 |
||
| Bilden är från i vintras och jo, bilen som inte riktigt står i raden är parkerad. |
Ibland tar jag bilen när jag ska på föreläsning och då vill jag gärna parkera den nära mitt mål för dagen. I akademikvarteren finns tacknämligt med platser där man kan parkera gratis och det är alltid intressant att se hur folk parkerar. Det är få ställen där det finns utritade parkeringsrutor så var och en får ställa sin bil vid gatan bäst man kan. Det är här det intressanta tar vid. Bäst man kan. Ibland, ja, rätt ofta faktiskt, verkar chauffören inte kunna så värst bra, eller så kanske det beror på bristande intresse för att det faktiskt är flera som ska parkera på samma gata. Det vanligaste är att det är stora mellanrum mellan bilarna, men inte så stora att det skulle rymmas in en bil till däremellan. Visst kan det bli såna utrymmen när det byter bilar på parkeringen längs gatan men inte alltid.
En gång när jag parkerat och noggrant backat och placerat mig så att det skulle rymmas två bilar framför mig kom en bil susande och svängde nonchalant in framför mig och parkerade mitt på de två tänkta platserna med stort mellanrum både fram och bak. Jag stod och gapade av förvåning vid min bil och hade jag reagerat lite snabbare så hade jag nog ropat till chauffören när hen lämnade sin bil och frågat vad hen tänkte på. Det var den fräckaste parkering jag sett! Chauffören verkade inte ha en endaste tanke på att någon annans behov av parkeringsplats.
Nu när våren har kommit väljer jag att ta motorcykeln istället för bilen så ofta som möjligt och nu tycker jag att de stora gluggarna i raden av parkerade bilar inte alls är så dumma. Jag hittar parkering för hojen hur lätt som helst! Så, jag citerar min pappas valspråk: “Intet ont som inte har någonting gott med sig.”