Ut ur skåpet

      Kommentarer inaktiverade för Ut ur skåpet

Nu när jag studerat teologi nästan ett helt år, sådär på heltid, på plats i Åbo, känner jag att det är dags att krypa fram bakom pseudonymen. Det man inte vågar säga i eget namn är inte mycket att bry sig om.

Så, here it goes….
(trummvirvel…….)
TADAA!

Jag, som kallar mig Martha, heter Janette och ser ut så här. Fast det visste du egentligen redan. När jag skrev om gulisintagningen publicerade jag första bilden på mig själv och skrev också ut mitt namn. Trots det så känns det nu som att jag inte längre vill gömma mig, jag vill öppet står för den jag är och det jag skriver. Jag har liksom mognat i tanken och känner att jag är på rätt väg. Det stöd jag fått av alla underbara människor runt om kring mig har verkligen betytt massor. Jag känner mig accepterad och omtyckt för den jag är och jag vågar tro att folk verkligen menar de fina ord de säger till mig. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på den omtanke och värme jag mötts av!
Tack alla underbara vänner!

Vårfest & Ture Teolog gala

      Kommentarer inaktiverade för Vårfest & Ture Teolog gala

Igår var det dags för vårfest nummer 48 som firades med Eko-tema. En hel hög teologer hade klätt upp sig till tänderna och gjort sig så fina att det nästan var svårt att känna igen folk. Festen firades med tre rätters middag på restaurang Julinia och oj va flott det var! Jättefin lokal och jättegod mat. Det hälsades och gratulerades från ett otal föreningar och hölls trevliga, intressanta tal. Stämningen var på topp!

Jag hade blivit ombedd att sjunga på festen och det hade jag gärna gjort men nu är rösten vad den är så det blev ändrade planer. Jösses vad glad jag är för de ändrade planerna! Sofia och Olli sjöng tre sånger och det de är grymt, härligt, underbart jätteduktiga! Vilka entertainers! Applåderna ville aldrig ta slut!

Ture Teolog galan betyder att teologerna nominerat varandra i diverse kategorier. Till exempel Mysis-sittare, Årets Gulis, N:te årets studerande, Wannabe teolog, Summa citat och många flera. Det är grymt roligt att höra vilka motiveringar det finns för nomineringarna! Somliga är ärliga och sakliga, andra mera huvudlösa men roliga är de allihopa. Det allra mest fantastiska var att jag var nominerad till årets Gulis och det många gånger om! Helt otroligt fina motiveringar, jag är fortfarande tagen! Inte nog med att jag nominerats, jag utsågs till Årets gulis! Fantastiskt! Härligt!

Årets Gulis: Priset är en liten såningskruka och en påse morotsfrön

Festen avslutades med Mose-sången som är föreningens tradition. Till koreografin numera hör att man står på stolen och viftar med händerna genom första halvan för att sen i andra halvan köra rörelser till texten. Det går snabbare och snabbare för varje gång… Huhh, det är fart på vill jag lova!

Festklädda människor på stolar = teologer som har skoj!

Efter festen blev det nattklubb men där vände jag i dörren. Inte på grund av nåt annat än den eländes rök som fyllde lokalen. Jag avskyr rökmaskiner och partyrök. Den sätter sig i luftvägarna och stör stämbanden. Borde förbjudas i lag, enligt mig. 

Idag var det dags för Sillis, sillfrukost. Somliga mådde prima medan andra var mindre glada och en del lite lulliga. Roligt var det också och en fin brunchbuffé hade föreningens värdinna och värd fixat fram!

Tack kära styrelse för att ni ordnar fester!

PS. Bilderna är usla Instagrambilder – ha förbarmande!
PPS. Läs mera på TSF:s blogg, där kommer nomineringarna upp så småningom.

