En helg med helande tystnad

      Kommentarer inaktiverade för En helg med helande tystnad

Som en passlig avkoppling efter intensiva studier och annan stress sitter jag nu i mitt rum på Snoan. Det är dags för tyst retreat tillsammans med andra radioandaktsredaktörer. Det känns som en fantastisk chans att få ta det riktigt lugnt, får sova och få äta vid färdigdukat bord. Det där som är lyx i vardagen.

Jag ska verkligen försöka stänga av mig från sociala media och bara njuta av dagen som den kommer. Kameran är med så kanske jag hittar ro genom att gå ut och fotografera. Kanske föds det nya andakter i tystnaden. Kanske sover jag bara och läser nån bok…

Provpredikan godkänd

      Kommentarer inaktiverade för Provpredikan godkänd

Idag var det dags för att provpredikan inför domkapitlet. Jag hade förberett mig lite mera än för en vanlig gudstjänst men nog var det pirrigt att ställa sig där i predikstolen. Samtidigt kändes det väldigt bra. Jag kunde faktiskt stå där rakryggad inför mycket erfarna präster och hålla en predikan utan att tänka att ”vad ska nu lilla jag…”.

Jag är inte väldigt teologiskt erfaren men det behöver man inte heller vara när man just ska bli präst. Sådan erfarenhet får man samla på sig efter hand. Det jag har nu, är en fullständig övertygelse om att Gud har behov av mig i sin kyrka. Han har kallat mig för att jag på nåt sätt kan komplettera pusslet med alla olika gåvor som redan finns bland alla dem som vill tjäna Gud.

När jag hade predikat fick jag feedback av domkapitlet. Jag talade för fort. Javisst! Det är jag inte överraskad av att få höra. Blir jag nervös så går det undan. Sen var det mest bara fina omdömen. En tyckte att jag gjort en fin övergång från att tala om lärjungarna till att tala om vi och oss. En tyckte att det var fint att jag knöt ihop nattvarden med en naturupplevelse. En gillade att jag återknöt till psalmen vi sjöng i början.

Så nog kan jag väl fortsätta knåpa ihop predikningar och öva på det hantverket. För det är verkligen ett hantverk att predika! Blev du nyfiken på vad jag sade? Här kan du läsa mitt manuskript.

Sen var det ju också alldeles härligt att få träffa de andra prästkandidaterna. Vi är hela 6 stycken som väntar på att få sammanstråla igen i maj! Det är helt enkelt bara HÄFTIGT att vara så här långt på väg!

Så en rolig detalj från dagen: När jag provpredikat överräckte jag min gradu åt biskopen och domkapitlet! Så nu ska de få läsa och begrunda.

Han rustar mig

      2 kommentarer till Han rustar mig

Gud rustar sin tjänare. Det låter högtidligt, ålderdomligt och lite kufiskt. Ändå är det just det jag är med om just nu. Att få träna på prästjobbet genom att vara predikobiträde är för mig att rustas.

Jag kämpade med predikan för den här söndagen. Temat är den gode herden och det kan verka enkelt men jag kämpade för att hitta de rätta orden. Orden som knyter samman Jesu tid med vår tid. Orden som får en mossig berättelse att vara relevant idag. Till slut blev jag tillräckligt nöjd och kunde predika idag. Manuset hittar du som vanligt här.

Efter gudstjänsten kom en gammal präst fram och sa att han är glad att jag svarade på kallelsen och vill bli präst. Han sa att jag på något sätt påminner honom om en väckelsepredikant från hans ungdom. Det här kanske låter lite lustigt men jag uppskattar gamla mäns visdom och hans ord värmer mitt hjärta. Genom dem rustar Gud mig för framtiden.

En urvriden disktrasa

      Kommentarer inaktiverade för En urvriden disktrasa

Så trött jag är! Fast jag på ett sätt mår prima är jag trött. Jag har just gjort klar gradun och kan njuta av att ha det stora arbetet undanstökat. Jag är just nu mitt i en virvel av planering för framtiden med prästvigningen och kommande jobb. Vid sidan om det försöker jag samla tankarna och skriva morgondagens predikan. Allt det här suger musten ur mig! Jag riktigt känner hur fyra års intensiva studier plötsligt tar ut sin rätt. Så har jag inte hunnit känna tidigare.

I går kväll firade jag en kravlös kväll med en av bästa väninnorna. Vi grillade, läste dikter, diskuterade livet och bara njöt. I kväll ska jag fira en kravlös kväll med några andra bästa väninnor. Det är underbart att ha så goda vänner runt om kring mig. Men ändå känner jag mig så trött.

Nästa vecka ska jag hinna med alla möjliga bestyr och sen iväg till domkapitlet för att provpredika och ordinationsutbildas. Jag ser fram emot att få träffa alla de andra som ska prästvigas i maj! Men ändå känner jag mig så trött.

