Min sång är min glädje

      Kommentarer inaktiverade för Min sång är min glädje

Jag tänkte lite att jag kanske har för bråttom det här året för att hinna sjunga i kyrkokören S:t Olofs sångare men eftersom det är så underbart att sjunga gjorde jag rum i kalendern. Vi har en ny dirigent och det är fräscht med nya sånger och nya grepp. Det som ändå inte ändrat sedan förr är alla den härliga skratt vi delar under övningarna. Vi sjunger, skrattar och mår gott.

Ikväll kom jag till slutsatsen att jag inte har tid att låta bli körsången. Den är en ventil, ett må-bra-piller och ett härligt sätt att träna de små musklerna i kroppen! Och så är det så fantastiskt att kören är en liten men duktig grupp. Det har skett en liten föryngring och några äldre sångare har flyttat till Pensionärskören. Det här har lett till att kören nu snabbt tar till sig nya sånger och redan första gången vi sjunger genom en sång kan vi lägga samman stämmorna och börja fila på saker. Det känns alldeles fantastiskt! Utmanande och roligt är det! Det känns faktiskt som att jag vill öva på sångerna hemma för att vara lika duktig som de andra. Det är inget måste men känslan av att det går så bra gör att jag vill kunna göra ännu bättre!

Här kan du lyssna på en sång kören sjöng för några år sedan. Då var vi en lite större kör men jag tror att vi inte ligger långt ifrån i sound nu heller.

How hard can it be?

      Kommentarer inaktiverade för How hard can it be?

Hur svårt är det inte att leva i nuet? Att inte längta sig bort till det som kanske kommer. Att inte dröja sig kvar i det som nu är skimrande minnen. Att stanna upp och njuta av den stund som är nu.

Det är svårt. Det skulle inte finnas en massa kurser och självhjälpsböcker i ämnet annars. Fast ibland är det lätt, då när livet är i balans och man inte känner något behov av att vara någon annan stans. Ibland kan man bara stå där mitt i skogen och känna barrdoften, lyssna på vinden i trädtopparna och njuta av stunden.

Hur gör man då när man sitter vid sin dator en mörk och trist novemberkväll när musten runnit ur en och det mesta känns som en våt filt? Jag tror vi alla har våra egna sätt att ta oss vidare. Kanske blir det en stund på Youtube med gulliga katter och hundar. Kanske stänger man av datorn och tar en kopp varm dryck tillsammans med någon när och kär. Kanske går man bara och lägger sig.

Oberoende är det viktigt att komma ihåg att det är en ny dag i morgon. En ny dag när man kan ta nya tag. Om det känns riktigt deppigt kanske det är den dagen när man ska söka hjälp. För att försöka lösa alla knutar själv är sällan en bra idé när man slitit och dragit i dem så att de inte vill lösa upp sig på något sätt i världen. Då kan någon annan se att knuten inte alls är en knut utan bara en knop som är lätt att lösa upp igen.

Så nu sitter jag här och flyr från min vardag igen. Tittar på bilder och drömmer mig bort. I morgon ska jag fortsätta transkribera och på kvällen blir det körsång. Det om något är att vara närvarande i stunden och glömma allt annat.

Och till sist. Jag vill dela en sång som jag tycker är så skön. Jag har inte helt fått grepp om orden ännu men det gör ingenting. För how hard can it be?

I fb-församlingen idag

      Kommentarer inaktiverade för I fb-församlingen idag

Det är uppbrottets söndag och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland på facebook publicerade den här bilden och dikten. Vi vet aldrig när uppbrottet kommer. Det kan vara i dag, i morgon eller långt fram i tiden. Om Gud kallade hem dig i natt, skulle du kunna vara nöjd med det liv du levt?
Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mer innehåll än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen idag den har du.
Använd dig av det.
Idag kan du glädja någon.
Idag kan du hjälpa en annan.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är din.
Och idag hjälper Herren.
(Indisk dikt.)

Ord för ord, några sekunder åt gången.

