Dags för semester!

      Kommentarer inaktiverade för Dags för semester!

Jag märker att det är dags att hålla semester. Allt som kräver kreativitet känns jobbigt. Hjärnan går på tomgång tror jag. Så nu har jag plockat fram en deckare jag fått och ligger i soffan och läser. Gubben frågade faktiskt i nåt skede med äkta förvåning i rösten: Ork du läsa ännu?Han fattar visst inte att det är skillnad på att läsa för att lära och läsa för att det är roligt.

Jag varvar läsandet med att försöka få odlingslådorna i skick samt så grönsaker och blommor för sommaren. Det är ju ett alldeles fantastiskt sommarväder att ha semester just nu! Jag har två veckor framför som kalendern i princip gapar tom och det känns riktigt lyxigt! Nu tänker jag bara göra sånt jag har lust med…

 

PS. Nu syns gradun också i studieregistret så nu har jag helt på riktigt klarat av 301 studiepoäng!

Nå nu! Pro gradun ÄR bedömd.

      Kommentarer inaktiverade för Nå nu! Pro gradun ÄR bedömd.

Idag trillade bedömningen för min pro gradu avhandling in. Äntligen!

Det jag inte visste var att vitsordet består av hela åtta olika delar! Det är två bedömare och de har båda poängsatt varje del. Dessutom har de med ord skrivit ut lite till. Delvitsorden pendlar mellan cum laude (4/7) och laudatur (7/7) och totalbetyget landar på magna cum laude approbatur (5/7) som översatt betyder ” godkänd med mycket beröm”.

Skalan är laudatur (7/7), eximia cum laude approbatur (6/7), magna cum laude approbatur (5/7), cum laude approbatur (4/7), non sine laude approbatur (3/7), lubenter approbatur (2/7) och approbatur (1/7). Siffrorna inom parentes är mitt tillägg för att ge en uppfattning om var orden landar på skalan.

Den vetenskapligt viktigaste delen var den svagaste i min gradu – och jag är inte förvånad. Ena bedömaren skriver så här:
Jag tycker texten är finurlig. Jag har aldrig trott eller påstått att jag skulle vara en strålande forskare men ämnet är intressant och jag var rätt envis med hur jag ville lägga upp materialinsamlingen. Jag ville ge de kvinnliga prästerna en röst och det tror jag att jag åtminstone delvis har lyckats med.

Det enda som fattas nu är att jag får mitt examensbetyg och sen är jag teologiemagister! Inte illa faktiskt om jag får säga det själv.

Nu är gradun bedömd – trodde jag.

      Kommentarer inaktiverade för Nu är gradun bedömd – trodde jag.

Det här var ju lite lustigt! Jag har suttit hela förmiddagen och väntat på att gradun ska dyka upp i studieregistret, för idag är dagen när det ska anhållas om examensbetyg. Till slut gav jag upp och tänkte att jag får skicka in ansökan utan att ha gradun antecknad. Så när jag markerade vilka studier som hör vart inser jag plötsligt att det finns en rad som betyder gradun. Trots att den inte syns i det totala poängantalet, så finns den där. Det tycker jag att är mycket lustigt men samtidigt en aning olustigt, faktiskt.

Hur länge den rackarns gradun har legat där och gömt sig vet jag inte. Huvudsaken är nu att den är där.

Det som ändå är alldeles fantastiskt är att vitsordet är en 4:a på skalan 1-5. Så inte så illa av en tant som inte tycker att hon är särdeles analytiskt lagd. Det finns riktlinjer hur man ska göra och jag gjorde så. Då blev det så här! No big deal, liksom. Fast nog är jag glad att det blev så bra! Riktigt, riktigt glad.

EDIT: Nu har jag blivit upplyst om att det där inte alls är gradun. Det är slutbedömningen för mina huvudämnesstudier. Så här hurrar jag för tidigt…

Nu vet jag att det finns en del människor som vill läsa vad jag åstadkommit. De ska ni få göra. Den finns nu under en egen länk uppe i menyn som du ser på bilden här nedanför:
Eller så kan man söka på mitt namn på Åbo Akademis bibliotek så finns den också där som e-resurs. Vill man nödvändigt läsa den i pappersformat så kan man göra det på ÅA:s bibba eller så kan man fråga mig snällt om man får låna ett ex.

Inbjudan

      4 kommentarer till Inbjudan

Alla som vill kan delta i prästvigningen i Borgå den 27.5 kl 12.15 men jag vet att det kan vara problematiskt för en och annan att ta sig dit. Därför vill jag gärna fira min examen och prästvigning med alla som känner att de vill fira med mig.

Onsdagen den 30 maj  mellan kl. 15 och 19 håller jag öppet hus på församlingshemmet i Nagu.
Vill du titta in en stund och fira med mig ber jag dig
anmäla dig senast tisdagen den 22. maj till
teologiemagister@gmail.com eller på nåt annat sätt.

