God väntan på jul!

      Kommentarer inaktiverade för God väntan på jul!

Dagen före sista föreläsningen kände jag att jag behövde få göra något roligt. Något som fick mig att koppla av och glömma alla borden och måsten som jag skapat åt mig själv. Jag gjorde en pepparkaksdeg och kavlade ut den. Jag gjorde stora hjärtformade pepparkakor av nästan hela degen. När de var gräddade och kalla gjorde jag kristyr och började dekorera. Det blev lite olika former på dekorationen innan jag liksom hittade stilen. Så hälften blev individuella och hälften likadana men fina blev de allihopa.IMG_0318
Följande dag delade jag ut pepparkakor åt de vänner jag träffade på. Jag har inte skickat några julkort men de här pepparkakorna fick bli mina julkort. De var roliga att göra. Det blev konstterapi med pepparkakor! De var roliga att dela ut också för så många kramar tror jag inte att jag fått på länge! Tack kära vänner, era kramar gör mig varm i hjärtat!

IMG_0314

 

Summa sumarum

      Kommentarer inaktiverade för Summa sumarum

Den här hösten har jag till stor del ägnat mig åt kandidatavhandlingen och grekiskan. Däremellan har jag klämt in liturgisk-homiletiska övningar, kommunikationsfärdigheter och ett par eftersläntrande läskurser. Avsikten var att bli klar med kandin till jul men så gick det inte. Nu får den ligga i dvala över jul så tar jag tag i den igen i nästa år. Grekiskan har jag inte hittat någon riktigt motivation för så den blir styvmoderligt behandlad vilket resulterade i att den andra tenten blev underkänd. Jag är inte förvånad, tyvärr. Så det blir att tenta om den efter jul.

Det här har lett till att jag känner att jag inte riktigt fått något gjort. De studiepoäng som registrerats på Sture är ynkliga 14. Ändå har jag i princip jobbat för 30 poäng. Ibland känns det som att poängsystemet inte speglar det faktiska arbetet men ibland är det igen riktigt roligt när det trillar in poäng som i tevereklamen för K-kedjans poäng. Nå, med lite tålamod så jämnar det ju ut sig. Det blir väl en trevligare vårtermin sen när det kommer många studiepoäng för jobb jag inte känner att jag gjort då.

Älska din nästa…

      Kommentarer inaktiverade för Älska din nästa…

En av de absolut största vinsterna med att jag började studera är alla nya vänner. Jag har adopterat en lillsyrra och vi kan vara hur galna som helst. En kille retar gallfeber på många av tjejerna men jag tycker han är festlig och underhållande. En tjej fick överraskande hjälp hon inte bett om att uppfylla sitt nyårslöfte innan året tog slut. En tjej har jag haft djupa diskussioner med mitt i natten efter nån fest. Flera vänner har tagit emot mig när jag behövt en knut att sova i när det varit nåt roligt på gång. En hel hög av vänner kom på besök när jag bjöd hem hela teologiska studentföreningen till mig. Det är bara så härligt och skönt och familjärt med alla dessa människor som är så olika men ändå så omtänksamma och hjärtliga. De här vännerna är lätta att älska!

Andakt i advent

      Kommentarer inaktiverade för Andakt i advent

Igår kväll höll församlingens körer en adventskonsert, dels för att söka julstämning och dels för att fira Sibelius 150 års dag. Det var en fin helhet med barn och vuxna som sjöng traditionella och nyare sånger.

foto: Pipsa Mörn

foto: Pipsa Mörn

Jag var ombedd att säga några ord om advent och det blev till en andakt. Det var min första egenproducerade andakt i en församling. Jag var ganska (läs mycket) spänd och nervös men jag klarade av det helt okej. Tänk att jag kan bli så nervös för nånting som enkelt. Jag har ju stått framför den här församlingen många gånger. Det är min hemkyrka och mina vänner som satt i bänkarna. Och ändå. Ändå spände jag mig som om livet hängde på de här några minuterna. Nu är den första gången avklarad och förhoppningsvis minskar anspänningen för varje gång framöver för jag tänker inte ge upp och låta nerverna ta över.

Här kommer texten jag framförde:

Evangeliet för 2 söndagen i advent är ur Lukas 21. kapitel:
Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”
Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser detta hända att Guds rike är nära. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå.

