Sommarjobbaren

      Kommentarer inaktiverade för Sommarjobbaren

I stort sett alla studerande sommarjobbar, så även jag. Det är lite kul att påstå att jag sommarjobbar för tekniskt sett så har jag ett uppehåll i min alterneringsledighet. Jag är alltså tillbaka på min vanliga arbetsplats, men med en twist (vad annat kan man vänta sig av mig?). Min vikarie, han som jobbat under vintern med mina uppgifter, beslöt arbetsgivaren behålla över sommaren eftersom det ändå kommer att behövas en semestervikarie och jag fortsätter alterneringsledigheten i höst. Det roliga är dock är att det är jag fungerar som semestervikarien! Så i sommar är jag AVV, alltså Ambulerande Vikarierande Vaktmästare. Fin titel, inte sant?!

Nu som bäst är jag tillbaka i Pargas, min vanliga arbetsplats och genast första morgonen fick jag ta hand om en ny arbetskompis och börja lära ut vaktmästaruppgifterna. Phiu! Arbetsgivarn har inga små förväntningar direkt. Efter en paus på nio månader är jag lagom yr i skallen! Följande dag kom en arbetssökande som ska bekanta sig med jobbet och se om vaktmästarjobbet är nåt för hen att sikta på i framtiden. Så plötsligt hade jag två att förklara och visa för. Nu är jag inne på andra veckan och börjar sakteligen känna mig tillbaka i de gamla rullorna.

Nästa månad förflyttar jag mig längre ut i skärgården och vikarierar vaktmästaren i Korpo. Där har jag aldrig jobbat förut så det blir en utmaning. Det blir en kort och intensiv inskolning där och sen får jag klara mig bäst det går. Spännande!

Sommaren avslutar jag i Nagu. Där vikarierade jag en månad förra sommaren och för många år sen jobbade jag där. Jag tror mig känna till och kunna jobbet där så det blir riktigt avkopplande att få jobba nära hemmet utan att behöva åka färjor!

Retreat – tystnadens välsignelse?

      Kommentarer inaktiverade för Retreat – tystnadens välsignelse?

Förra måndagen åkte jag iväg till Snoan i Lappvik. Jag hade länge sett fram emot att få delta i min första retreat. Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig men nog var det nåt stort som skulle hända!

Vi var 6 studerande som tagit oss tid att åka iväg på retreat och vi samlades till kvällsmat på måndagskvällen tillsammans med retreatvärd, retreatledare och husfolk. Efter maten blev vi informerade om hur det skulle gå till och sen samlades vi till completorium och gick in i tystnaden. I en bokhylla hittade jag Kaj Korkea-ahos bok Se till mig som liten är och tänkte att det här ju var ett ypperligt tillfälle att läsa en finlandsvensk roman. Kameran hade jag tagit med mig för jag ger mig så sällan tid att gå ut och fota, fast jag gillar det jättemycket. När jag fotar stänger jag av allt annat och är närvarande här och nu, det är terapeutiskt. Så varvade jag böneliv, läsande och fotande med lite promenader och mat. Korkea-ahos bok tog slut och jag hittade boken Leo av Ulla-Lena Lundgren, en annan finlandssvensk författare. Jag sträckläste och grät, oj så jag grät, för det var ju så tragiskt med så många barn som dog i boken!  Visst har vi fantastiska författare i svenskfinland. Båda böckerna var bra men rejält olika. Jag är glad att jag kom mig för att läsa dem!

Efter lunch på onsdag var det dags att packa ihop för att snart åka hem igen. Vid kaffet reflekterade vi i gruppen lite över retreaten och hur olika den kan upplevas. Nån som är väldigt stressad med många järn i elden kan tycka att det är paradiset på jorden att få komma bort och inte behöva göra någonting alls, inte ens prata. Nån annan som lever ensam och går ensam och tyst i vardagen kan tycka att retreaten inte är så märkvärdig. Lite omtumlade var vi väl nog allihopa och jag kände att jag inte kunde sammanfatta upplevelsen direkt.

Nu när det gått en vecka kan jag konstatera att det inte hände nåt stort. Jag hade faktiskt lite tråkigt. Jag läste två romaner, knäppte 200 bilder och en fästing bet sig fast på min mage. Tidebönerna är lite knepiga att komma in i och hade nog krävt en längre vistelse för att ge utdelning när man är ovan. Meditationen kändes inte som min grej men vägledningen var nyttig. Det var bra för mig som pratar så mycket att bli påmind om att lyssna. Det viktigaste är att lyssna!

