Från yoga till gradu

      Kommentarer inaktiverade för Från yoga till gradu

Idag har jag yogat för första gången i mitt liv. AJ och OJ vilken träbock min kropp är! Det skulle böjas bakåt och uppåt och framåt och neråt och andas, andas, andas hela tiden. Flera gånger tänkte jag att det här känner jag igen från sånglektionerna. Så trots att vi inte sjöng så gillade jag det! Lugnt, tungt och utmanande. Jag vill bli smidigare och rörligare så nog kommer jag att fortsätta gå på yoga. Jag har ju anmält mig för hela höstterminen, så då kan man ju inte fega ur – eller?

Jag tog mig ett varv hem innan jag styrde bilen mot Åbo. Jag hann äta i lugn och ro vilket var riktigt skönt. När jag kom till Åbo hämtade jag ett par böcker från bibban och sen tog jag mig till Mysis. Där var det fullt att vänner så det blev en del kramar och korta uppdateringar om vad som är på gång. Härligt, härligt att ses! Det är ju Mysis som är livsnerven i teologistudierna!

Mitt egentliga ärende till Åbo var ett besök hos professor Bernice för att diskutera min gradu. Jag har inte så mycket annat att syssla med i studieväg nu så det gäller att sätta fart och börja läsa och skriva. Deadline ligger någon gång i mars för då är det 30 år sen de första kvinnorna vigdes till präster i Finland. Det känns på nåt sätt som att den deadlinen är väldigt, väldigt snart men å andra sidan är det bara bra att ha en snäv tidtabell så jag inte börjar lata mig och tycka att det är lååååångt tills jag måste åstadkomma någonting.

Nu har jag en liten, liten IKEA kasse full av böcker och det borde räcka för att få ihopskrapat en gradu. Ja, vi får väl se, det kan ju hända att det smyger sig in någon bok till vad det lider men i stort sett behöver jag inte samla mera material i bokväg för att komma en god bit på vägen. Sen behöver jag nog samla en massa intervjumaterial nog för att få ihop den här gradun, men det är en annan femma…

 

Att bo med vassa vänner

      Kommentarer inaktiverade för Att bo med vassa vänner

För att det skulle lyckas med en praktikperiod så långt borta hemifrån gällde det att hitta ett boende. Jag började faktiskt processen med att fundera över var jag skulle kunna bo. Så kom jag att tänka på min studiekompis F som berättat att hon och hennes kille A hade köpt hus. När jag sen träffade F nästa gång bombarderade jag henne med frågorna; Hur stort är ert hus? Har ni nåt rum extra? Får jag flytta in där några veckor? Hon hann knappt ens tänka efter innan hon svarade ja, de har ett gästrum och jo, jag får nog bo där. Till näst spanande jag in vilka församlingar som ligger i närheten och Esbo svenska församling landade på första plats. Närliggande, stor och spännande. Till på köpet var de villiga att ta emot mig! Fast allt det här berättade jag redan förra vintern i det här inlägget. Tänk, då tyckte jag att det var så otroligt långt till september och nu har den tiden redan varit och farit!

Så nu har jag bott fyra veckor hos mina vänner F och A. Ja och så deras två små odjur, ursäkta, tamillrar. Eeli och Noa är två unga herremän med mycket spring i benen, stor nyfikenhet och enorm aptit på gästers fötter. Allra först var jag nog lite skrämd över deras små vassa tänder som supersnabbt nafsade tag nånstans men efter ett tag vande vi oss med varandra. Min lukt var inte så superfrämmande och jag vågade sitta stilla fast det smög två jägare kring mig. Sen fick jag lära mig att fräsa åt dem för att signalera att jag inte är att leka med. Så nu sista veckan har vi hittat nån sorts överenskommelse om samexistens.

Noa till vänster och Eeli till höger, matte F bakom dem. Beklagar bildkvaliteten! 

