Berättelsen bakom

      2 kommentarer till Berättelsen bakom

Studielivet består inte bara av att plugga och tenta. Det visste du ju nog redan. Det här inlägget berättar om hur det kan gå när man ska gå på årsfest.

Jag hade länge tänkt att jag hade klänningen klar för TSFs jubileumsårsfest. När jag provade den för en dryg vecka sen insåg jag att den krympt i skåpet och att jag behövde en ny. Att köpa en kan vara dyrt och krångligt så jag bestämde mig för att sy en. (Att sy en är ju då inte krångligt??)

Så på fredag eftermiddag beställde jag mönster på nätet. När mönstret damp ner i postlådan på måndag eftermiddag kunde jag rusa iväg till stan för att köpa tyg. Jag hade funderat ut hurdant tyg jag ville ha men var rädd för att det skulle föra med sig problem om jag inte hittade just ett sånt tyg. Nå väl, tyget fanns så det var bara att köpa det, åka hem igen och sätta igång.

Mamma kom och hjälpte till. Först klippte vi ut mönsterdelarna ur mönsterpappret.

Så placerade vi ut mönstret på tyget. Trådrakt! Klippte ut delarna och sen var klockan så mycket att det var dags att gå och lägga sig.

Under tisdag och onsdag fick sömnadsprojektet vila för jag hade ju en latintent att klara av mitt i allt. Ja, och så hade jag ju glömt att köpa tråd… Den köpte jag på onsdag.
På torsdag satt jag igång igen och sydde ihop alla delar. Åter fick jag ovärderlig hkälp av mamma. Att få en dräkt att sitta rätt och snyggt kräver provningar och då är det nästintill omöjligt att själv se hur det sitter.

Raksöm. Pressa sömmarna. Zigzag. Jag har en Overlock-maskin men i det här fallet var det den gamla beprövade metoden som var bäst.

När det blev dags att fålla upp klänningen vägrade mamma krypa på golvet så jag fick klättra upp på arbetsbänken i köket!

Klänningen blev nästan klar under torsdagen. Det sista fixade jag på fredag. På fredag sydde jag också boleron. Fast jag fick lite skrämselhicka när jag började sy den. Plötsligt insåg jag att jag borde ha köpt fodertyg också. Jag grävde i mina gömmor och hittade ett svart fodertyg som just precis räckte till. Phiu! Boleron bar räddad.

På fredag kväll hade jag min festdräkt klar. Skor och handväska hade jag köpt på onsdags morgonen i flygande fläng. Redo för fest!

Hur blev festen då? Otroligt högtidlig, hjärtlig och rolig. Så där som det bara blir när teologer ordnar finfest. Jag får berätta mera i nästa inlägg.

2 thoughts on “Berättelsen bakom

  1. Viveca

    Oj!!! Så duktigt av dig!!! NU blev jag ju galet nyfiken – att se foton av dig i din fina klänning!

Comments are closed.