Wappfirandet födde lite djupsinniga tankar också, vid sidan av allt firande.
Jag är väldigt tacksam för alla härliga nya vänner jag fått genom studierna och jag är väldigt tacksam för att de vill ha mig med, jag som är nästan dubbelt så gammal som dem. Det intressanta är ju att även om jag är äldre så är vi inte så olika. Åldern är bara en siffra, brukar man säga och jag börjar vara benägen att hålla med. Jag har varit med längre och har mera erfarenhet av en del saker men på det stora hela är det samma frågor vi tampas med och samma vardag vi försöker få att gå runt.
Men, det var inte främst den tanken som jag tänkte berätta om utan en insikt jag plötsligt fick när jag såg en tjej gråta. Jag tycker att den här tjejen är fiffig, otroligt vacker, omtyckt, ja, lyckad på alla sätt och vis men där stod hon och grät. Jag vet inte vad tårarna gällde men jag vet att hon var ledsen och upprörd. Det slog mig, att det inte finns någon här i världen som är befriad från olycka, sorg och lessna stunder. Det spelar ingen roll hur vacker du är så finns det säkert någonting du inte är nöjd med, någonting som inte är bra. Det spelar ingen roll hur mycket pengar du har så kan ditt liv vara eländigt ändå. Det spelar ingen roll hur perfekt allt är så kan någon kär människa ryckas ifrån dig. Det finns ingen, inte en endaste en, här i världen som är befriad från olycka, sorg och lessna stunder.
Min kropp är långt ifrån perfekt, min ekonomi är begränsad, mina prestationer inte alltid så strålande men jag har en underbar familj, underbara vänner, ett vackert hem och jag har mat på bordet varje dag. Jag har det oändligt bra och ändå kommer jag inte alltid ihåg det utan avundas andra och gnäller på småsaker.
Idag vill jag tacka för allt. Jag vill säga till er, underbara ungdomar, att ni är fantastiska, vackra och fulla av liv och tillförsikt. Ta vara på er och lev idag! Gör det du vill för ingen annan kan leva ditt liv. Ingen annan kan veta vad som är bäst för dig. Tro på dig själv!