Varför läser jag den här texten ikväll? Den handlar ju inte om advent eller jul. Varför berättar jag om när Jesus ska komma tillbaka till jorden? Vi väntar ju på att få fira hans födelsedag, julen. Jo, för det här hänger ihop, att Jesus föddes till jorden och att han ska komma tillbaka. Just nu är vi inne i adventstiden. Ordet advent kommer förresten från latin och betyder ankomst. Vi väntar på att nån ska komma. Vi väntar på att få fira Jesus födelsedag.

När vi väntar på en fest så brukar vi förbereda oss. Vi städar och pyntar, vi hänger upp ljusslingor, vi bakar och lagar mat, vi köper presenter och vi längtar. Vi räknar ner dagarna och väntar på att den där viktiga dagen ska komma. Precis så är det just nu. Vi väntar. Vi fixar och grejar och förbereder men vi är inte där ännu. Det är inte den dagen ännu. Festen har inte börjat ännu. Vi väntar.

Det här är ju precis samma sak som att vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka till jorden. Det är som adventstid hela tiden för vi vet inte när han ska komma. Här i texten ger Jesus några små vinkar om hur det kommer att vara när han kommer tillbaka men det är inte så lätt att förstå dem. Därför väntar vi hela tiden. Vi förbereder oss för den dagen. Vi går i gudstjänsten och vi försöker följa Guds ord så gott vi kan. Vi läser Bibeln och vi ber. Vi förbereder oss. Det är inte den dagen ännu. Vi väntar.

Den dagen vi väntar på just nu är juldagen, den 25 december. Det var den natten Jesus föddes i ett stall i Betlehem. Änglarna sjöng och visade herdarna vägen till stallet. En stjärna lyste på himlen och visade vägen för österns vise män. Julen börjar på juldagen och då firar vi Jesus födelsedag med stor glädje. Tidigt på morgonen firar vi gudstjänst här i kyrkan och då brinner alla ljusen i takkronorna. Det är magiskt vackert och det är nästan som om änglarna från julnatten skulle vara med oss här.

Det finns mycket vi vill hinna med och som vi tycker att hör till julen men den viktigaste ingrediensen för en lyckad jul är nog gemenskapen. För när vi är tillsammans är det allra bäst. Jesus säger själv: För där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem. Så den här julen hoppas jag att vi alla vill låta Jesus vara med när vi firar hans födelsedag.

Vi ber.
Gud, vår himmelske Far.
Tack för adventstiden.
Hjälp oss att förbereda oss för din Sons födelsefest.
Lär oss att se det som är viktigt i livet
och lämna sådant åt sidan som är mindre viktigt.
Låt honom vara ett svar på vår väntan.
Hör oss när vi hälsar vår konung:
Hosianna, Davids Son,
Hosianna i höjden.

Vi och de

      Kommentarer inaktiverade för Vi och de

Jag kan tänka mig att dina tankar far iväg hit och dit när du läser rubriken. Vi och de andra. Dom där och vi här. Det finns så många saker som vi delar upp i för och emot men nu tänkte jag berätta om när jag skriver om vi eller de.

I kandidatavhandlingen och andra vetenskapliga texter så får jag inte skriva ”vi kristna”, ”vi i ev-luth kyrkan” utan då ska det vara neutralt och med distans. Då heter det ”de kristna” och ”Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland”. Ibland känns det lite konstigt men jag förstår nog bra att det är så här det ska vara. Därför tycker jag det är så roligt att få skriva fritt och inkludera mig själv i texten. Jag vill vara en av oss och jag vill kunna säga vi i ev-luth kyrkan. Därför njuter jag när jag får skriva nån andaktstext eller ett blogginlägg eller vad som helst där jag får vara en del av den världsvida kristna kyrkan.

 

Självständig i gemenskap

      Kommentarer inaktiverade för Självständig i gemenskap

Glad självständighetsdag på dig!

Jag har börjat allt mera fascineras av hur stark en gemenskap kan vara. Jag är ganska bra på en hel del saker men det finns massor av saker som jag inte är bra på eller inte klarar av alls. Då är det en fantastisk styrka att ha familj och vänner som är bra på andra saker än jag så att vi tillsammans är jätteduktiga på en massa saker. Det finns mängder av exempel när man riktigt tänker efter. Ofta tar man fram någon lagsport som exempel men jag kom att tänka på det jag gillar att göra. Att sjunga.

