollektivt den här gången. När man åker tåg kan man till exempel uppdatera bloggen.

Kyrkråttan var förstås med

Det har varit ett dygn av intensiva diskussioner, spånande, workshop och umgänge. Otroligt roligt att ha några sena kvällstimmar att prata allt möjligt efter en produktiv dag. Samtalet berörde kyrka, politik, kyrkopolitik, gradu (tack kära vänner för att ni orkade peppa mig!), personliga tankar och nästan vad som helst mellan himmel och jord. Jag mäskte att hjärnan snurrade på ännu under natten för det var så många tankar som behövde tänkas.

Följande morgon fortsatte vi jobba direkt efter frukost och på eftermiddagen konstaterade vi åter att tiden sprang ifrån oss. Det är ju så roligt att träffas och jobba tillsammans när vi är kreativa människor allihopa. Vi planerade hur vi jobbar framöver och prickade in nästa träff. Den ser jag redan fram emot!

Till slut en påminnelse: Gå in och kommentera förra inlägget så är du med i utlottningen av ett café-besök med mig. Du har tid på dig till i morgon kväll. Du vill ju inte missa chansen eller hur?!

 

Inlägg nummer 300 – med utlottning!

      28 kommentarer till Inlägg nummer 300 – med utlottning!

Det här är inlägg nr 300! Kan du tänka dig? På knappa fyra år har jag skrivit 300 inlägg. Det är inte så mycket sist och slutligen. För sedan mitt första inlägg har det gått 1367 dagar så egentligen har jag bara skrivit ett inlägg var 4,56 dag i medeltal. Invecklat? Ett annat sätt att säga det är att statistiskt sett har jag skrivit 1,5 inlägg i veckan.

Nu om inte förr kom det visst fram att jag gillar statistik…

I firandet av inlägg nr 200 hade jag en sammanfattning av vad allt som hänt så långt. Nu hade jag ju nyss en sammanfattning av vad jag sysslat med under 2017 så jag tänker inte upprepa mig. Utan nu till saken. Jämna hundringar ska firas. Så här kommer nu en utlottning för att fira detta inlägg nr 300.

Vad kan man vinna? Ja, det blir ju tradition nu redan eftersom jag kör med samma som jag gjorde vid inlägg nummer 100 och vid inlägg nr 200: Jag bjuder vinnaren på café! Du som vinner och jag går och äter nåt gott på café. Jag gillar cafén och att träffa människor så det ska bli jätteroligt att få träffa någon av mina läsare! Var, när och hur får vi komma överens om med den som vinner. (Mitt normala rörelseområde är ungefär Korpo-Nagu-Pargas-Åbo med någon avstickare till huvudstadsregionen men jag kommer att vara två veckor i Vasa i februari så det går att täffas där också den här gången!)

Hur kan man vinna? Som vanligt förstås, genom att kommentera inlägget! Jag sätter inga kriterier för vad kommentaren ska innehålla den här gången. Det kan vara en fråga, ett hejarop, en emoij, ett enkelt “jag vill vinna” eller vad som helst. Gärna får du förstås skriva varför du gillar min blogg för det är alltid lika spännande att läsa. Men det gäller att kommentera här på bloggen. Kommentarer på facebook deltar inte.

När kan man vinna? Kommentaren ska vara inskriven senast kl. 18.00 på onsdag den 17.1.2018 för då drar jag streck för deltagandet om börjar jobba på utlottningen. Så svaret på vem som har vunnit kommer under kvällen.

PS. Bli inte förskräckt om din kommentar inte syns genast. Man måste först få en kommentar (med den e-postadressen) godkänd av mig, sen syns kommentarerna automatiskt i fortsättningen. Det här systemet är till för att eliminera spam och skräp. Så har du inte kommenterat förr? Skriv glatt din kommentar och ha lite tålamod, min vän!

Ett vänligt ord kan göra under

      Kommentarer inaktiverade för Ett vänligt ord kan göra under

När jag i september var på den psykologiska testen var jag ombedd att ta min CV med som diskussionsunderlag för intervjun med psykologen. Jag fick bråttom att svarva ihop en CV. Jag tog med det jag tyckte var viktigast men under intervjun ställde psykologen frågan varför jag inte hade lagt med all arbetserfarenhet. Jag hade ju jobbat med en hel del mera än vad CV:n berättade. Då tyckte jag att det inte var relevant erfarenhet men jag har tänkt om.

