Mellan varven när jag inte orkar tänka på allt det där som jag borde och måste göra så drömmer jag mig bort. Jag tänker på hur allt ska bli sen, sen när jag har gjort alla “borden” och “måsten”. Ibland kallas det här för prokrastinerande, ibland för affirmera, ibland för att bara slappa.
Alla har vi våra drömmar om hur det ska bli sen. Det är bra att kunna visualisera och drömma om hur man vill att det ska bli men det finns två fallgropar. Den ena är att man nöjer sig med att drömma och låter bli att göra alla “borden” och “måsten” som måste till för att drömmarna ska kunna gå i uppfyllelse. Den andra är att man drömmer så intensivt att man sen blir grymt besviken om det inte blir exakt som man drömt om att det ska bli.
Så nu återgår jag till mina “borden” och “måsten” för jag har inte obegränsat med tid att uppfylla mina drömmar. Snart nog är den här studietiden över och en ny verklighet kommer emot. Det är bara dryga fyra månader kvar av mitt studieliv – hujedamig! Jag tror jag drömmer mig bort en liten stund till…