Ska du bli biskop sen?

      2 kommentarer till Ska du bli biskop sen?

14 november 2016 skrev jag det här inlägget som sedan blev liggande. Jag tyckte väl att det inte var så bra. Det händer sig ibland ännu också att någon ställer mig samma fråga lite på skämt så jag tror jag vågar mig på att publicera inlägget nu.

Ska du bli biskop sen? frågade nån med ett lite snett leende. Nej verkligen inte, svarade jag, för det krävs mycket mera studier än vad jag är intresserad av.

Det finns så många kloka människor som studerat så mycket mera än jag, att jag ibland undrar vad jag möjligtvis kan ha att bidra med. Det finns så många som är så lärda att jag känner mig förlägen och opåläst. Jag är inte särskilt analytisk av mig utan går mest på känsla. Det är inget som röjer några större framgångar i den akademiska världen. Jag läser hellre människor än forskningsresultat. Det samlar inte många studiepoäng. Jag lyssnar hellre till någons livshistoria än till en föreläsning. Sån’t ger ganska tunna föreläsningsdagböcker. Jag skriver hellre andakter och predikomanuskript än vetenskapligt formade uppsatser. Det är få kurser som godkänner sån’t. Jag sjunger hellre Guds lov än att jag försöker hålla god ton i en debatt. Så vad har jag att bidra med?

Jag är den jag är och kan inte mycket åt det. Jag tror att det är just det som Gud tycker att behövs på ett litet hörn någonstans i vårt lands kyrka. Så jag hoppas kunna följa Guds plan och sprida det glada budskapet.

Det är spännande att ju närmare jag kommer slutet på studierna och början på ett eventuellt prästliv, desto osäkrare blir jag på att jag faktiskt har vad som krävs för att klara kallet.

Vad vet jag egentligen?
Vem är jag att komma och berätta om Gud?
Hur ska jag stå rak när det blåser omkring mig?

Mina egna svar blir:
– jag behöver inte veta, jag behöver tro. Så enkelt får det vara.
– genom tiderna har det funnits allt från slavar som inte kunnat läsa till lärda som studerat en livstid som vittnat och predikat Gud ord – varför skulle inte jag kunna dra mitt strå till stacken?
– står jag för rak kanske jag bryts. En vidja böjer sig för vinden men reser sig rak igen efteråt. Ta varje storm som den kommer.

I have a dream

      Kommentarer inaktiverade för I have a dream

Mellan varven när jag inte orkar tänka på allt det där som jag borde och måste göra så drömmer jag mig bort. Jag tänker på hur allt ska bli sen, sen när jag har gjort alla “borden” och “måsten”. Ibland kallas det här för prokrastinerande, ibland för affirmera, ibland för att bara slappa.

Alla har vi våra drömmar om hur det ska bli sen. Det är bra att kunna visualisera och drömma om hur man vill att det ska bli men det finns två fallgropar. Den ena är att man nöjer sig med att drömma och låter bli att göra alla “borden” och “måsten” som måste till för att drömmarna ska kunna gå i uppfyllelse. Den andra är att man drömmer så intensivt att man sen blir grymt besviken om det inte blir exakt som man drömt om att det ska bli.

Så nu återgår jag till mina “borden” och “måsten” för jag har inte obegränsat med tid att uppfylla mina drömmar. Snart nog är den här studietiden över och en ny verklighet kommer emot. Det är bara dryga fyra månader kvar av mitt studieliv – hujedamig! Jag tror jag drömmer mig bort en liten stund till…

Det tar sig, sa pyromanen!

      Kommentarer inaktiverade för Det tar sig, sa pyromanen!

Nej, det brinner inte i knutarna, så ta det lugnt. Ordstävet får illustrera att jag sakteligen kommer igång med gradun igen.

Jag läste lite här, lite där och försökte få någon sorts överblick. Att sedan komma igång med att skriva gradutext har varit trögt. En snutt teori-text fick jag skriven men sedan började tankarna gå i samma hjulspår kring den biten.