Öva tystnad och stormens framfart

      Kommentarer inaktiverade för Öva tystnad och stormens framfart

Jag går en kurs som heter “Den talande tystnaden – om retreatens teologi och spiritualitet” och på tisdagens föreläsning var det Kent Danielsson som talade om att man behöver öva tystnaden. Det tragikomiska i situationen är att jag följande dag undersöktes av en öron, näsa, hals-läkare eftersom min röst fortfarande vägrat bli bra och ordinerades röstvila. Så nu övar jag tystnad ett par veckor…

Jag skrev tidigare om min krassliga, flunssiga vår(läs här) och konserten som var inbokad till den 2 maj är framskjuten på obestämd tid och jag hoppas innerligen att den här övningen i tystnad ska hjälpa snabbt.

Dagens händelse i akademikvarteren är träden som blåste ned mellan huvudbiblioteket och Gadolinia! Jag såg inte när det föll men när jag lite över kl 10 kom till Blåa Huset hörde jag motorsågsljud och måst förstås gå och kika varifrån det kom. Det måtte ha varit ett rejält brak! Tur i oturen så lär det bara ha gått sönder några fönster och en cykel blev under trädet. Hade någon gått där just då hade det gått riktigt illa.

Marta och Maria igen

      Kommentarer inaktiverade för Marta och Maria igen

Det kan inte hjälpas. Jag återkommer till den här texten om och om igen… Nu hittade jag den här illustrationen i den gamla boken jag skrev om tidigare (se här) och jag kunde inte låta bli att dela med mig den.

Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”
Luk 10:38-42

Konsten att angöra en trottoarkant

      Kommentarer inaktiverade för Konsten att angöra en trottoarkant
Bilden är från i vintras och jo,
bilen som inte riktigt står i raden är parkerad.

Ibland tar jag bilen när jag ska på föreläsning och då vill jag gärna parkera den nära mitt mål för dagen. I akademikvarteren finns tacknämligt med platser där man kan parkera gratis och det är alltid intressant att se hur folk parkerar. Det är få ställen där det finns utritade parkeringsrutor så var och en får ställa sin bil vid gatan bäst man kan. Det är här det intressanta tar vid. Bäst man kan. Ibland, ja, rätt ofta faktiskt, verkar chauffören inte kunna så värst bra, eller så kanske det beror på bristande intresse för att det faktiskt är flera som ska parkera på samma gata. Det vanligaste är att det är stora mellanrum mellan bilarna, men inte så stora att det skulle rymmas in en bil till däremellan. Visst kan det bli såna utrymmen när det byter bilar på parkeringen längs gatan men inte alltid.

En gång när jag parkerat och noggrant backat och placerat mig så att det skulle rymmas två bilar framför mig kom en bil susande och svängde nonchalant in framför mig och parkerade mitt på de två tänkta platserna med stort mellanrum både fram och bak. Jag stod och gapade av förvåning vid min bil och hade jag reagerat lite snabbare så hade jag nog ropat till chauffören när hen lämnade sin bil och frågat vad hen tänkte på. Det var den fräckaste parkering jag sett! Chauffören verkade inte ha en endaste tanke på att någon annans behov av parkeringsplats.

Nu när våren har kommit väljer jag att ta motorcykeln istället för bilen så ofta som möjligt och nu tycker jag att de stora gluggarna i raden av parkerade bilar inte alls är så dumma. Jag hittar parkering för hojen hur lätt som helst! Så, jag citerar min pappas valspråk: “Intet ont som inte har någonting gott med sig.”

Hur går det?

      Kommentarer inaktiverade för Hur går det?

Ja, hur går det med dina studier? Det undrar de flesta och jag med dem.

Efter julen tappade jag den stora lusten. Jag hade föresatt mig att skriva en recension under jullovet men drabbades av nån elak flunssa med en rejäl feber. Så mina planer gick å t skogen. Nåja, tänkte jag, jag kommer igen men hittade inte riktigt tråden.

Sen kom nämligen mitt stora projekt, min första alldeles egna konsert, skulle gå av stapeln 14 februari och jag kunde inte tänka på annat. Först efteråt har jag förstått hur grymt fokuserad och nervös jag var för den! Det gick bra och det är ett fin minne att suga på som en karamell så här efteråt. Så väldigt mycket studerat blev det ju inte under den här tiden. Nåja, tänkte jag, jag kommer igen men så tog jag mig en tripp till Sverige och efter det kom en ny flunssa.