Eftersom jag var i slutet av mina 9 månader som alterneringsledig var jag inte särskilt stressad och jag har fått gå tyst en hel del den här våren då min röst har krånglat. Jag har stuckit mig in i domkyrkan när jag känt behov av stillhet.

Jag är glad att jag deltog och jag är glad att jag nu har egen erfarenhet av retreat men det kommer nog att ta ett tag innan jag känner behov av att delta igen.

Den blomstertid nu kommer

      Kommentarer inaktiverade för Den blomstertid nu kommer
Vers 3
Nu hör vi fåglar sjunga
med mångahanda ljud.
Skall icke då vår tunga
lovsäga Herren Gud?
Min själ, till Herrens ära
stäm upp din glädjesång.
Han vill oss rikligt nära
och fröjda på en gång.
Nu är studieåret till ända och jag är riktigt nöjd. När jag började i höstas satte jag målsättningen på 60 studiepoäng, vilket är den rekommenderade mängden för ett studieår. Sen i nåt skede trodde jag att jag skulle hinna göra mera men det kom en konsert och ett par flunssor emellan. Slutresultatet landar på 65 studiepoäng så jag är ändå väldigt nöjd.Jag har för avsikt att läsa böcker under sommaren och få nån recension gjord men jag gör vad jag hinner och orkar, det är en ny höst på kommande.
I måndag återgår jag till jobbet men med modifikation. Jag får fylla uppgiften som vikarierande, ambulerande vaktmästare! Det känns lite spännande faktiskt att återgå till jobbet efter en så här lång paus och speciellt eftersom jag får lite nya områden att ta hand om. Härligt är det i alla fall att arbetsgivaren upplever att jag är en sån vaktmästare som man kan placera lite var som helst och jag klarar det. Det blir omväxling och jag tycker det är spännande och utmanande. Det ska bli roligt.

Pärlor på ett grässtrå

      Kommentarer inaktiverade för Pärlor på ett grässtrå

En liten stund får vi vara 
som pärlor, pärlor av vatten
som solen smeker
som vinden torkar
till ett minne av igår

Hälsningar från en retreat – min första
Just nu, nyligen hemkommen, kan jag inte riktigt samla mina intryck från dagarna på Snoan. Jag måste tugga lite på det innan jag egentligen kan uttala mig. Vi får se, kanske jag återkommer med en rapport i nåt senare inlägg.

Samtal vid brunnar

      Kommentarer inaktiverade för Samtal vid brunnar

Jag håller på och läser Samtal vid brunnar, en bok om religionspedagogik. Det är intressant och det finns mycket att lära men jag kan bli så frustrerad på upprepningar. Rubrikerna är olika och jag antar att synvinkeln är lite olika men då man i kapitel efter kapitel går igenom utvecklingen av religionsundervisningen så gäspar jag.
Låt se hur det gick till. Först hade vi katekumenatet, sen blev det statskyrka o enhetligt för hela slanten tills reformationen slog till och splittrade hela kyrkan. Undervisningsmässigt levde vi efter det ändå lyckliga fram till slutet på 1800-talet då upplysningstiden uppfanns och det krävdes friheter och rättigheter åt alla och envar. Så under 1900-talet förändrades undervisningen från korvstoppning, ursäkta förmedlingspedagogik, till dialog och livsfrågor för att idag irra omkring i samhällets religiösa pluralitet och dutta lite religion här och där. Tadaa! Det där har jag läst 130 sidor om nu och ännu väntar dryga 70 som förhoppningsvis fokuserar på nåt annat.

