I skuggan av domkyrkan

Mindre än en månad, ja du vet, till julen.

Den här söndagen är första söndagen i advent och det är för mig den dagen när man får plocka fram elljusstakarna i fönstren. Allt som oftast har jag haft lite vårt att ta emot julen. Jag reser ragg och vill inte alls när julgodiset plockas fram i butikerna i början av oktober. Det går kalla kårar när julpyntet tävlar med gravljusen och Halloween-pyntet. Jag stretar emot och försöker säga att julen börjar ju först den 24 december på kvällen! Då när krystvärkarna river i Maria i stallet. Den natten föds Jesus och inte firar man ju före nån är född!
Ja, ja, jag är väldigt teologisk av mig, jo jag vet. Men, den jul jag vill fira är så här. Jag vill gärna förbereda och göra fint inför festen. Det är ju det som hela advent är till för.

En fest känns mycket större och viktigare om man förberett den noggrant. Den som har gift sig och planerat sitt bröllop med pompa och ståt vet ju att man längtar till den dagen och man jobbar hårt för att allt ska vara perfekt den dagen. Ännu kvällen innan kanske man stressar dom en liten dåre med de där sista detaljerna som man inte hunnit eller kunnat göra tidigare. Eller vilken stor och viktig fest som helst duger i jämförelsen. Inte börjar man ju fira bröllopet en månad på förhand och håller bröllopsmiddagar varje helg och äter bröllopstårta mest hela tiden så att man när bröllopsdagen väl kommer är så urled på kalasandet att man helst skulle stanna hemma i soffan, eller hur? Man planerar, förbereder och längtar. Så när den stora dagen kommer är det så man skulle kunna spricka av glädje för att det äntligen är DEN dagen!

Nu måste jag erkänna att jag redan igår hängde upp den nya ljusslingorna jag köpt. Eftersom vi bor på landet är mörkret rätt så kompakt så här i slutet av december när marken inte ännu har något snötäcke. Här finns inga gatlyktor som ger lite ljus i mörkret. Dessutom är himlen full av moln som dränker oss med kallt vinterregn som gör så att det mesta känns mörkt och trist. Därför tummade jag lite på min vänta-till-första-advent-regel och hängde upp ljusslingorna igår, på dagen en månad före jul. Nu lyser det i trädgården när jag kommer hem i mörkret. Det känns välkomnande och värmande. Elljusstakarna har jag ändå inte plockat fram ännu. De hör ihop med första söndagen i advent. Snart, snart är vi där.

Idag kom julgranen till domkyrkan. Den stod där och såg lite ynklig ut när jag gick till bussen. Den är väldigt stor men i skuggan av domkyrkan är den ändå rätt så liten. Utan sin belysning ser den dessutom lite vilsen ut. Den fyller inte ännu sin uppgift att lysa väg i mörkret. På lördag tänds alla de hundratals lampor som får pryda granen. Snart, snart är vi där.

Låt oss bereda väg för Herren (klicka!) och förbereda den stora festen. Låt oss ta det lugnt i advent och njuta av förberedelsetiden så att julens fest får bli stor och efterlängtad. Att tro på marknadskrafternas alla måsten blir till julstress som ingen egentligen vill ha. Det bästa är att njuta av gemenskap och att i lugn och ro göra det som känns bäst för en själv. En rikt välsignad adventstid önskar jag dig!