Så idag kom jag på det fungerande idén att börja från början. Jag har ett inledningskapitel som jag redan skrivit en hel del på men nu tog jag tag i det igen. Jag vet att det är lättare att skriva om än att skriva nytt. Jag vet också att det är lätt att fastna i det man redan skrivit och skriva om det i all oändlighet. Jag tänkte ändå att kanske det är så, att jag behöver skriva lite på nåt som jag redan har lite koll på för att komma igång och vidare.  Det känns som att det var just precis vad jag behövde för att komma igång igen.

Nu är tankarna mera samlade och jag producerar ny text kring den gamla texten. Jag skriver in allt det där vi pratade om på gradusemi före julen att behöver skrivas ner. Sen känns det inte lika hopplöst att komma in på nästa kapitel och på allt det där nya som jag inte vet hur jag ska formulera.

Det finns en förhoppning om att den här gradun en dag blir färdig!

Alltså vad håller jag på med?

      Kommentarer inaktiverade för Alltså vad håller jag på med?

Så sitter jag här och skrynklar hjärnceller i ett försök att komma igång med gradun igen. Julpausen var välbehövlig men ack, så den råddade till mina tankar. Nu vet jag inte alls vad jag håller på med igen!

Enkäten är avslutad och 47 svar fick jag. Det är en svarsprocent på 72,3! Fantastiskt tycker jag. Hade jag skickat ut den någon annan tid än under december och julstresstid hade svarsprocenten kanske varit ännu högre. Hur som helst betyder det här nu att jag har allt mitt material insamlat och att det är dags att börja producera gradutext.

Jag ska ta itu med att skriva någon sorts teoretiskt avstamp inför mitt analysarbete men jag känner mig helt bortkommen. Kanske det bara är så att jag måste ta tag i en bok, läsa, fundera och skriva ner mina funderingar?

Ett är i alla fall säkert. Gradun består INTE av bloggtext. Men bloggen är en ventil för mina tankar och frustrationer så de får ändå gå hand i hand. Nu tillbaka till studierna!

Så var det nytt år igen

      Kommentarer inaktiverade för Så var det nytt år igen

Nytt år – nya möjligheter.

Fast egentligen har vi ju alla nya möjligheter varje ny dag. Herrens nåd är var morgon ny, som Lina Sandell så vackert skaldade i psalm 510, och det är ju verkligen nåd att kunna börja om på nytt fast allt innan gått åt skogen. Det blir bara mera synligt och förståeligt vid årsskiftet. Många avlägger nyårslöften och tänker sig att de nu, den här gången, ska ta sig i kragen och göra ett ryck mot något bättre. För det väl just aldrig någon som tänker sig ett nyårslöfte som betyder att göra något sämre? Allt för ofta blir det ändå bara “ett ryck” och det sägs att de allra flesta struntat i, gett upp på, lagt ner sina nyårslöften innan februari är slut. Så mellan en och två månader orkar vi med våra nya liv, det där som skulle göra allt så mycket bättre.

Jag erkänner att jag också har tänkt mig ett nytt liv nu efter nyår. Det finns så mycket som jag inte velat bry mig om som ätit av mina krafter och resurser, så nu vill jag att det ska vara slut med det. Jag vill må bättre på många plan och då gäller det för mig att förändra mig. Jag hoppas innerligt att jag ska vara uthållig nog att klara mig lite längre än till februari. Jag hoppas jag ska hitta en ny livsstil som ger mig ett bättre liv för gott.

För att det ska lyckas finns det en viktig pusselbit jag måste komma ihåg. Nämligen att vara lika förlåtande och snäll mig själv som jag vill vara mot andra.

Det här blev kliché-flummigt så det dryper om det. Jag ber om ursäkt för att jag liksom kände att jag behövde sätta ord på mina tankar utan att ändå avslöja allt. Nåja, det är som det är.

Jag bjuder på en bild från julresan som tröst.

Ett fantastiskt år – igen!

      Kommentarer inaktiverade för Ett fantastiskt år – igen!

Jag hade inte tänkt särskilt mycket på vad jag åstadkommit eller varit med om det här året men facebook har en förkärlek för hopkok av statusar och bilder så de påminde mig för en tid sedan om vilket år jag haft. Jag var inte särskilt imponerad av “filmen” de gjort men den påminde mig om vilket fantastiskt år jag ändå har bakom mig och jag blev inspirerad att göra en egen sammanfattning av vad året bestått av. Jag tog fram min fickkalender och började bläddra. Här kommer en lista på vad jag hittade i kalendern:

Höjdpunkter ur min kalender under året 2017. (länkarna går till de inlägg där jag skrivit om saken och bilderna kan man klicka på för att se dem i större format)

6. januari – en vän prästvigs i Borgå domkyrka och jag får delta i bjudningen i Biskopsgården.