      Kommentarer inaktiverade för Ord för ord, några sekunder åt gången.

Här sitter jag med hörlurarna på öronen, fingrarna på tangenterna och skriver ner intervjuerna. Det går långsamt. Otroligt långsamt. Jag lyssnar en liten bit, bara några sekunder och så skriver jag ner vad jag hörde. Eller det jag tror att jag hörde. Sen lyssnar jag igen och ibland är det helt fantastiskt hur fel jag kan uppfatta det som sägs.

Det kräver total koncentration och jag blir rätt snabbt trött. Jag märker att det ofta är just vid 7 minuter nedskriven intervju som jag tröttnar. Jag har inte riktigt koll på hur lång tid det tar för mig att lyssna och skriva ner just 7 minuter men det är nog minst en halv timme, kanske trekvart. Då tar jag en liten paus, som ibland blir en lång paus, innan jag fortsätter streta på med transkriberingen.

Jag har tre intervjuer klara, en halvvägs och två som väntar. Så här långt har jag 47 sidor text nedskriven. Det här ska sen ännu bearbetas och skrivas ner i löpande text för att bli en gradu som ska vara 70-100 sidor lång. Ibland vill jag bara slänga iväg intervjujobbet och börja skriva på gradun men det går inte för sig. Jag behöver transkribera allt först innan jag sätter igång med det andra skrivande. Fast, idéer antecknar jag ju lite mellan varven. Så att jag har någonting att ta tag i sen när jag får börja skriva på min text. Eller kanske jag borde ta en paus i transkriberandet och skriva på gradun i stället? Åh, dessa svåra val här i livet!

Idag rök visdomen

      Kommentarer inaktiverade för Idag rök visdomen

Idag var dagen då den andra visdomstanden skulle ut. Jag hade från början tre – inte fyra som man väl brukar ha. Det var bara de två i nedre käken som behövde tas bort. Den lilla visdomstanden som finns i övre käken ligger snällt inbäddad i tandköttet utan att röra på sig så den får bli kvar där den är.

Förra hösten, trodde jag det var som jag drog ut första tanden men nu när jag kollar så var det i januari! Tur att jag skrev om det här för mitt minne är tydligen väldigt kort när det gäller mina tänder. Jag får väl ta det som ett bevis på att det hela läkte rätt så snabbt och jag inte led så värst mycket.  Nåväl, proceduren var exakt den samma den här gången. Behöver du påminnas så kan du klicka på linken ovan och läsa där.

Den här gången var jag mindre nervös för jag visste vad som väntade. Så jag passade på att ta några bilder.  Där bakom den där dörren finns operationssalen där mina tänder dragits ut.

Jag fick ta en bild av operationssalen också så här kan du se hur det ser ut. Fast jag var visst första som bett om att få fota där, för sköterskan blev lite konfunderad. Det är ju egentligen som hos vilken tandläkare som helst bara att det finns lite mera utrymme runt omkring. Det behövs säkert för idag var det tre personer i rummet för att min operations skulle gå smidigt. På en halv timme hade teamet befriat mig från visdomstanden och sytt ihop tandköttet igen. Det var väldigt trevliga kvinnor som tog hand om mig i jämförelse med den lite snorkiga manliga tandläkaren jag träffade förra gången.

Lite omtöckad var jag nog efteråt men rätt snart satte jag mig i bilen och körde hem igen. Resten av dagen har jag tagit det mycket lugnt. Det ska jag fortsätta med ett par dagar framöver också så att såret i munnen får en bra chans att läka ihop.

Till middag blev det glass, eftersom man ska inte äta nåt varmt när man blivit opererad i munnen. Gott jo, men lite jobbigt ändå. För jag är så pass svullen i käken och kinden att jag inte riktigt vill kunna gapa så bra. Det ger sig säkert ganska snabbt och eftersom jag har så dåligt minne av hur jobbigt det var förra gången så var det visst inte så jobbigt alls.

