Nytt år – nya möjligheter.

Fast egentligen har vi ju alla nya möjligheter varje ny dag. Herrens nåd är var morgon ny, som Lina Sandell så vackert skaldade i psalm 510, och det är ju verkligen nåd att kunna börja om på nytt fast allt innan gått åt skogen. Det blir bara mera synligt och förståeligt vid årsskiftet. Många avlägger nyårslöften och tänker sig att de nu, den här gången, ska ta sig i kragen och göra ett ryck mot något bättre. För det väl just aldrig någon som tänker sig ett nyårslöfte som betyder att göra något sämre? Allt för ofta blir det ändå bara “ett ryck” och det sägs att de allra flesta struntat i, gett upp på, lagt ner sina nyårslöften innan februari är slut. Så mellan en och två månader orkar vi med våra nya liv, det där som skulle göra allt så mycket bättre.

Jag erkänner att jag också har tänkt mig ett nytt liv nu efter nyår. Det finns så mycket som jag inte velat bry mig om som ätit av mina krafter och resurser, så nu vill jag att det ska vara slut med det. Jag vill må bättre på många plan och då gäller det för mig att förändra mig. Jag hoppas innerligt att jag ska vara uthållig nog att klara mig lite längre än till februari. Jag hoppas jag ska hitta en ny livsstil som ger mig ett bättre liv för gott.

För att det ska lyckas finns det en viktig pusselbit jag måste komma ihåg. Nämligen att vara lika förlåtande och snäll mig själv som jag vill vara mot andra.

Det här blev kliché-flummigt så det dryper om det. Jag ber om ursäkt för att jag liksom kände att jag behövde sätta ord på mina tankar utan att ändå avslöja allt. Nåja, det är som det är.

Jag bjuder på en bild från julresan som tröst.