Nu har jag inlett karriären som predikobiträde i Houtskär. Titeln predikobiträde låter ju ungefär som predikantens pappersvändare, så där som notvändare åt pianisten. Ändå betyder det att jag fick hålla hela gudstjänsten från början till slut på egen hand.
Någon kantor fanns inte att tillgå så i tidningen stod det att gudstjänsten skulle firas a cappella men som tur ställde två frivilliga musiker upp och understödde psalmsången med piano och klarinett. Tillsammans med pianisten valde vi psalmerna för en tid sedan och fast pianisten var lite nervös gick det hur fint som helst.
Jag var inte egentligen nervös alls. Lite spänd, som man ska vara för att prestera väl, men inte nervös. Som vaktmästare har jag deltagit i bortåt 500 gudstjänster har jag räknat ut och den vanan är guld värd nu. Jag är trygg i gudstjänsten. Jag har rutinen i kroppen. Jag kan känna mig lugn även när något inte går som jag planerat. Det här känns bara så rätt!
Jag räknade faktiskt inte hur många vi var i kyrkan men jag hörde ena musikern säga att det satt nio personer i salen så totalt var vi då 13 gudstjänstdeltagare. Det är över 2% av församlingen i Houtskär! Nåja, inte är det nån siffra att hurra över egentligen men om en församling har 5000 medlemmar är 2% hela 100 personer. Så om man jämför proportionellt var vi många i kyrkan.
Så jag är tacksam för min söndag. Hur var din dag?
PS. Mitt predikomanuskript kan du läsa här om du är nyfiken på vad jag hade att säga idag.
Och fint gick det!
Tack för en bra predikan. Idag lyckades jag hänga med hela vägen. Händer nämligen tämligen ofta att jag i något skede kommer på mig själv att sväva ut helt i egna funderingar. Vilket förstås också är skönt. Men nu fokuserade jag hela vägen! ?
Det var inte illa det! Speciellt med tanke på att du varit på nattskifte…
Jag är väldigt glad att jag kunde hålla ditt intresse uppe, det inspirerar att fortsätta skriva predikningar.