Det är ändå inte viktig med någon gåva, det är alla mina vänner jag vill träffa och glädjas med! Om man nödvändigt känner att man vill komma med en gåva är jag tacksam för bidrag till prästkläderna.

Välkommen!

Sjung om studentens lyckliga dar!

      Kommentarer inaktiverade för Sjung om studentens lyckliga dar!

Glad Valborg!


Ja alltså vi var ju definitivt inte ensamma på Vårdberget i Åbo… Vädret var ypperligt och stämningen på topp. Vi träffade en del vänner och bekanta, vi missade en del vänner och bekanta och vi njöt av att få fira in våren tillsammans med alla andra där.

Gubben min tyckte också att det var trevligt fast han inte hade någon mössa att dra på när studentkårens styrelseordförande och min vän Ina Laakso utropade: Studenter! Våren är här, mössorna på!

Sen fastnade vi ju tevekameran också. Så det finns prima bevis på att vi var på plats. Så alla som satt hemma vid teven kunde hojta till att de sett bekanta i vimlet. För det är ju det roligaste med att se händelsen på teven.

I vimlet fick jag vara med på en fin bild med Teologiska studentföreningens ordförande och dekanus för FHPT. Fina titlar på fina killar. Det är ju en av sakerna som gör det så trevligt att studera vid ÅA, att det är så familjärt!  Jag träffade min professor också men kom mig inte för att ta nån bild på oss, fast det nog hade varit lite kul. Nåja, det kommer väl flera tillfällen kan jag tro.
Jag tror faktiskt att jag just nu lever studentens lyckligaste dar. Jag har gjort alla studier och inväntar bara betyg. Så ännu är jag student men jag behöver inte göra nåt mera! Det är väl ett ganska perfekt läge, eller hur?

Ännu lite om prästen

      Kommentarer inaktiverade för Ännu lite om prästen

Det är spännande att de senaste inläggen som jag skrivit där jag har skrivit om torra fakta har varit de mest lästa inläggen på länge! Det är ju roligt att se att så många är intresserade och vill läsa om prästämbetet. Kanske det beror på att det fortfarande är lite hemligt vad präster sysslar med och att derast arbetsvillkor ser annorlunda ut än för vanliga yrken. En stor skillnad är ju att präster inte har arbetstid utan rätt till två dagar ledigt i veckan. Är man inte ledig så är man på jobb, 24 timmar i dygnet. Det är upp till en själv att se till att man inte arbetar ihjäl sig. Det finns inte heller söndagsersättning utan lönen är vad den är oberoende vilka dagar man arbetar.

Att det är lite hemligt kring prästen beror delvis på att präster har en absolut tystnadsplikt. Det som sägs åt en präst i själavård kan prästen inte berätta vidare, inte ens fast hen sitter i en rättegång och domaren frågar vad som sagts. Det finns bara tre som vet vad som sagts, den som sade, prästen och Gud. Och där stannar det.

Dessutom har ju prästen hand om en massa andra saker som hen inte ska gå omkring och babbla om. Så där som hembesök, begravningar, vigslar och dop till exempel. Men jag tror att det ändå finns saker som inte behöver vara så hemliga. Jag tänker fortsätta blogga men tiden får utvisa vad jag kan skriva om. Idag kan jag i alla fall berätta att jag är i Houtskär och håller gudstjänst igen. Predikan hittar du som vanlig på sidan Predikningar & andakter.

Vartåt bär det av?

      Kommentarer inaktiverade för Vartåt bär det av?

Nu har jag väl hållit alla bloggläsare på halster tillräckligt länge? Det är många som frågat var jag ska jobba efter prästvigningen och här kommer svaret:

Efter prästvigningen kommer jag att vara “sommarpräst” i Väståbolands församling under tiden 4.6 – 17.7 och sen i Kimitoöns församling 18.7 – 18.8. Från 1.9 får jag fast tjänst som församlingspastor i Kimitoöns församling med Hitis som mitt ansvarsområde.

Det är så att beslutet om min prästvigning tas av domkapitlet den 24.5 och prästvigningen är 27.5. Allt är förberett och ska väl nog gå vägen om Gud så vill men ännu är det inte helt 100% säkert.

Det känns jättespännande att få chansen att pröva på att jobba i en ny församling med nya medarbetare och nya församlingsbor. Jag är också jätteglad över att den här möjligheten finns. Det är nära men ändå annorlunda. Jag är övertygad om att jag behöver få pröva mina vingar och hitta mig själv som präst på ett ställe där jag inte sitter fast i gamla roller. Jag kommer att bo kvar i Nagu men jag tänker veckopendla och ha en lya på Kimitoön. Det blir kanske ledsamt efter gubben och kissorna men jag tror vi vänjer oss med tiden.