Jag ska inte gnälla på kurslitteraturen för faktum är att jag tänker på ett samtal jag hade här om dagen. Det är otroligt fint när någon kommer och säger att den läser mina bloggar (jo, jag har två stycken) och tycker att jag skriver bra.
Den här gången flöt samtalet in på livet, det där vi lever nu och här, och på hur jobbigt det kan vara fast det är kul. Denna någon berättade att hon var sjukskriven för kroppen hade meddelat att nu går det för hårt och jag behöver ta det lugnt. Hon var utbränd, eller kanske inte riktigt fullständigt utbränd utan mera urladdad. Så där som när telefonen piper och meddelar att snart är batteriet tomt och behöver laddas NU.
Vi pratade om allt roligt vi sysslat med och om hur man bara rusar på med 120 i glaset fast träden susar förbi så man knappt hinner se på utsikten. För det är ju så att även om det är roligt, det man fyller sitt liv med, så räcker man inte till för allt om man vill ge 100% på jobbet, på fritiden och hemma. Det blir nämligen 300% ihopräknat och en människa är inte mera än 100%! Här är alla “duktiga flickor” i farozonen. Alla vi duktiga som kan och vet och hinner med allt. Tills det brakar åt skogs och man sitter där helt urladdad.
Det var ett så givande samtal, där bredvid bilen mellan uppköp och åka vidare. Jag är så glad för den stunden! Åter en gång får jag lägga till mitt mentala konto att vi människor är så mycket mera lika varann än olika.
Gud välsigne alla duktiga flickor!

Studiestress

      Kommentarer inaktiverade för Studiestress

Jag har ångest.
Jag har prestationsångest.

Det är inte så att jag har en massa uppgifter ogjorda där deadline kommer rusande och stressar mig utan jag har en massa böcker jag borde läsa och recensera så småningom (läs: nu, genast, med det samma). Nio böcker att recensera, en bok att tenta, och en lite längre essä att skriva om egna erfarenheter. Det som stressar mig är mina egna krav och min känsla av otillräcklighet. Jag har ju bara begränsad tid för studierna och snart är det sommar och jag är tillbaka på jobb igen. Så därför vill jag ju ha undanstökat så mycket som bara möjligt. Jag känner att jag inte riktigt varit så effektiv som jag skulle ha velat vara.

Svårast är egentligen det att jag inte riktigt vet vad jag håller på med. Jag har ingen klar studiemetod och jag är inte helt på det klara med vad som förväntas. Jag borde lämna in en recension för bedömning så att jag kunde ha den som måttstock för framtiden. Åh, jag avskyr att inte ha full koll!

Jag andas djupt och tänker var barmhärtig mot dig själv.
Kommer tid, kommer råd.

Ingen är perfekt

      Kommentarer inaktiverade för Ingen är perfekt

Wappfirandet födde lite djupsinniga tankar också, vid sidan av allt firande.
Jag är väldigt tacksam för alla härliga nya vänner jag fått genom studierna och jag är väldigt tacksam för att de vill ha mig med, jag som är nästan dubbelt så gammal som dem. Det intressanta är ju att även om jag är äldre så är vi inte så olika. Åldern är bara en siffra, brukar man säga och jag börjar vara benägen att hålla med. Jag har varit med längre och har mera erfarenhet av en del saker men på det stora hela är det samma frågor vi tampas med och samma vardag vi försöker få att gå runt.

Men, det var inte främst den tanken som jag tänkte berätta om utan en insikt jag plötsligt fick när jag såg en tjej gråta. Jag tycker att den här tjejen är fiffig, otroligt vacker, omtyckt, ja, lyckad på alla sätt och vis men där stod hon och grät. Jag vet inte vad tårarna gällde men jag vet att hon var ledsen och upprörd. Det slog mig, att det inte finns någon här i världen som är befriad från olycka, sorg och lessna stunder. Det spelar ingen roll hur vacker du är så finns det säkert någonting du inte är nöjd med, någonting som inte är bra. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har så kan ditt liv vara eländigt ändå. Det spelar ingen roll hur perfekt allt är så kan någon kär människa ryckas ifrån dig. Det finns ingen, inte en endaste en, här i världen som är befriad från olycka, sorg och lessna stunder.

Min kropp är långt ifrån perfekt, min ekonomi är begränsad, mina prestationer inte alltid så strålande men jag har en underbar familj, underbara vänner, ett vackert hem och jag har mat på bordet varje dag. Jag har det oändligt bra och ändå kommer jag inte alltid ihåg det utan avundas andra och gnäller på småsaker.

Idag vill jag tacka för allt. Jag vill säga till er, underbara ungdomar, att ni är fantastiska, vackra och fulla av liv och tillförsikt. Ta vara på er och lev idag! Gör det du vill för ingen annan kan leva ditt liv. Ingen annan kan veta vad som är bäst för dig. Tro på dig själv!

Glada Wappen!

