Hur svårt är det inte att leva i nuet? Att inte längta sig bort till det som kanske kommer. Att inte dröja sig kvar i det som nu är skimrande minnen. Att stanna upp och njuta av den stund som är nu.
Det är svårt. Det skulle inte finnas en massa kurser och självhjälpsböcker i ämnet annars. Fast ibland är det lätt, då när livet är i balans och man inte känner något behov av att vara någon annan stans. Ibland kan man bara stå där mitt i skogen och känna barrdoften, lyssna på vinden i trädtopparna och njuta av stunden.
Hur gör man då när man sitter vid sin dator en mörk och trist novemberkväll när musten runnit ur en och det mesta känns som en våt filt? Jag tror vi alla har våra egna sätt att ta oss vidare. Kanske blir det en stund på Youtube med gulliga katter och hundar. Kanske stänger man av datorn och tar en kopp varm dryck tillsammans med någon när och kär. Kanske går man bara och lägger sig.
Oberoende är det viktigt att komma ihåg att det är en ny dag i morgon. En ny dag när man kan ta nya tag. Om det känns riktigt deppigt kanske det är den dagen när man ska söka hjälp. För att försöka lösa alla knutar själv är sällan en bra idé när man slitit och dragit i dem så att de inte vill lösa upp sig på något sätt i världen. Då kan någon annan se att knuten inte alls är en knut utan bara en knop som är lätt att lösa upp igen.
Så nu sitter jag här och flyr från min vardag igen. Tittar på bilder och drömmer mig bort. I morgon ska jag fortsätta transkribera och på kvällen blir det körsång. Det om något är att vara närvarande i stunden och glömma allt annat.
Och till sist. Jag vill dela en sång som jag tycker är så skön. Jag har inte helt fått grepp om orden ännu men det gör ingenting. För how hard can it be?