Jag kan sjunga men det är en klen tröst om inte någon annan först skrivit en text som någon har komponerat en melodi till. Nu har jag en sång jag kan sjunga men för att det ska bli bra behöver jag öva in den med hjälp av ett instrument som någon har byggt. För att det ska bli riktigt bra behöver jag någon som lyssnar på mig och hjälper mig att hitta rätt sätt att framföra sången på. Sen när jag ska framföra sången vill jag gärna ha en eller flera som ackompanjerar mig för då blir det mycket bättre. För att framförandet ska bli riktigt bra behövs det nån eller några som lyssnar. Tänk, det behövs minst en handfull människor för att jag ska kunna sjunga en solosång! Då har jag inte räknat hur många det behövs för att sjunga många sånger i kör som är ännu roligare.

IMG_0288Det är nog bra att vara självständig men det är ännu viktigare att få vara en del av en gemenskap. Jag läste ett skämt en gång som nog har en gnutta sanning i sig.
Så här går den: alla är vi bra på nånting, om inte annat så kan man vara avskräckande exempel.

Min forskningsuppgift

      Kommentarer inaktiverade för Min forskningsuppgift

I dag har jag haft förmånen att sitta hemma i lugn och ro och jobba på min kandidatavhandling. Det krävs att få sitta ostörd i flera timmar för att tankarna ska hinna samla sig och bli till ord på skärmen. Jag undrar hur det ska gå när det blir dags att skriva gradu. Huj, så mycket mera ostörd tid jag kommer att behöva då. Nåja, en sak i taget.
Jag har inte ordat så mycket om min kandidatavhandling, hellre kallad kandi, för på nåt sätt har den inte känts som nåt att prata om. Jag skriver om psalmer och om hur man valt psalmer under två olika perioder i min hemförsamling. Dels under fem år när psalmboken var ny och dels under de senaste fem åren. Har det hänt nånting? Vad är lika, vad är olika? Jag tänker inte svara på frågorna här och nu för det är det jag försöker göra i avhandlingen. Jag har läst in mig på principer och kriterier för hur man ska välja psalmer och nu försöker jag tillämpa de här kunskaperna för att dra några vettiga (?) slutsatser om mitt material. Jag har äntligen fått nån sorts grepp om vad jag håller på med och det är faktiskt riktigt roligt. 20151203_172909Jag gillar att producera text och jag gillar att pilla med detaljer som att radavståndet är rätt i fotnoten och att punkterna kommer just där som det är meningen att de ska vara. Skrivbordet svämmar över av papper och böcker. Det är ungefär lika väl organiserat som mina tankar. Huvudsaken är väl att jag har tankar och att det ur den här röran blir till ord på skärmen?

Jag har för avsikt att få allt skrivet före jul så att jag kanske också kan lämna in avhandlingen för bedömning och språkgranskning. Det skulle vara grymt skönt att få städa bort råddet från såväl skrivbord som huvud till jul!

Blogg och cocktailparty

      Kommentarer inaktiverade för Blogg och cocktailparty

Jag följer några bloggar. Det gör säkert de allra flesta nu för tiden. De finns väldigt olika bloggar men jag tror jag vågar påstå att den gemensamma nämnaren för bra och populära bloggar är att de uppdateras regelbundet. Kanske inte varje dag men ändå tillräckligt ofta för att hålla nyfikenheten vaken. Jag har funderat på det där, hur man som bloggare orkar uppdatera sin blogg så gott som varje dag. Jag tycker att jag inte har nåt nytt att komma med hela tiden. Jag är imponerad av Amanda som jag upplever att har någonting vettigt att säga mest hela tiden. Hur kan hon? Var kommer alla idéer från? Jag ser fascinerat på Camilla som ibland spottar ur sig flera inlägg per dag. Jag kan ibland bli lite avundsjuk på Camilla som orkar lägga ut finfina bilder stup i kvarten.

Och så frågar jag mig själv, hur skulle jag kunna göra som dom och blogga varje dag? Jag tror faktiskt att det ligger nåt i det Emanuel Karlsten sa på ett seminarium jag var på för en tid sedan. Han pratade om andra sammanhang men jag tror det funkar lika bra på bloggar. Han sa att när man är verksam på sociala media så ska man tänka sig det hela som ett cocktailparty. Man går omkring med sitt cocktailglas och minglar. Pratar lite här och lite där. För det mesta säger man inget viktigt utan man är bara trevlig och social. Han sa att det är viktigt att våga tramsa. De som har de mest populära vloggarna (video-bloggarna) är ungdomar som gör korta videosnuttar om allt och inget. Såna som vuxna aktörer tittar lite snett på, snörper på munnen och utbrister: Vilket tramsande!