      Kommentarer inaktiverade för Glada Wappen!
Jag snubblade över den här dekalen
på facebook och den stämmer bra in på mig

Nu är Wappen firad, och det med besked. En vän skrattade lite åt mig och sa att jag firar som en sann gulis och va bra, tycker jag, för det är ju det jag vill! Jag har inte tidigare studerat vid nåt universitet och jag har inte på länge haft en sån frihet som jag har nu när jag är alterneringsledig, så varför skulle jag inte fira ordentligt, grundligt och som en gulis? Jag är lite galen men jag njuter av det och passar på att ha roligt. Jag är nämligen fullt övertygad om att det finns ett liv före döden!

Firandet började med wappfrukost vilket betyder skumpa och jordgubbar och en massa annat gott. Så blev det en föreläsning och efter det lite chill på gräsmattan med Mölkky-spel och mera skumpa. Sen lite strosande på stan och så middag. Det drog ut på tiden men vi hann till Vårdberget i tid för att höra “Studenter! Våren är här, mössorna på!” Det var fullt med folk i parken, precis som det ska vara. Vi gick ett par varv och träffade en hel del vänner och bekanta men hopplöst att hitta dom man söker efter… Efteråt samlades en hel bunt hos några tjejer som bor tillsammans i en stor lägenhet och firade vidare. Jag hade fått gubben med mig så han fick träffa mina vänner och de honom. Det var en jättetrevlig kväll och ett verkligt lyckat wappfirande!

Glada Wappen!

Till studielivet hör nya vänner, fester och roligheter. Det blir torrt o tråkigt om man inte tillåter sig att fira lite mellan varven och snart är det här läsåret slut! Nästa vecka ska jag studera riktigt flitigt, jag lovar!

Undanstökat och ofärdigt

      Kommentarer inaktiverade för Undanstökat och ofärdigt

Oj. Jag inser att jag inte meddelat att hebreiskan är undanstökad och godkänd med vitsordet 3! När den väl var över kändes det inte så stort som jag trodde medan jag kämpade på med de sista uppgifterna. Jag såg fram emot slutet och upprepade att bara det här är över ska det drickas skumpa! Föreläsningsschemat som läraren gett oss hade som sista dag 22 april med uppgiften “rester” och vi var alla helt inställda på att det nog skulle bli nån uppgift att göra ännu den dagen. Så när föreläsningen var slut den 20 april meddelade läraren att det var tack och adjö, vi hade alla klarat kursen och det behövdes inte någon genomgång av några rester. Snopet. Men skönt.
Så som jag gått på om den arma hebreiskan hela året och så var den plötsligt bara undanstökad.
Skumpan finns kvar och kommer att korkas på torsdag istället, för då är det WAPPEN!!!

Köpte två böcker åt mig, tror de ska va bra att ha.

Så har jag ju en hel massa böcker att läsa och recensera eller tenta. Så nu i maj när de flesta kurserna är avslutade ska jag ta mig i kragen och läsa och skriva. Jag känner mig faktiskt lite duktig för jag har kommit igång. Jag jobbar på en recension och har börjat läsa på “Samtal vid brunnar” som jag ska försöka tenta ännu i maj. Det blir nog bra, bara det blir färdigt…

Två öron – en mun

      Kommentarer inaktiverade för Två öron – en mun

Jag satt med på sillfrukosten efter vårfesten och var tyst efter bästa förmåga. Det är jobbigt att inte få prata för jag är ju en pratglad person!

Det har fascinerat mig och förundrat mig hur människor kan låta bli att säga sin åsikt. I högstadiet hade jag en bästis som väldigt sällan uttalade sig. Det berodde inte på att hon inte hade någon åsikt utan på att hon var lite blyg och tillbakadragen. Jag höll väl låda för oss båda istället…
Nu när jag helst ska vara helt tyst tänker jag på alla de här människorna som inte vågar eller vill säga sin åsikt. Jag måste ge dem rum! Uppmuntra dem att säga sin åsikt för den är värdefull, värdefullare än min många gånger eftersom de här tysta människorna har haft mera tid att fundera genom sin åsikt. Jag behöver komma ihåg att jag har två öron att lyssna med men bara en mun att tala med. Så om jag kunde lyssna 2/3 och tala 1/3 av tiden skulle mycket vara vunnet.

Det är hälsosamt och lärorikt att pröva nya roller.
Det är hälsosamt och lärorikt att vara tyst en tid.