Det allra, allra bästa med att dra ut visdomständerna nu är att jag får göra det via studenthälsan. De har erfarna tandläkare och det är försvinnande billigt i jämförelse med att gå privat. Det är faktiskt så bra att min vanliga tandläkare uppmanade mig att passa på nu så länge jag studerar! Så tack studenthälsan för att ni finns och tar hand om mig så här bra.

Så får jag bara hoppas att visdomen verkligen inte sitter i tänderna för då har jag nu gjort av med 2/3 av min totala visdom!

Jag har lärt mig något

      Kommentarer inaktiverade för Jag har lärt mig något

Jag visste när jag började på med kursen Offentlig budgetering att det är en grundkurs. En sådan där kurs som man oftast har under sitt första studieår när man inte riktigt vet vad man håller på med eller vad som förväntas av en. Tillsammans med inlämningsuppgiften fanns en fantastisk, omfattande förklaring på hur man skulle skriva sin text. Jag önskar att en liknande beskrivning hade ingått i alla grundkurser jag läste i början men inom teologin verkar man inte vara lika noggrann med att från början lära studenterna hur en vetenskaplig text ska byggas upp. Nåja, tids nog lär man sig.

Nu när jag studerar för fjärde året så känns en grundkurs plötsligt ganska lätt. Inte så att den inte skulle kräva sin insats utan så att jag tycker att jag vet vad jag sysslar med. Jag minns hur skräckslagen jag var inför min första uppgift i min första kurs vid Öppna universitetet hösten 2011. Hur skulle jag veta hur jag skulle göra? Det gick bra då och så har det för det mesta fortsatt.

Så nu vill jag stolt visa omdömet om min första inlämningsuppgift i kursen Offentlig budgetering. Så här skriver läraren till mig:

Hej!

Vad jag kommer ihåg har jag inte haft dig på någon kurs tidigare. I detta fall behövs inga kommentarer om hur en inlämningsuppgift bör struktureras eftersom din inlämnade text är exemplarisk!

Bra jobbat!

5/5 p.

Jag kan inte annat än pysa över av nöjdhet. Det här bevisar ju att jag lärt mig något under årens gång! Om inte annat, så hur man strukturerar en text. Nu är det då dags att ta itu med nästa uppgift och det är plötsligt inte alls lika lätt att fortsätta. För om man börjar på topp så är det mycket lätt hänt att vägen leder neråt.

Min pappa

      Kommentarer inaktiverade för Min pappa

Nu trodde du kanske att jag skulle komma med ett flummigt inlägg om vilken fantastisk pappa vår Gud i himlen är men nej, inte idag. Idag tänker jag bara säga att min pappa är världens bästa – så det så.

Okej, jag får väl erkänna att dels är jag jävig och dels har jag bara en pappa så det kan finnas en liten, liten risk att mitt omdöme inte är helt objektivt, men idag struntar jag faktiskt blankt i det. För det är farsdag och jag vill hylla min fantastiska pappa! Jag kan faktiskt inte komma på en enda gång när han inte skulle ha ställt upp för mig. Jag har säkert många gånger bett och krävt mer än vad som har varit rimligt men ändå har han ställt upp. Tack pappa.

Bilden ovan är från den första tiden när vi renoverade huset. Jag har ingen aning om hur många timmar pappa hjälpte oss eller hur han orkade men utan honom (och min svärfar) så hade vi inte kunnat göra det. Vi hade ingen erfarenhet av att renovera och bygga men det hade våra pappor. Bra blev det tack vare dem!

Inte nog med all hjälp som vi fått med huset. Det är ingen hejd på alla sätt han hjälpt mig genom åren. Så, jag ska inte ens försöka räkna upp det här utan konstaterar bara en gång till att min pappa är världens bästa – så det så.

Vissen

      Kommentarer inaktiverade för Vissen

De där dagarna när det känns som att allting suger. Vilket uttryck förresten. It sucks! Jo, det är alltså en direkt översättning från engelskan. Nåja, de dagar när det känns motigt, när man är trött och uppgiven. När det känns som att alla borden och måsten bara väller över en och håller på att dränka en. De där dagarna när man undrar varför man alls steg upp ur sängen.