Den här flunssan är något av det segaste jag varit med om. Tisdagen 3 mars, 10 dagar före vi planerat in en ny konsert i Korpo, drabbades jag. Bihåleinflammation och låg feber (där omkring 37,1) slog till. En vanlig flunssa tänkte jag och blev inte särskilt orolig. Det verkade bli bättre men blev sämre igen och måndagen 9 mars fick jag en antibiotikakur. Det här fixar sig tänkte jag, och knaprade piller och sysslade med alla hushållskurer man kan tänka sig. Rösten drabbades inte till en början men fredagen den 13 mars insåg jag att loppet var kört och det var dags att hissa vit flagg, kapitulera och inhibera konserten. Bittert. Surt. Tråkigt. Dessvärre helt rätt beslut för nu 4 veckor !! senare är min röst inte ännu heller helt okej. Den låga febern höll i sig i dryga tre veckor. Nytt datum är satt till 2 maj och nu hoppas och ber jag innerligt att min röst ska bli bra bums! Åter kör jag med alla upptänkliga hushållskurer och funderar om jag borde söka mig till läkare igen… Suck. Virus är virus och såna får kroppen köra ut själv, ingen antibiotika i världen hjälper mot virus. Så gissa hur fint mina studier gått framåt? Nåja, tänker jag, jag kommer igen för snart är det sommar…

Mitt mål för studierna i höstas var att klara 60 poäng under läsåret. I nåt skede hade jag planerat in ungefär 80 poäng för läsåret men nu ser det ut att till slut bli dryga 60 poäng som jag klarar av trots brist på motivation och irriterande flunssa. Är jag nöjd? Både ja och nej. Ja för att jag klarar av min målsättning och nej för att jag under året kom att tro att jag skulle hinna och klara av mera.

Nu jobbar jag på att vara mera förlåtande mot mig själv. Vanligtvis är man själv sin egen värsta kritiker och jag är inget undantag.

Till syvende och sist

      Kommentarer inaktiverade för Till syvende och sist

När Camilla i sin blogg skrev om att inte förstå ett jota som kommer från grekiskan tänkte jag på mina hebreiska studier. Boken vi använder är på danska och ibland kan det leda till att jag skrapar mig i huvudet och har svårt att förstå. När vi gick genom räkneorden skulle jag översätta en mening med ett ord som i ordlistan var översatt till syvende. Syvende och sist känner jag ju till men vad betyder syvende? Jag sökte hjälp på nätet och kände mig lite dum när jag upptäckte att syvende betyder sjunde. Men på samma gång förstod jag uttrycket till syvende och sist spelar på skapelseberättelsen och sjunde och sista dagen i veckan! Åter en liten aha-upplevelse och bekräftelse på att inga språkstudier är onödiga eller förgäves…

Mysis

      Kommentarer inaktiverade för Mysis

Jag antar att alla som studerat på teologiska fakulteten vid Åbo Akademi (jo, jag vet att det int heter så mera men det struntar jag blankt i) vet vad Mysis är. De studerandes kafferum där smått och stort avhandlas med lika stor passion. I höstas tänkte jag mig att jag inte skulle ge mig tid att hänga i Mysis och dricka te (för jag dricker inte kaffe alls) men trots goda föresatser har jag funnit mig själv en och annan gång i Mysis. Ibland har det hänt när jag kanske borde ha koncentrerat mig på annat men oftast är det bara för att det är så trevligt att umgås med mina studiekompisar och det är stund innan bussen går hemåt. Jag älskar för det mesta att umgås, diskutera, och bara vara med andra människor. Genom diskussionerna i Mysis tvingas man tänka efter vilken ens ståndpunkt är och kunna argumentera för den, för de är ju så grymt smarta och pålästa mina studiekompisar! Man kan lära sig en hel del genom att lyssna på andras erfarenheter och funderingar.