Sista morgonen var jag den första människan att stiga upp. Enligt Eeli och Noa allt för sent så jag tänkte att jag kunde vara hygglig och släppa ut dem ur deras bur så att de skulle få springa av sig lite. För så brukar F göra, har jag sett. Först tittade de lite skeptiskt på mig men sen sprang de runt som vanligt en stund. Sen upptäckte de att matte inte var på plats. Båda kom då springande till mig för att kolla vad jag sysslade med. Eeli nafsade lite i min fot men när jag fräste åt honom backade han genast i skydd in under ett skåp. Noa backade också när jag fräste lite åt honom men när de båda kom på mig från varsitt håll blev det lite jobbigt att hålla reda på dem. De jagade mig tillsammans!

Sen var ju inte strumpbyxor och klänning helt rätt utrustning för en dust med de unga herremännen. Till deras nackdel hör att jag är typ 100 gånger större än dem och blir jag sur så är jag inte alls medgörlig. Resolut nappade jag tag i Eeli som är mera boss av de två, men inte på helt rätt sätt så han hann svänga sig och hugga mig i ett finger. 2-0 till honom just då men det slutade med vinst för mig ändå för jag förflyttade honom tillbaka in i buren. När jag fick in Eeli i buren blev Noa helt ifrån sig. Stackarn, han är lite känslig av sig. När jag fick in honom också i buren så då gick han och gömde sig direkt. Så, det var sista morgonens dust men, några veckor till och jag tror vi skulle ha hittat varandra.

För fast de är så där snabba att nappa tag i en, är de ganska söta. När de leker med varandra och när de kilar omkring i rummet är de riktigt underhållande. Och, det är mest deras jaktinstinkt som fortfarande, trots förädling, är så stark. Jag klandrar dem inte för alla de hål i mitt skinn som de hunnit åsamka mig. Det är så man lär känna varandra när man är tamiller och underhyresgäst. Man ska veta sin plats…

Det här är Noa som leker med matte.

Stor tack till F & A som tog emot mig! Utan er hade det inte blivit någon praktik i Esbo. Jag önskar er lycka och välgång tillsammans i ert varma hem. Krafsa Eeli o Noa lite från mig också.

Har fyra veckor gått ren?

      Kommentarer inaktiverade för Har fyra veckor gått ren?

Ja, konstigt nog är det flera som ställt frågan: Har fyra veckor gått ren?

Igår deltog jag i konfirmationen i Alberga kyrka och visst var det fint och stämningsfullt när de unga bekände sin tro och bekräftade sitt dop. De är så unga och så vackra, mycket mer än jag tror att de själva förstår. Fast, det är väl nog så det ska vara.

Kyrkan var också en häftig upplevelse. Helt byggd i röda tegel på ett sätt som hos mig fick associationerna att gå till ett kloster. Där finns en innergård med en fontän där vattnet porlar stillsamt. Kyrkan är som en plats där man får samlas vid brunnen för att få del av det levande vattnet!

Så blev det den sista dagen av fyra veckor. Idag var det gudstjänst i domkyrkan för stora och små. Fyra nya medarbetare välsignades till sitt arbete i, med och för församlingen. Det var en verkligt vacker välsignelse! Jag är imponerad och faktiskt lite rörd. Kyrkoherden Roger Rönnberg talade personligt till alla fyra och lyfte fram dem på ett mycket vackert sätt. Så skulle det alltid få vara!

I gudstjänsten deltog en hel massa barn och dagklubbsbarnen hade sin speciella uppgift genom de två sånger de sjöng tillsammans med församlingen. Det var en varm och familjär stämning som gjorde gudstjänsten ännu trevligare än vanligt.

Efter gudstjänsten bjöds vi på mat i församlingsgården. Potatismos och köttbullar! Med kaka till efterrätt. Så enkelt, så gott och så festligt! Vid matbordet satt jag tillsammans med några andra anställda och de förundrade sig över att det här var min sista dag. Som avskedsgåva gav de mig fina ord om mig själv. Jag fick höra att det första en lagt märke till när vi träffades var att jag har snälla ögon! En annan berättade att tanterna på kretsen var speciellt glada över min vackra sångröst. Tänk så fina ord de gav mig! Jag är rörd, glad och tacksam.