Nu har jag reviderat min CV och för att kunna lägga in allting rätt fick jag söka fram alla mina gamla arbetsintyg. Jag har ju inte tänkt så mycket på vad jag hunnit med under åren så jag blev rent av lite imponerad av bunten intyg från både utbildningar, kurser och arbeten jag samlat på mig. Det är dessutom ganska roligt att läsa vad arbetsgivare tyckt om mig genom tiderna. Titta här vilka utlåtanden jag fått: (mitt flicknamn är Pettersson ifall du undrade)

Det kan väl tänkas att det här inlägget uppfattas som skryt men som du läste i förra inlägget är jag inte alltid så säker på mig själv. Då är det skönt att plocka fram beröm jag fått för att höja på självkänslan. Jag tror att vi finländare över lag är allt för snåla med att berömma och peppa våra medmänniskor. Det finns nästan alltid något bra man kan säga om en annan. Somliga är trygga i sig själv och behöver inte så mycket stöd av andra medan andra är mera osäkra på om de räcker till. Den senare gruppen kan blomma upp alldeles otroligt om de känner och får höra av andra att de är värdefulla. Eftersom jag själv gärna hör beröm av andra försöker jag strö beröm, tack och vänliga ord omkring mig så mycket jag bara kan. För någon kan det betyda massor att får höra det.

Nu till slut ska jag avslöja något. Ingenting är klart, så det är lite hemligt ännu men jag tänkte att du vill veta: jag har ett jobb på lut och därför behövde CV:n uppdateras. Mera berättar jag sen när det klarnar hur framtiden ser ut…

Ska du bli biskop sen?

      2 kommentarer till Ska du bli biskop sen?

14 november 2016 skrev jag det här inlägget som sedan blev liggande. Jag tyckte väl att det inte var så bra. Det händer sig ibland ännu också att någon ställer mig samma fråga lite på skämt så jag tror jag vågar mig på att publicera inlägget nu.


Ska du bli biskop sen? frågade nån med ett lite snett leende. Nej verkligen inte, svarade jag, för det krävs mycket mera studier än vad jag är intresserad av.

Det finns så många kloka människor som studerat så mycket mera än jag, att jag ibland undrar vad jag möjligtvis kan ha att bidra med. Det finns så många som är så lärda att jag känner mig förlägen och opåläst. Jag är inte särskilt analytisk av mig utan går mest på känsla. Det är inget som röjer några större framgångar i den akademiska världen. Jag läser hellre människor än forskningsresultat. Det samlar inte många studiepoäng. Jag lyssnar hellre till någons livshistoria än till en föreläsning. Sån’t ger ganska tunna föreläsningsdagböcker. Jag skriver hellre andakter och predikomanuskript än vetenskapligt formade uppsatser. Det är få kurser som godkänner sån’t. Jag sjunger hellre Guds lov än att jag försöker hålla god ton i en debatt. Så vad har jag att bidra med?

Jag är den jag är och kan inte mycket åt det. Jag tror att det är just det som Gud tycker att behövs på ett litet hörn någonstans i vårt lands kyrka. Så jag hoppas kunna följa Guds plan och sprida det glada budskapet.


Det är spännande att ju närmare jag kommer slutet på studierna och början på ett eventuellt prästliv, desto osäkrare blir jag på att jag faktiskt har vad som krävs för att klara kallet.

Vad vet jag egentligen?
Vem är jag att komma och berätta om Gud?
Hur ska jag stå rak när det blåser omkring mig?

Mina egna svar blir:
– jag behöver inte veta, jag behöver tro. Så enkelt får det vara.
– genom tiderna har det funnits allt från slavar som inte kunnat läsa till lärda som studerat en livstid som vittnat och predikat Gud ord – varför skulle inte jag kunna dra mitt strå till stacken?
– står jag för rak kanske jag bryts. En vidja böjer sig för vinden men reser sig rak igen efteråt. Ta varje storm som den kommer.