Men sen, sen till helgen styr jag kosan mot Snoan för att gå in i tystnaden över helgen. Jag ska delta i radioandaktarnas retreat. Åh, så jag längtar efter en kravlös tid med färdiglagad mat, tid att slösa och andaktsliv. Tills dess får livet snurra på och jag vara trött.

Den här dagen har jag väntat på

      Kommentarer inaktiverade för Den här dagen har jag väntat på

Idag känner jag mig snurrig i skallen. Jag har lagt sista handen vid gradun och nu är den klappad och klar. Jag skrev faktiskt ut hela arbetet och gick igenom det. Det är ändå en annan sak att se texten på papper än på datorns skärm. Och jo, jag hittade en hög punkter som fattades, en nypa mellanslag som krupit in där de inte ska vara och något smått skrev jag om för jag tyckte inte det lät så bra. Så ja, nu är hela jobbet gjort.

Det blev 62 sidor text, 7 sidor litteraturlista och 4 sidor bilagor. Totalt visar sidräknaren 77 sidor.

Så nu har jag sökt var jag ska låta trycka upp den och så har jag räknat hur många exemplar jag kan tänkas behöva. Helt galet. Nästa vecka ska jag lämna i eländet för språkgranskning, plagiatkontroll och bedömning. Sen följande vecka ska jag tentera litteraturen jag använt och sen efter det kan jag inget annat än knäppa händerna och be att allt ska gå vägen för att få ut pappren i tid för prästvigningen i maj.

Det känns smått otroligt att nu stå här vid målsnöret. Jag är nästan, nästan där!

Predikobiträdets första gudstjänst

      2 kommentarer till Predikobiträdets första gudstjänst

Nu har jag inlett karriären som predikobiträde i Houtskär. Titeln predikobiträde låter ju ungefär som predikantens pappersvändare, så där som notvändare åt pianisten. Ändå betyder det att jag fick hålla hela gudstjänsten från början till slut på egen hand.

Någon kantor fanns inte att tillgå så i tidningen stod det att gudstjänsten skulle firas a cappella men som tur ställde två frivilliga musiker upp och understödde psalmsången med piano och klarinett. Tillsammans med pianisten valde vi psalmerna för en tid sedan och fast pianisten var lite nervös gick det hur fint som helst.

Jag var inte egentligen nervös alls. Lite spänd, som man ska vara för att prestera väl, men inte nervös. Som vaktmästare har jag deltagit i bortåt 500 gudstjänster har jag räknat ut och den vanan är guld värd nu. Jag är trygg i gudstjänsten. Jag har rutinen i kroppen. Jag kan känna mig lugn även när något inte går som jag planerat. Det här känns bara så rätt!

Jag räknade faktiskt inte hur många vi var i kyrkan men jag hörde ena musikern säga att det satt nio personer i salen så totalt var vi då 13 gudstjänstdeltagare.  Det är över 2% av församlingen i Houtskär! Nåja, inte är det nån siffra att hurra över egentligen men om en församling har 5000 medlemmar är 2% hela 100 personer. Så om man jämför proportionellt var vi många i kyrkan.

Så jag är tacksam för min söndag. Hur var din dag?

 

PS. Mitt predikomanuskript kan du läsa här om du är nyfiken på vad jag hade att säga idag.

Som ett barn på julafton

      2 kommentarer till Som ett barn på julafton

Att ställa sig framför kameran och filma mig själv är inte nåt jag är helt bekväm med men ändamålen helgar medlen har någon sagt och nu får jag bara bjuda på mig själv lite grann. Den här våren är full av spännande upplevelser och idag ville jag dokumentera en av dem. Jag vet att det inte är bästa kvalitet men strunta i det, det är inte det viktiga i sammanhanget.

Så utan dess mera förklaringar, här är jag på film!

När det finns tid kommer lusten

      Kommentarer inaktiverade för När det finns tid kommer lusten

Nu när jag i stort sett har gradun klar och känner att jag kan ta lite semester från alla måsten infinner sig lusten att städa! Jag har sett våra smutsiga fönster i flera år redan och i skåp och lådor gömmer sig en massa onödiga saker. Det skulle vara otroligt skönt att få ordning och reda och fram för allt rent!

Det känns som att det ännu är lite onödigt kallt för att tvätta fönster så jag ska försöka ta itu med skåp och lådor istället. Idag städade jag ur 6 små lådor i vår apoteksbyrå. Det är inga stora lådor men nog tusan innehöll de onödigt skräp, damm och smuts! Det största projektet som väntar är att städa ur klädskåpet. Jag har oreda och överflöd som gömmer sig bakom dörrarna. Tänk om jag nu äntligen skulle få ändan ur vagnen och åtgärdat eländet?