Så tar jag avsked från tiden i skuggan av domkyrkan i Esbo. För tänk, så lustigt det blev. Jag studerar ”i skuggan av domkyrkan” i Åbo och nu gjorde jag min praktik ”i skuggan av domkyrkan” i Esbo. Det är nog nåt visst med domkyrkor, tror jag bestämt!

 

De sista dagarna

      Kommentarer inaktiverade för De sista dagarna

Gårdagen var en varierad dag, Jag inledde med att sitta med diakonerna på pop-up diakoni i köpcentret Entresse under en timme. Tanken var att diakonerna behöver synas i gatubilden och vara där församilngsborna är. Vi visste nog alla på förhand att det nog knappast skulle bli någon rusning av församlingsbor som ville diskutera diakoni men bara det att se diakoner i vanliga situationer kan sänka tröskeln för någon att ta kontakt.

Vi diskuterade en del kring det säkerhetstänk man måste ha som diakon. Alla klienter är inte farliga men det finns klienter som kan ha någon sjukdom, en beroendeproblematik eller nåt annat som gör att de inte är helt tillförlitliga. Då är det viktigt att på förhand veta hur man ska agera för sin egen säkerhets skull. Man måste vara realist helt enkelt.

På dagen deltog jag i ett sorgesamtal som var en hel del annorlunda än det första jag deltog i. Dels var de avlidna i rätt olika ålder och livssituation och dels var de anhöriga i olika relation till de döda men främst tror jag att skillnaden ligger i att varje präst gör på sitt eget sätt. Det är en rikedom att ha fått följa med två präster och se att de gör på olika sätt. Sen står det mig fritt att göra så som det känns bäst för mig i varje situation.

Kvällen avslutade jag med körsångsövning. Kråksången är en lågtröskelkör som samlat en hel del sångare. Det var ett stort nöje att få vara med och sjunga. Jag började faktiskt längta efter min egen kör!

Idag har jag varit på familjecafé i Köklax. Jag höll en kort liten andakt och deltog sen i samvaron. Dagen avrundades med ett hembesök och dopsamtal. Det är faktiskt dessa förrättningsamtal jag är mest tacksam för. Jag har en bred församlingserfarenhet med mig från tidigare men förrättningssamtal är lite ”hemliga” så de visste jag inte så mycket om. Nu kan jag konstatera att de inte är så märkvärdiga. Vilket är skönt att märka. Jag behöver inte vara rädd för dem. Det handlar om vanliga samtal om mindre vanliga händelser för vanliga människor.

Nu är det bara tre dagar kvar av den här fyra veckors praktken. Vart tog den här tiden vägen?

En kort notis

      Kommentarer inaktiverade för En kort notis

”Jag hörde dig just i radion.” meddelade en vän mig i morse. Hoppsan, och jaha? Vad är nu på gång? Det visade sig att en av mina radioandakter gått som repris utan att jag var medveten om det. Det var ju en rolig överraskning förstås.

Vill du lyssna på andakten finns den på Arenan i en månad. Klicka här så kommer du direkt dit. Vill du läsa andakten så finns den här.

Mässa med misstag

      Kommentarer inaktiverade för Mässa med misstag

Högmässa i Hagalunds kyrka. Jag var nog lite spänd men inte gräsligt nervös. Det är otroligt många små bitar att hålla koll på i en högmässa eller gudstjänst. Jag hade övat de liturgiska delarna med kantorn Elsa på förhand så det skulle nog gå bra. Psalmerna hade vi också diskuterat. Allt annat hade jag diskuterat med prästen Johan, så det skulle nog gå bra.

