Nu när jag studerar har jag svårt att tillåta mig att läsa skönlitteratur för det är så mycket annat jag behöver läsa. Ganska dumt egentligen, kan jag själv tycka, men jag inbillar mig att jag skulle “gömma” mig i skönlitteraturen och låta bli att läsa allt det där som måste läsas.
Jag råkade få Göran Skyttes bok Omvänd i min hand och jag ville gärna läsa den. Jag har varit lite diffust medveten om att han kommit till tro i vuxen ålder och nu var jag nyfiken på det. Eftersom boken behandlar Jesus och tro och omvändelse känns den nästan lite viktig och inte alls skönlitterär. På en kväll och en dag hade jag läst den. Den är välskriven, så där som en journalist skriver som är van att skriva, och lättläst. Språket är ledigt och tonen familjär. Jag gillade den. Jag gillade att läsa om hur Skytte känt sig styrd och ledd av Gud. Jag gillar hur han beskriver att han tidigare skulle beskrivit saker som att de skett av en slump men att han nu ser det som Guds ingripande i sitt liv. Jag gillar att läsa hur han tvekade, hur han tidvis kände att han inte ville, hur han inte kunde stå emot och hur han till slut efter lång tid och gedigna studier bekänner sig vara kristen.
Det var befriande och skönt att få läsa något som inte var ett måste. Det var skönt att vila hjärnan lite och bara få läsa för mitt egna höga nöjes skull. Jag hade nog glömt hur roligt det är att sätta näsan i en bra bok och glömma tid och rum. Kanske jag borde göra det lite oftare? Ta en paus från världen och gömma mig i någon annans fantasilandskap?
Nu tillbaka till studierna. Grekiska, kandidatavhandling, bokrecensioner… Suck.