Att jag inte tvättat fönster på långa tider hänger främst ihop med att jag inte alls gillar att tvätta fönster och att vi har en massa grejer framför fönstren som måste flyttas undan innan man kommer åt att tvätta. Men kanske det är med min aversion mot fönstertvätt som med allt annat? Det går nog sen bara man kommer igång. Och det kräver disciplin för att komma igång. Att vänta på inspiration är lönlöst för den infinner sig ändå aldrig…

Jag skriver när det skymmer

      Kommentarer inaktiverade för Jag skriver när det skymmer

Det här med predikningar…
Jag vill gärna vara väl förberedd och känner att jag inte riktigt har grepp om hur lång tid det tar mig att skriva predikningar. Sen et jag ju inte heller vilka alla distraktioner som kan tänkas dyka upp de närmaste veckorna! Därför har jag inlett min predikoverkstad för Houtskärstiden. Det blir vanligtvis om kvällarna när jag vill fördriva tiden som jag sätter mig vid datorn med kyrkohandboken, Bibeln och psalmboken. Här en kväll tänkte jag att jag skulle titta lite på den första predikotexten och kanske skriva ner några tankar. Rätt som det var insåg jag att jag hade skrivit hela predikan! Oj då!

Att skriva en predikan ibland är ju inget problem men att skriva flera på raken eller en varje vecka kan göra en tom på tankar. Det som säkert inverkar är ovanan. Ovanan att formulera sig i form av predikan. Det som gav mig ett litet spänningsmoment till i predikoverkstaden är att jag är kallad till domkapitlet för att avlägga provpredikan. Texten är bekant och jag gillar den starkt men att formulera mina tankar kring den? Jo, början gick bra men det är sagt att predikan ska vara 8-10 minuter lång! Det är en rimlig längd men inte för mig. Jag har fått en vana att skriva radioandakter där man ska hålla sig till max 4 minuter tal. Uff! Nu måste jag hitta en ny strategi.

Det ger sig. Jag har tid ännu så plötsligt nån kväll skriver jag väl så att tangenterna glöder och vips har jag ihop 8 minuter predikan!

Så blev det påsk i år igen

      3 kommentarer till Så blev det påsk i år igen

Idag är det långfredag, den dag som påminner oss om att Jesus blev pinad och dog en plågsam död. Det har varit en dag när man inte fått göra någonting alls, berättar äldre generationer men i dag visar samhället att det är en dag som alla andra. Butiker är öppna och det är knappast någon som höjer på ögonbrynet om man sysselsätter sig med nästan vad som helst. Själv sitter jag här och skriver en bloggtext. Fast det känns nog ganska rofyllt att få göra det.

På dymmelonsdagens kväll firade jag sedermåltid med en hel massa teologer vid ÅA. Det är en tradition inom Teologiska studentföreningen att göra det. Festmåltiden som består av en rituell del och en verklig festmåltid är en judisk tradition som firas för att påminnas om uttåget ur Egypten. I år läste jag faktiskt om traditionen strax innan jag åkte till festen, att det var just den här måltiden Jesus firade med sina lärjungar när han tog bägaren och brödet och instiftade nattvarden. Jag tycker att det är fint att veta att den judiska och den kristna traditionen ligger så nära varandra. Jag tycker det är viktigt att veta ur vilken tradition våra seder har vuxit fram.

TSF:s festmåltid blev en verklig fest och det var roligt att träffa nya och gamla vänner. Och så fick jag sova över hos bästa I & K! Underbara vänner jag har! Det blev en riktigt skön inledning på påsken.

På skärtorsdagen tog jag det lugnt. Lämnade in några böcker på biblioteket, sökte en bibelkommentar för att få lite kött på en predikans ben, åt lunch, gick på stan och lyckades faktiskt köpa ett par svarta finskor som jag länge tänkt att jag behöver. De är dessutom av samma modell som ett par andra finskor jag har så jag vet att de kommer att vara bekväma. På vägen hem handlade jag mat för helgen i ett stort varuhus. Där var ordentligt fullt med folk och många verkade stressade. Jag råkade höra en kvinna som pratade i telefon och hon beklagade sig över hur mycket folk det var och hur svårt hon hade att hitta alla de varor hon behövde. Jag blev lite ledsen över att hon var så stressad och inledde påsken med att gå omkring och vara sur. Själv hade jag bestämt mig för att inte stressa och irritera mig på alla människorna runt mig.

När jag kom hem var jag ganska trött. Jag låg i soffan och slösurfade när jag insåg att jag missat gudstjänsten. Det harmade för skärtorsdagens mässa är en av årets bästa. Nåja, jag får väl ta det också med ro. Det kommer flera.

Så nu tar jag paus från bloggen några dagar. Jag önskar dig en välsignad och avstressande påsk. Ta vara på tiden med familj och vänner men försök att skaka av dig krav och måsten. Till slut blir det nog en