15. januari – jag predikade i Pargas kyrka.

25. januari – jag fick första visdomstanden bortopererad. Det gick sist och slutligen riktigt bra.

17. februari – min första Spaltare publiceras i ÅU.

18 – 24 februari  – jag är på mitt första skribaläger någonsin! Det gick mycket bättre än jag vågat hoppas trots att en hel del hände och strulade.

Under våren håller jag träffar med halva konfirmandgruppen där vi tillsammans lär oss mera om tro, kyrka, varandra och en massa annat.

27. april – jag får mitt kandidatexamensbetyg. Nu är jag teol.kand. – jippii!

29. april – TSF firar sina 50 år med högtidlig fest. Jag sydde min egen aftonklänning.

13. maj – jag gör det slutliga guidningsprovet för guidekursen jag gått under läsåret och blir godkänd.

15 – 25 maj – resan till det Heliga Landet. Ett verkligt minne för livet! En resa som gav mersmak, jag vill tillbaka.

8. juni – vänstra foten gipsas. En tredjedel av akillessenan är av. Gips i 6 veckor framöver. Jag får byta bil med en vän som har en automatväxlad bil så jag kan köra omkring fast foten är gipsad. Jag är sjukledig i två månader och är tvungen att ta det rätt så lugnt. Det är nog den mest vilsamma semester jag någonsin haft. Jag hinner läsa en hel massa deckare.

9. juni – jag träffar en av redaktörerna för Ev. Luth. Kyrkan i Finland på facebook och inleder snart efter mitt eget arbete som redaktör.

Augusti är jag tillbaka på jobbet på halvtid. Jag får ersättande uppgifter och jobbar med ett fastighetsregister. Otroligt roligt, tycker jag!

3 september – jag predikar i Åbo domkyrka. Det är konfirmationen av de ungdomar jag följt på vägen sedan sportlovet och skribalägret.

Hela resten av september gör jag min församlingspraktik i Esbo svenska församling. Jag bor hos mina vänner F & A. Det är en spännande tid och jag får prova på det ena och det andra. Omtumlande.

20. spetember – jag gör den psykologiska testningen för anlagsprövningen.

22. september – min svärfar jordfästs.

23. september – jag blir gudmor åt en liten prinsessa.

6 – 7. oktober – praktikseminarium på Lärkkulla. Jag och sju andra som funderar på att bli präst träffar stiftets personal och reflekterar över stort och smått.

I oktober börjar jag fundera på min gradu så där på riktigt.

16. oktober – bandas material med mig för Närbild som sedan sänds 30. oktober.

25. oktober till 9. november gör jag sex intervjuer för min gradu i Österbotten, Nyland, Åboland och på Åland. Det blir många kilometer bakom ratten de dagarna.

14. november – den andra visdomstanden opereras bort. Det går bra den här gången också.

29. november – en del av mina studiekompisar kommer hem till mig på grötfest.

3. december – deltar i Mia Bäcks kyrkoherdeinstallation i Åbo domkyrka. Vilken mäktig upplevelse! Vilken glädje, vilken underbar samhörighet!

4. december – skickar ut inbjudningarna till min enkät för gradun.

6. december – rycker in som stand-in sångsolist på Folkhälsan huset i Pargas med en dags varning.

13. december – sista gradusemi före julen. PT-gänget firar med att äta middag tillsammans.

16. och 17. december – sjunger med kyrkokören S:t. Olofs Sångare på svenska och finska De vackraste Julsångerna i Nagu kyrka. Julstämningen infinner sig.

19 – 29 december – firar julen med familjen utomlands där palmerna vajar. Tar det lugnt och njuter av att allt är så annorlunda än hemma.