För att själv bli mera aktiv på min blogg ska jag försöka tänka det som ett mingelparty och slänga in korta inlägg och längre inlägg om vart annat. Jag har tänkt på ett uttryck jag hörde någonstans, att skriva disciplinerat. Att skriva varje dag oberoende av om jag är inspirerad eller inte. Det kan ju hända att det inte blir så många höjdare framöver, men snälla, ha lite överseende och tålamod. Vi får se vad det blir av det hela…

PS. Det blev visste ett av de längre inläggen det här. Ska försöka hålla mig kort nästa gång 😉

Omväxling förnöjer

      Kommentarer inaktiverade för Omväxling förnöjer

Nu när jag studerar har jag svårt att tillåta mig att läsa skönlitteratur för det är så mycket annat jag behöver läsa. Ganska dumt egentligen, kan jag själv tycka, men jag inbillar mig att jag skulle ”gömma” mig i skönlitteraturen och låta bli att läsa allt det där som måste läsas.

Jag råkade få Göran Skyttes bok Omvänd i min hand och jag ville gärna läsa den. Jag har varit lite diffust medveten om att han kommit till tro i vuxen ålder och nu var jag nyfiken på det. Eftersom boken behandlar Jesus och tro och omvändelse känns den nästan lite viktig och inte alls skönlitterär. På en kväll och en dag hade jag läst den. Den är välskriven, så där som en journalist skriver som är van att skriva, och lättläst. Språket är ledigt och tonen familjär. Jag gillade den. Jag gillade att läsa om hur Skytte känt sig styrd och ledd av Gud. Jag gillar hur han beskriver att han tidigare skulle beskrivit saker som att de skett av en slump men att han nu ser det som Guds ingripande i sitt liv. Jag gillar att läsa hur han tvekade, hur han tidvis kände att han inte ville, hur han inte kunde stå emot och hur han till slut efter lång tid och gedigna studier bekänner sig vara kristen.

Det var befriande och skönt att få läsa något som inte var ett måste. Det var skönt att vila hjärnan lite och bara få läsa för mitt egna höga nöjes skull. Jag hade nog glömt hur roligt det är att sätta näsan i en bra bok och glömma tid och rum. Kanske jag borde göra det lite oftare? Ta en paus från världen och gömma mig i någon annans fantasilandskap?

Nu tillbaka till studierna. Grekiska, kandidatavhandling, bokrecensioner… Suck.

Första söndagen i advent

      Kommentarer inaktiverade för Första söndagen i advent

IMG_0265Bered en väg för Herren! Hosianna!

Idag är första dagen på det nya kyrkoåret.
Idag är det första söndagen i advent.
Idag var det extra roligt att sjunga i kyrkan.

En psalm som varit en favorit sedan barnsben är psalm 12 Jesus från Nasaret går här fram. Varje strof slutat med orden ”himmelriket är nära”. Det känns så trösterikt att få sjunga så.

En gång i en diskussion på jobbet blev det tal om just den psalmen och jag berättade att jag tyckt om den ända sen liten. En arbetskompis tittade lite konstigt på mig och sa: Ja, ja, men du är ju från Nagu.
Vad har Nagu med psalmfavoriten att göra? kanske du undrar. Jo, i Nagu har det funnits ett stort intresse för psalmer, både hos kyrkans anställda och församlingens medlemmar. Min barndoms kantor Birgitta Sarelin var och är särskilt intresserad av psalmer och fungerade som sekreterare för kyrkomötets psalmboks­utskott under åren 1984 ̶ 86. Redan när det första förslaget till ny psalmbok kom ut togs det i bruk i Nagu och i körerna övades psalmer flitigt. Jag, som sjöng i barnkören och hade en psalmälskande mormor som sjöng i kyrkokören, har lärt mig många, många psalmer. Jag är ”marinerad” i psalmer på ett helt annat sätt än många andra jämnåriga för att inte tala om yngre vänner. Så, att jag är från Nagu gör att det inte är så konstigt att jag redan som barn älskat en psalm som för andra kan verka textmässigt svår och djup för ett barn.
Man får väl tycka att jag är lite knäpp men jag är oändligt tacksam för den psalmskatt jag fått.