Det blev ändrade planer för jobbandet den här sommaren.
Igår åkte jag till butiken för att hämta varor till jobbet. När jag kom ut från butiken tog vinden tag i kvittot som låg löst på en låda. Jag reagerade instinktivt och tog några språngsteg för att hinna fånga det viktiga kvittot. Det brände till i vänstra foten som ett blixtnedslag. Jag gick tillbaka in i butiken för apoteket ligger i samma byggnad. Jag köpte en kylpåse som jag lite senare kylde ner foten med. Smärtstillande hade jag i handväskan så jag tog en tablett. På så sätt klarade jag resten av kvällen på jobbet. När jag körde hem började foten värka och det blev svårt att trycka ner konan när jag skulle växla. Väl hemma gick jag och lade mig men kunde inte somna för foten värkte så. Under natten kylde jag ner foten igen och tog värkstillande. Jag lyckades somna och hann sova några timmar.
På morgonen åkte jag med min man till Pargas men i stället för att ta mig till jobbet fick han köra mig till Skärgårdsdoktorn, vår företagshälsovård. Där undersökte läkaren foten och hur det nu råkade sig hade man en ultraljudsläkare på plats just idag. Hon kollade min fot och meddelade att ungefär 1/3 del av Akillessenan brustit. Så jag skickades vidare till Universitetssjukhuset där en ung medicinekandidat bara kunde konstatera att foten behövde gipsas så att senan kan läkas. Hela proceduren gick riktigt fort och snart satt jag i en taxi på väg hem igen med sjukledighetsintyg för kommande tre veckor. Därefter ska foten kontrolleras och så ska jag få nån sorts skena istället för gips. Så jag lär inte vara tillbaka på jobb på en bra stund.
Det är jättetråkigt att det gick så här. Dels för att min egen sommar blev så krånglig men mest för att det här strulade till en hel del för arbetsgivaren. Vikarierande, ambulerande vaktmästare växer inte direkt på träd så jag hoppas innerligt att det löser sig på nåt sätt! Nu får jag lära mig att hoppa på kryckor och försöka klara mig i vårt inte alls så invalidvänliga hem.
Så trist men du ska inte oroa dig för arbetsgivarens del, allt brukar ju lösa sig på något vis. Man kan ju inte rå för vad som händer såhär och det finns säkert en mening med det också. Nu är ju viktigast att få dig i skick!
Jobbigt med ert boende bara, kanske du måste kvarta i soffan nu ett tag för upp är det ju nog knaggligt att ta sig..
Jag försöker tänka att det inte är mitt problem hur arbetsgivaren fixar sommaren men nog harmar det eftersom jag ju är semesteravbytaren för flera personer.
Dessvärre har vi burit upp soffan så jag får nog lov att ta mig upp och ner för trapporna. Jag har redan hittat en fungerande teknik så det ska nog gå bra.