Det ryms mycket under ett år. Mycket mer än man kanske minns på rak arm. Därför är det så bra att göra ett eget bokslut så att jag själv ser vad allt jag hunnit med under ett år. När jag har varit mitt i det har jag inte hunnit reflektera men nu när jag ser min lista på höjdpunkter som verkligen inte beskriver allt jag gjort och varit med om blir jag nästan matt. Har jag gjort allt det här? Kanske inte så konstigt om jag varit lite trött ibland? Kanske inte konstigt att andra tycker att jag är väldigt aktiv?

Tack för det här året. Jag har träffat så många nya härliga människor det här året. Det har varit ett fantastiskt år och det är en stor glädje att få dela det med dig! Jag hoppas vi kan slå följe även nästa år och att vi tillsammans gör det till ett minst lika bra år!

Gott Nytt År!

 

Friden sänker sig över gård och stuga

      Kommentarer inaktiverade för Friden sänker sig över gård och stuga

Nu är det dags att ta en paus. Dags att lägga ner böckerna och gå bort från datorn. Dags att ta jullov. För att göra det riktigt ordentligt så låter jag också bloggandet vila fram till nyårsafton.

Jag önskar dig en riktigt fridfull jul utan stress och måsten. Jag önskar dig värme och närhet tillsammans med de du allra helst vill ha kring dig. Jag önskar dig enkelt men innerligt en god jul.

Julstämning i sång

      Kommentarer inaktiverade för Julstämning i sång

När julen nalkas är det tradition att söka sig till kyrkan för att sjunga julsånger. Omkring en miljon finländare delar den traditonen. Den här helgen blev det på dubbelt för mig. Lördag kväll sjöng vi Kauneimmat Joululaulut och på söndag kväll De vackraste julsångerna. Det blev ett riktigt fint paket av julstämning! Det här är ju verkligen något jag inte vill vara utan.

Första kvällen var det bara halva kören på plats men andra kvällen var hela S:t Olofs sångare samlade. På finska sjöng vi Tulkoon joulu och Kuului laulu enkelten. På svenska blev det Förunderligt och märkligt, Barn och stjärnor föds i mörkret (Psbt 843) och Nu i den heliga timman (Psbt 839). Dessutom lyckades vi sjunga lite överraskningsstämmor till allsångerna.

Det är så himla roligt i vår kör! När vi hittar på fuffens så är det att överraska med något glatt och skojigt. Det finns sån värme och glädje i gänget att det nästan inte är klokt! Här ovan är en del av kören när vi värmer upp rösterna.

Ett steg på vägen

      Kommentarer inaktiverade för Ett steg på vägen

Igår var det gradu-semi och ett knappt tiotal kloka hjärnor har diskuterat några texter. Jag lade fram min text för diskussion. Min text är långt ifrån en färdig text utan det är ett projekt under arbete och då är det bra att få kommentarer för att få en puff vidare. Ibland har man egna manér och formuleringar som behöver slipas bort och då är det bra att få ordning på det tidigt så att man inte behöver göra det sen när man är nästan klar.

Efter seminariet gick vi alla i samlad tropp till en närbelägen restaurang och åt en middag tillsammans. Det var riktigt trevligt att få sitta tillsammans och diskutera allt möjligt sådant som man ju inte hinner prata om under seminariedagen. Somliga känner jag ju väl men andra är mera obekanta. Så en middag tillsammans ger en liten chans att lära känna varandra lite bättre.

Idag fortsätter vi på förmiddagen för vi hann helt enkelt inte med alla texter som behöver diskuteras på en dag! Sen får vi säga vi ses nästa år. Huj, tänk så tiden går!

Han är tillbaka!

      Kommentarer inaktiverade för Han är tillbaka!

Jag har berättat förr om min lilla IKEA-mus som heter Kyrkråttan. Han har ett eget instagramkonto men i somras tappade jag lusten med Kyrkråttan. Det kändes som att jag inte hade något att komma med när jag mest bara satt hemma med foten i gips.

Under hösten har flera frågat efter Kyrkråttan och sagt att de saknar den lilla rackaren. Så nu på första advent fick han göra come-back. Och jo, det är en han. Så nu kan man följa med på Kyrkråttans äventyr igen. Jag försöker att inte ta någon stress men ändå lägga upp bilder 3-4 gånger per vecka. För det är ju så jag skulle vilja ha det om jag var en trogen följare. Om du inte följer @kyrkratta ännu får du gärna göra det.