Så kom kyrkfolket och vi inledde högmässan. Så långt allt väl. Efter första läsningen väntade jag mig svarsmusik men sån brukar kantorn inte spela i Hagalund. Så det blev en stunds tystnad och sen klämde kantorn i med följande psalm. Helt rätt. För vi hade inte diskuterat saken. Efter psalmen läste jag sen andra läsningen och evangeliet efter varandra. Det gick helt bra så också.

Efter trosbekännelsen borde jag ha informerat om kollekten men det hade jag helt glömt bort. Så vaktmästarna såg frågande ut och jag nickade att jo, bär upp kollekten bara. Sen bläddrade jag frenetiskt genom alla mina böcker och papper efter kollektuppropet. Jag hittade det ihop vikt strax innan psalmen tog slut. När vaktmästaren burit upp kollekten kom han fram till altarskranket för att jag skulle välsigna gåvan. Det hade jag pratat om med den andra vaktmästaren att jag inte skulle göra, så nu stod jag där och inte visste vad jag skulle göra. Jag fann mig inte tillräckligt snabbt utan vaktmästaren fick bara gå bort. Gissa hur många tankar som hinner flyga genom ens huvud på en så kort liten stund?! Nåja, efter psalmen upplyste jag om vart kollekten går, så ingen större fara skedd.

Följande psalm utlyste jag med fel nummer. Oj då. Jag hade skrivit fel på min lapp, av nån underlig anledning. Jag blev upplyst om att det stod annorlunda på psalmtavlan så vi kunde sjunga rätt psalm sen ändå.

Sedan fick Johan ta över nattvards delen. Det fungerar så i vår kyrka, innan jag är prästvigd kan jag inte handha sakramenten. Tur var väl det också för jag hade schabblat tillräckligt för en gudstjänst så här långt.

Efteråt, på kyrkkaffet, fick gudstjänstdeltagarna ge mig feedback på hur de upplevt gudstjänsten. Jag hade inte hörts så bra, för mikrofonen var visst lite långt från munnen. De hade uppmärksammat mitt schabbel men tyckte att jag fixat det helt bra. Det var bra kritik de gav mig, jag har flera saker att ta med mig. Fast det de tyckte var allra bäst var att jag sjunger. Tydligen är man inte bortskämda med sjungande präster i Esbo.

Det är när man gör misstag man lär sig saker. Jag har räknat ut att jag har deltagit i över 500 gudstjänster genom åren som vaktmästare, men det gör mig inte per automatik till en god präst. Det jag ändå bär med mig från alla dessa gudstjänster är ett lugn och en trygghet i att jag vet hur en gudstjänst går till. Jag har sett många olika präster genom åren och jag har sett många olika missöden. De försvinner inte som genom ett trollslag bara för att man blir prästvigd. Så, jag blir inte helt panikslagen för att saker och ting inte går helt enligt planerna. En gudstjänst är inte en uppvisning utan ett sätt att tillsammans få komma nära Gud. Då får vi komma som vi är och då blir det som det blir. Klart vi gör vårt bästa för att det ska bli rätt och bra men det är inte hela världen om nåt går snett. Det kommer nya chanser.

Efter mässan körde jag hem till Nagu igen. Jag har riktigt ”prästledigt”, dvs. måndag och tisdag lediga. Det behövs verkligen för den gångna veckan var totalt överfylld. Det behövs lite vila för kropp och själ för att jag ska orka igen.

Proppfulla dagar

      Kommentarer inaktiverade för Proppfulla dagar

Igår fick jag förmånen att delta i en utbildningsdag för redaktionen bakom sidan Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland på facebook. Det är en del av min massmedia praktik eller kanske det snarare är så att min praktik är ett resultat av att jag medverkar i redaktionen. Det tar en del tid att jobba med inläggen som kommer upp på sidan och det är ett modernt redaktionsarbete som ligger bakom så det är helt motiverat att utforma det som ett praktikarbete.

