Astrid Lindgren lär ska ha inlett sina telefonsamtal med sin syster med att tre gånger säga döden. Då var det ämnet avklarat och sen kunde de diskutera allt möjligt annat.
Idag har jag fått hålla föredrag för vårdpersonalen på teminalvårdsavdelningen om vad som händer efter döden. Det helt praktiska alltså. Med min erfarenhet som kyrkvaktmästare och ett år på begravningsbyrå vet jag ett och annat. Vårdpersonalen vet ju hur de ska ta hand om sina patienter på bästa sätt ända tills de dör men efter det är det ju de anhöriga, begravningsbyråns och församlingens personal som tar hand om det mesta. Det här var för dem ett mycket intressant ämne att få höra om och det gav dem en beredskap att hjälpa de anhöriga vidare när de står vilsna i sin sorg. Det blev en hel del diskussion och delade erfarenheter.
Jag tycker det känns lite komiskt att jag som är på praktik blir ombedd att hålla föredrag. Samtidigt insåg jag när jag stod där och berättade att jag har en rätt bred kunskap och erfarenhet att dela med mig av. Jag har ju verkligen jobbat mig uppåt från gravens botten som min pappa skämtsamt brukar säga.
Nåja, jag lär mig ju nya saker varje dag här på praktiken så det är väl bara rättvist att jag delar med mig av de kunskaper jag redan besitter. Jag avslutade dagen med ett kort besök till begravningsplatsen här i Vasa. Jag kan ju inte vara två veckor i Vasa utan att se den!
Stor och vacker med raka rader är den nya begravningsplatsen. Den gamla var jag för lat för att besöka idag.