Jag vet att det är många som gärna hade sett att jag blivit präst ännu närmare hemknutarna men om jag ska pröva mina vingar så är det nu jag ska göra det. Det här betyder samtidigt att alla som sett fram emot att anlita mig för dop, vigslar och begravningar i Nagu kan bli lite besvikna på mig. Jag kan inte och ska inte leka flygande präst. Kyrkan har sin ordning och den vill jag respektera. I Nagu finns en präst som sköter Nagu kapellförsamlings medlemmar och min uppgift blir att ta hand om församlingsborna på Kimitoön och speciellt på Hititsområdet. De dagar jag är ledig behöver jag vara ledig för att orka i längden. Så hur gärna vi än vill att det skulle vara annorlunda är det så här det behöver vara. Prästämbetet är, som jag skrev tidigare, inte riktigt likt något annat yrke. Det har sina egna regler som är uttänkta att vara till för allas bästa. Om de sen verkligen är det kan man vara av olika åsikt om men jag kommer att lova att respektera och följa dem när jag blir präst. Framtiden blir sen som den ska bli.

Jag är alldeles otroligt glad över det stöd som jag har fått under hela min studietid och jag hoppas på fortsatt stöd även framöver. Det känns som att jag varit buren av förbön hela vägen hit, så be gärna för mig också i fortsättningen!

 

 

Klappat och klart!

      Kommentarer inaktiverade för Klappat och klart!

NU har jag klarat av de sista studierna genom att jag idag tentade gradulitteraturen. Så nu är det bara att invänta att gradun blir språkgranskad och bedömd och sen att studiepoängen ska trilla in i studieregistret STRURE. Professorn lovade redan att gradun blir godkänd och får ett bra vitsord.

Ai että…. Det är nog en bra känsla det här!
Fast samtidigt blev jag ju nu utan den ram som studierna ändå varit under fyra års tid. Nå, nya utmaningar väntar och så skulle jag väl kunna unna mig att pyssla i trädgården och pina mig med att få alla husets fönster tvättade under tiden fram till prästvigningen.

Pappi on präst, hevonen on häst…

      3 kommentarer till Pappi on präst, hevonen on häst…

Jag lovade reda ut titlarna på prästerna, så nu får jag ta itu med det då…

När man blivit prästvigd är man präst tills man dör. Det skrev jag redan i förra inlägget. Så oberoende vilken titel man senare får så är man präst, alltid och överallt.

Att vara präst är liksom grundnivån. Då blir man förordnad av domkapitlet till en församlingspastorstjänst. (Pastor är för övrigt latin för herde.) Utan vidareutbildning så kommer man inte vidare.

Första vidareutbildningen heter pastoralexamen och den omfattar 40 studiepoäng. När man avlagt den kan man söka kaplanstjänster. En kaplan är alltså en präst som har lite mera ansvarsuppgifter än vad en församlingspastor har. I en kapellförsamling är det kaplanen som är högsta prästen.

För att kunna gå vidare och bli kyrkoherde med ansvar för hela församlingen måste man avlägga Exilafen. Det är en förkortning av Examen i ledning av församlingsarbete. Det är en förhållandevis liten studiehelhet eftersom den bara omfattar 6 sp!

Sen efter det kan man roa sig med att avlägga högre pastoralexamen. Det är en betydligt mera omfattande utbildning på 80 sp. Där ingår bland annat kyrkans ledarskapsutbildning Kirjo II. Den krävs för att man ska kunna bli som domprost, prästassessor och stiftsdekan. (Suck nej, jag tänker inte reda ut de här titlarna dess mera. Det är folk som verkar i Domkapitlet. Domkapitlet övervakar församlingarna och prästerna i stiftet samt sköter förvaltnings- och personalfrågor. Det är typ stiftets regering eller styrelse och leds av biskopen. Läs mer om Borgå stift här.)

Sådär, nu har vi klarat av präst, pastor, kaplan och kyrkoherde. Domkapitlet fick du på köpet. Då har vi kontraktsprost, prost och biskop kvar.

Kontraktsprost är den som leder ett prosteri. Men vi måste börja med att förklara stiftet, alltså Borgå stift i vårt fall. Det är ungefär som ett län fast inom kyrkan. Ett prosteri är en administrativ del av stiftet. Borgå stift har 9 prosterier. Du kan kolla på kartan här bredvid. Klicka på den så blir den större. Varje prosteri består av flera församlingar, minst tre här i vårt stift. Kontraktsprosten väljs för sex år i sänder av kyrkoherdarna i prosteriets församlingar och hen sköter det administrativa arbetet inom prosteriet. Så kontraktsprosten är en av kyrkoherdarna som fungerar som en typ av mellanchef.

Prost är en hederstitel som biskopen tilldelar en präst efter lång och trogen tjänst. Så gå inte och kalla vilken präst som helst för prost och tvärt om, hedra en prost med att omtala hen som prost och inget annat!