Redaktionen består för tillfället av tre anställda vid KCSA (Kyrkans Central för det Svenska Arbetet – gissa varför just ingen använder hela namnet utan oftast bara förkortningen?), en kyrkligt anställd och jag. Dessutom finns 6 andra personer med i kulisserna utöver de personer som engageras för vissa speciella inlägg.Det är alltså en relativt stor grupp människor som finns bakom sidan.

Under vår utbildningsdag gick vi genom vad som hänt hittills, var vi är just nu och vart vi vill vara på väg i framtiden.Vi spånade idéer och förberedde kommande inlägg. Vi filar ganska noga på inläggen så att de ska stämma in med sidans image, vara relativt enhetliga och så att det finns en skaplig tanke bakom varje postning.

Sidan har också en ”programförklaring” som lyder så här: Vi är Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland på Facebook. Vi vill förmedla kyrkans liv, verksamhet och tro. Vi vill vara en plats för möten där vi kan stöda varandra, växa som människor och fördjupas i tron. Tanken är lite att sidan ska få vara som en församling för alla dem som gillar och följer sidan.

Sidan har snart funnits i ett år och har ca 1850 följare. Om du inte ännu är en i skaran kan du klicka på linken där uppe eller på bilden så kommer du till sidan. Du får hjärtans gärna klicka Gilla och hänga med!

Jag har ju redan tidigare berättat att jag gjort en bild-collage-video som en del av massmediapraktiken. Nu är den ute på turné i Svenskfinland! Alla anställda som går på utbildningen kring den nya läroplanen för skriftskolan kommer att få se den. Kanske, kanske kan jag lägga ut den här på bloggen också sen när den turnerat färdigt. Jag får se vad chefen säger.

Den här dagen har jag varit ledig från all praktik. Ändå har jag fått spendera den i kyrkliga tecken genom att vi följt min svärfar på hans sista jordiska färd. Det var en vacker begravning och en varm minnesstund. Nu är svärföräldrarna tillsammans igen medan vi som är kvar får återgå till de praktiska detaljerna.

I morgon svänger pendeln och trots att jag är ledig från all praktik blir det ändå en dag i kyrkliga tecken. Det är dags för våra goda vänners yngsta dotters dop och vi får äran att bli hennes faddrar. Livet fortsätter för ”Sorgen och glädjen de vandra tillsamman”.

På söndag blir det församlingspraktik igen. Då ska jag hålla i de flesta trådarna för gudstjänsten i Hagalunds kyrka. Predikan är inte klar ännu och liturgin behöver jag titta över ännu en gång men månne inte det ger sig. Jag räknade över hur många gånger jag deltagit i en gudstjänst genom åren och det ligger någonstans över 500 gånger! Förhoppningsvis har det satt sig i kroppen på nåt sätt.

En fullbokad dag

      Kommentarer inaktiverade för En fullbokad dag

Idag har jag genomgått ett psykologiskt test som förutsätts för att man ska kunna bli prästvigd. Först intervjuade en psykolog mig om vem jag är, vad jag har gjort tidigare och hur jag ser på min framtid. Sen fick jag göra ett par uppgifter på tid som visst skulle testa logiskt tänkande och min förmåga att göra uppgifter enligt instruktioner. Ena uppgiften var att med ett streck göra så att en udda figur kan omformas till en kvadrat. Det var lite knepigt men ganska skoj på sitt sätt. Sen fick jag svara på en massa frågor med att ta ställning till på en skala 1 till 7 och sen skriva några fria texter. Till slut fick jag förbereda mig en stund innan jag ställde mig framför en videokamera och fick prata ca 5 minuter. Jag skulle tänka mig att jag berättade för ett högstadies elever, lärare och föräldrar om skriftskolan.

I kallelsen stod det att testet kunde ta 5-6 timmar men jag hade lyxen att vara ensam som testades så jag var klar på knappa 4 timmar. Det var nog ett omfattande test men rätt intressant att ha gått genom det. Nu får jag vänta en vecka ungefär innan jag får svaret på hur det gått. Man lär inte kunna bli underkänd så det blir nog bara spännande att se vad analysen ger.

