Efter alla fina och uppmuntrande ord på vägen till tandläkaren måste jag ju berätta hur det gick.
Väl där fick jag en megados antibiotika och en värktablett. Jag fick en skyddande skjorta på mig och fick lägga mig i stolen. Tandläkaren sade “jaha. och här har det sparats på visdomständer” i en ton som lät mig förstå att jag borde ha dragit ut dem för minst 15 år sen. Det må va hans åsikt. Jag förstår inte varför man skulle dra ut tänder som inte är till besvär. Om jag minns rätt hade de inte ens kommit fram för 15 år sen. Så täckte sköterskan in mig med en steril duk så att bara munnen syntes.
Bild: Pixabay
Tandläkaren klämde in en hel massa bedövningsmedel och satte sen igång med operationen. Hur han gjorde vet jag inte men det tog omkring en halv timme att slå tanden i bitar och dra ut den. Tandläkaren fick verkligen ta i med alla krafter för att få den att lossna. Det enda som gjorde ont var att jag måste hålla munnen så öppen att “gångjärnet” på motsatt sida protesterade och gjorde ont.
Efteråt höll jag kallt mot kinden och bet ihop om en kompress för att stoppa blödningen. Efter en timme ungefär satte jag mig i bilen och körde hem, via apoteket där jag hämtade antibiotika och smärtstillande. Väl hemma var bedövningen nästan helt borta. Jag fortsatte bita om kompressen och kyla ner kinden. Efter en stund tog jag en tupplur för det är ganska ansträngande att vara spänd och nervös.
Till middag blev det glass. Till kvällsmål blev det glass med antibiotika och värkmedicin. Jag har inte haft ont och det känns inte så obekvämt i munnen som jag befarat. Det har gått över förväntan och jag tror det blir riktigt bra. Det enda obehagliga är att jag har en likadan procedur framför mig ännu…