Den här bilden är från Teologiska Studentföreningens blogg som du gärna kan gå in och kolla på! Ibland kan det vara riktigt trångt i Mysis och ibland kan man lägga sig raklång på soffan i sin ensamhet. Hur som helst så fyller Mysis helt klart en viktig funktion i studielivet.

Bara en gammal bok

      Kommentarer inaktiverade för Bara en gammal bok

Jag hittade en bok i en låda varifrån man fick ta med sig vad man ville helt gratis. Boken är gammal och rätt sliten och den doftar gammalt. Men bilderna är så fantastiskt vackra! Jag kan bara inte lämna boken, den ropar efter mig och vill följa med mig. På första bladet står “Jenny av Forselles Den 7 Januari 1887” skrivet med en vacker handstil och jag ser att boken är utgiven 1879 så den är snart 140 år gammal. Jag känner vördnad och funderar lite på vad som kommer att finnas kvar av dagens värld om 140 år, jag tvivlar på att det är så mycket.

Jag har inte ännu läst boken, som egentligen är fyra korta böcker, för språket är aningen gammalmodigt men fonten är ändå så lättläst att jag ska nog ta itu med den nån dag. Kanske läser jag ett litet stycke här och ett annat där, men främst är det känslan av boken och de fantastiska illustrationerna som fascinerar mig. Jag tänker på alla de många timmar arbete som satts ner på boken, den är en dyrgrip. Innehåller är ju inte heller oviktigt så den här boken får följa med mig. Jag vill bevara och skydda den så att den får leva vidare i många år.

Livet är ett pussel

      Kommentarer inaktiverade för Livet är ett pussel

Jag har på senare tid börjat mer och mer fundera på mig själv och min uppfattning om mig själv. Jag skrev ju om självkänsla och självförtroende i inlägget Tudelat och det är nog så viktigt men ens uppfattning om sig själv innehåller nog mera än så. Jag har funderat på hur allt jag upplevt har påverkat bilden av mig själv. Det känns lite som när man sitter med ett tusenbitars pussel framför sig och det bara är en hög med mångfärgade bitar. På asken finns en bild av hur pusslet ska se ut men det känns som att bitarna är från nån annan låda, de ser annorlunda ut. Så är det kanske. Bilden jag har av vem jag är och hur jag är stämmer inte överens med bilden som andra har av mig. Har vi samma låda eller samma pusselbitar?

Så nu pusslar jag och försöker komma underfund med hurdan bilden blir. Kanske det är ett flerdimensionellt pussel med olika sidor?
På en tjejträff med mina väninnor från skoltiden kom vi att tala om våra minnen av hur vi hade upplevt skoltiden. Vem var mobbad? Vem var populär? Vem hade problem? Vem fick alla killarna? Vem var tyrann? Vi hade olika syn på en del saker och det fick mig att tänka på att det jag minns från skoltiden och mina upplevelser av händelser inte nödvändigtvis alls stämmer överens med andras uppfattning om det som hände. Det var en tankeväckande diskussion och plötsligt växlar pusselbitar färg. Det finns saker jag inte förstått och som nu kom i ett annat sken som gjorde dem mera förståeliga. Bilden skiftar ju flera pusselbitar jag lägger till.

Det finns en del pusselbitar jag tycker är fula. Jag vill helst inte att de ska passa in i mitt pussel alls men om jag lämnar bort dem blir det hål i pusslet och andra bitar förlorar sitt sammanhang. Jag få förlika mig med de fula bitarna och hoppas att de bär upp vackrare bitar istället. Det är ju så att man lär sig av sina misstag och förhoppningsvis inte gör om dem.

Det här att studera teologi sätter nog igång processer i en själv och man tvingas på nåt sätt till självreflektion. Man behöver ju veta var man själv står innan man kan vägleda andra! Jag misstänker dock att jag aldrig blir färdig med det här pusslet. Ju flera bitar jag får på plats desto flera behövs det för att få pusslet färdigt.