Just de dagarna ser man väldigt lite av i bloggtexter tycker jag. Jag får väl erkänna att jag inte är en särdeles flitig bloggläsare så mitt urval är begränsat men om jag lägger till alla statusar i sociala media blir det lite bredare. Inte är det så väldigt ofta vi väljer att hänga ut missmod, ångest, ilska, misslyckanden och trötthet. Eller nu när jag tänker efter är det nog rätt okej att skriva om trötthet. Den drabbar oss alla ibland.

En förlamande trötthet låg över mig som en våt filt igår. Inte så konstigt när jag tänker på vad jag gjorde dagen innan men ändå irriterande. Jag har en allt för lång to-do-lista (åter engelska! Duger inte svenskan längre?) och många saker som jag bara måste ta itu med, helst igår. Jag vet att jag borde äta bättre och regelbundet. Jag vet att jag borde motionera mera. Jag vet att jag borde skapa rutiner och hålla fast vid dem. MEN, när man är så trött som jag var igår är det svårt att få någonting gjort alls. Då ligger det inte särskilt högt på listan att ta sig själv i kragen och göra förändringar. Oberoende av hur fantastiskt mitt liv skulle bli om jag bara tog tag i mig själv.

Så jag valde att sova en stund på dagen för att orka sitta lite till framför datorn och transkribera. Jag valde att lägga mig ganska tidigt för att kanske orka lite bättre idag. Kanske jag någon dag rent av kommer mig för att äta bättre, motionera mera och skapa rutiner…

 

Sex röster på burk

      Kommentarer inaktiverade för Sex röster på burk

Hurra! Nu har jag gjort mina sex intervjuer!

Det blev nästan 2000 km med resor från Jakobstad i norr, till Åland i väst och Borgå i öst. Så jag har täckt in det vidsträckta Borgå stift ganska effektivt den senaste tiden. Med nästan 600 km bakom ratten igår känner jag mig rätt matt idag. Tungt har det varit att köra men det känns som väl värda resor. Att få träffa människor är alltid mera värt än att tala i telefon eller skriva e-post. Det finns så många fler nyanser än bara ord när man möts!

Så nästan bara för att bevisa att jag var i Borgå igår tog jag mig en liten sväng runt domkyrkan och tog en bild av den. Det blev också en liten promenad i gamla stan för att sträcka på benen. Orsaken till den var främst att jag ville ha Brunbergs marmelad med mig hem. Det är den godaste marmelad jag vet, så med den firar jag nu att fältarbetet för gradun är gjort.

Omgiven av såpbubblor

      Kommentarer inaktiverade för Omgiven av såpbubblor

Jag är så fascinerad. Jag sitter och skriver ner vad som sagts under mina intervjuer med präster för min gradu, alltså transkriberar, och det ploppar upp tankar och reflektioner kring vad dessa kloka kvinnor berättar för mig.

Jag vet inte ännu hur de här tankarna ska presenteras i min text men jag vet att jag måste skriva ner dem genast de kommer. För de är som såpbubblor! Som av en diffus vätska blåses de upp, flyger iväg och skimrar i ljuset men om man inte är snabb nog att fotografera dem, dokumentera dem, så spricker de och försvinner för alltid. Så här sitter jag och försöker koncentrera mig och skriva ner både det som sägs på ljudbandet och de tankar det väcker hos mig. Det är en spännande process och jag blir bara mera och mera glad över att jag valde att skriva om kvinnliga präster. Det är så otroligt fint att få ta del av dessa olika livsöden och berättelser!

Samtidigt som jag allt mera känner piskan på ryggen. För det gäller att få den här gradun färdig snabbt men på något sätt rinner dagarna mellan mina finger och försvinner de också som såpbubblor. Fast dagarna känns mera som de våta fläckar man har kvar när skönheten i såpbubblan spruckit.