Så har vi kvar biskopen. Det är den präst som enligt kyrkoordningen har den högsta tillsynen över församlingarna och prästerskapet i sitt stift. Biskopen är alltså chefen som ska värna om kyrkans enhet, övervaka att kyrkans uppgift sköts, stöda och vägleda stiftets präster, förrätta vigningar och invigningar samt installationer och en massa, massa annat. Det är inget lätt jobb för det blåser som bekant på toppen.

Om det ännu är nåt du undrar över så kan du börja med att gå till kyrkans ordlista för där finns all möjligt nyttig information. Sen kan man kolla i kyrkolagen och kyrkoordningen vad som gäller. Eller så kan du fråga mig i en kommentar till blogginlägget så ska jag försöka svara.

Nu ska jag inte lova nåt för nästa blogginlägg, men jag kan lova att det blir ett nytt inlägg om nån dag.

Det där med att vara präst

      Kommentarer inaktiverade för Det där med att vara präst

Att bli präst är något alldeles speciellt. Det är inte som att ansöka om vilket jobb som helst utan här handlar det om något alldeles extra. För vem som helst kan inte bli präst. Inte ens vilken teologiemagister som helst. Jag ska försöka förklara.

Enligt kyrkolagen (5:1) heter det så här: För förkunnande av evangelium och förvaltande av sakramenten har kyrkan ett prästämbete, som erhålls genom ordinationen. Biskopen och domkapitlet beslutar om godkännade till ordination.

Det heter alltså att man blir ordinerad, inte bara att man blir präst rätt och slätt.

För att bli präst, alltså ordinerad, krävs:
1) att man är döpt, konfirmerad, gudfruktig och känd för kristligt leverne samt medlem av kyrkan.
2) att man är minst teologiemagister med prästbehörighet dvs. man ska ha läst tillräckligt med teologi, läst klassiska språk och gjort rätt sorts praktik.
3) att man är kallad. Man behöver på nåt sätt känna själv att Gud behöver en och så måste det finnas en församling eller någon annan som vill ha en, så att biskopen kan säga att där är din nya arbetsplats när hen godkänner ens ansökan att bli präst.
4) att man är tillräckligt frisk för att klara av arbetet som präst.
5) att man är lämplig att vara präst.
(Noggrannare instruktioner finns t.ex. i broschyren Vägen till prästämbetet.)

Sen just innan man vigs till prästämbetet avlägger man ett prästlöfte som låter så här:
Jag N.N. lovar inför Gud den allvetande, att jag vid utövandet av prästämbetet, som jag nu står redo att motta, vill hålla mig till Guds heliga ord och den evangelisk-lutherska kyrkans därpå grundade bekännelse. Jag skall inte offentligt förkunna eller utsprida eller hemligt främja eller hylla läror som strider däremot. Jag vill även rätt förkunna Guds ord och förvalta de heliga sakramenten enligt Kristi instiftelse. Jag vill efterleva kyrkans lag och ordning samt villigt tjäna församlingen och ordets åhörare. Allt detta vill jag efterkomma, så att jag kan svara därför inför Gud och människor. Härtill förhjälpe mig Gud.

Det är alltså inget litet löfte man avlägger!

När man så klarat av allt det här som krävs, blir man vigd till prästämbetet. Det sker i stiftets domkyrka. För min del blir det alltså i Borgå eftersom jag ska bli präst i Borgå stift. Under prästvigningen ikläds man stola och mässhake, alltså “halsduken” och “ponchon” som prästen har på sig i gudstjänsten, och så blir man välsignad av biskopen och hela gänget assisterande präster. Det är en mycket högtidlig festhögmässa som är öppen för alla. Så om du vill vara med och fira min dag gäller det att du infinner dig i Borgå domkyrka söndagen den 27.5 kl 12.15!

Efter den högmässan går de nyblivna prästerna och de inbjudna gästerna till biskopsgården där biskopsparet bjuder på en liten fest. Där får de nyblivna prästerna också sina prästbrev som bevis över att de kallats och vigts till prästämbetet.

Efter det här är man präst tills man dör om man inte gör bort sig så till den milda grad att biskopen och domkapitlet tar kragen av en eller att man själv av någon orsak avsäger sig ämbetet.

Fast jag nu radat upp allt som visar hur speciellt det är att vara präst så är präster ändå bara vanliga människor med samma egenskaper, egenheter, glädjeämnen och problem som vem som helst av oss. Tro inte att präster är bättre på nåt sätt utan minns att de också behöver äta, sova och få vara en bland alla andra.

Nästa gång ska jag skriva lite om hur det kommer sig att en präst kan kallas pastor, kaplan, kyrkoherde, kontraktsprost, prost och biskop men ändå alltid vara präst.