Eftersom jag var så snabbt klar med min test hann jag äta lunch på Gadolinia och sen också sitta med på gradusemit under eftermiddagen. I kväll ska jag sen vara med på ungdomsmässan i Olars kyrka. Det blir verkligen inte tråkigt med dagar som den här!

Måndagstankar

      Kommentarer inaktiverade för Måndagstankar

Idag har varit en lagom dag. Jag inledde med några längder i simhallen före jag gick till jobbet/praktiken. Simhallen ligger precis bredvid församlingens kansli så det finns inte många godtagbara ursäkter att låta bli att simma lite varje vecka. Efter det satte jag mig på mitt rum och försökte tänka genom gudstjänsten som jag ska ha största delen av i söndag. En gudstjänst består av förvånansvärt många delar när man väl början tänka efter vad man ska säga när. För att inte tala om att jag ska ha nåt vettigt att säga under avsnittet predikan. Det känns som att jag lagt kraven på mig själv på en högre nivå än vanligt. Vilket är helt galet eftersom jag har en alldels tillräckligt krävande vecka ändå. Nåja, jag hoppas Anden talar högt och tydligt så jag förstår vad det är jag borde säga när jag väl skriver mitt manuskript.

På eftermiddagen visade min handledare mig kalenderprogrammet Prime och folkbokföringsprogrammet Kirjuri. Det finns nog byråkrati så det räcker och blir över för prästerna, Det räcker inte bara att tjäna Gud och sin medmänniska, man ska tjäna administrationen också.

På eftermiddagen satt jag med på ett samarbetsmöte mellan lärare och församlingsanställda. Det är trevligt att se och höra hur samarbetet löper och uppskattas från båda sidor. Barnen och ungdomarna har goda vuxna omkring sig!

Trots att dagen inte varit särskilt krävande ligger jag nu på soffan och känner mig halvt utslagen. Morgondagens förmiddagsprogram blev inhiberat så jag får ta det lite lugnt i morgon på morgonen. Det är bra på ett sätt men det gör också att jag har lite extra tid att fundera på resten av veckan… Tänk om jag kunde ta till mig kommande söndagens evangelietext på riktigt? Marta, Marta, du oroar dig för så mycket…

 

För att inte få tråkigt…

      Kommentarer inaktiverade för För att inte få tråkigt…

När jag skrev om min första praktikdag berättade jag att jag inledde den med ett besök till Kyrkpressen som senare skulle mynna ut i en bildcollagevideo. Nu tänkte jag berätta lite mera om det projektet.

Det är nämligen så att jag gör två olika praktikperioder på en gång. Livet hinner ju inte bli tråkigt på så sätt… Vid sidan om församlingspraktiken gör jag massmediapraktik. Idén till bildcollagevideon kom från min handledare för hans kolleger behövde en sån i sitt arbete. Så efter att jag fotat en massa tidningsartiklar, redigerade jag bilderna och sen ”klistrade” jag ihop dem till en prototyp av video. Det tog mig en hel arbetsdag. Min handledare kommenterade prototypvideo och på basen av de kommentarerna tog jag bildmaterialet och ett bättre videoredigeringsprogram och efter åter en arbetsdag hade jag grejat till en tre minuter lång film. Nu torde den vara så färdig att den tål dagsljus.

Min nästa vecka är galet späckad i kalendern. Församlingspraktik varvas med massmediapraktik, förtroendeuppdrag, privatliv och ett psykologisk test som bara måste klämmas in mitt i smeten. De flesta punkterna ser jag fram emot så det blir nog en bra vecka fast den blir mer än lovligt fartfylld. Jag får berätta mera senare.

I morgon får jag fira tvåspråkig traditionsmässa i Esbo domkyrka på åskådarplats, som tur är. Den lär vara något alldeles speciellt och som grädde på moset kommer mina föräldrar med. Det ska bli riktigt spännande!