Här och nu i flygande fläng

      3 kommentarer till Här och nu i flygande fläng

Det blev en liten bloggpaus för jag måste dra andan lite.

Få sen nu vad jag gjort den här veckan:
På måndag var det alltså inspelningar för teve i Åbo.
På tisdag jobbade jag på gradun och åkte till Pargas för att gå på fysio för min fot som inte ännu heller är 100% frisk.
På onsdag var det yoga-dag och gradusemi i Åbo.
På torsdag körde jag till Esbo för att berätta om Israelresan på Braskväll för kvinnor på Mataskär. Jag sov över hos F & A och körde hem på fredagen. När jag kom hem var jag trött och kände mig ungefär lika pigg och fräsch som en sunkig disktrasa.
På lördag jobbade jag i trädgården och på kvällen åkte jag till Pargas på tjejträff med tjejerna jag känt i evigheter.
Nu är det söndag och jag känner att det finns tusen saker jag borde ta itu med.

Det är rätt bra att skriva upp vad jag sysslat med en vecka för när jag ser det i text inser jag att det nog är rätt mycket flygande och flängande i mitt liv just nu. Kanske det inte är så konstigt att jag är lite trött?

Nästa vecka blir lite lugnare, men bara lite. Jag måste koncentrerar mig på att skriva gradu för sen följande vecka börjar jag göra intervjuerna till gradun och då blir det mera flängande igen. Två dagar för en intervju på Åland, två-tre dagar för två intervjuer i Österbotten. Två intervjuer i Nyland har jag inte ännu bokat in men de ska göras snart de också. En intervju i Åboland känns som ingenting i den här jämförelsen.

Tur är ju att jag får skriva om ett ämne som jag tycker är superspännande och megaintressant. Jag är glad att jag får skriva min gradu om kvinnliga prästers erfarenheter för det är nåt jag verkligen vill dokumentera. Jag har satt min deadline till mars för det är då vi får fira att det gått 30 år sen de första kvinnorna prästvigdes. Det här betyder att det gäller att sätta fart på arbetet.

As Seen On TV

      Kommentarer inaktiverade för As Seen On TV

Förra veckan ringde en journalist och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp för en teveintervju. Det skulle gälla frågor kring mina teologistudier och min vilja att bli präst. Jag kunde väl tänka mig det men samtidigt kunde jag också mycket väl tänka mig att låta bli. Varför skulle jag vara med i teve? Jag kände inget behov av att visa upp mig. Jag var den tredje som blev tillfrågad så jag lät mig övertalas. Dagens studeranden har så mycket på gång att de inte hinner ställa upp för teve. Jag som fortfarande har svårt att säga nej ibland ställde upp.

I bilen på färjan på väg till Åbo hinner man ta selfies

Idag har jag då blivit intervjuad för teve. Jag har gått hit och dit framför kameran, suttit här och där och blivit intervjuad. Det har varit intressant, det förnekar jag inte. (Speciellt med tanke på den där massmediapraktiken som jag har på gång.) Några formuleringar blev jag att fundera på efteråt för de var inte så väldigt lyckade. Så jag frågade mig själv varför jag inte fattade att bryta och ta om, när svaret jag gav inte blev så där som jag hade velat att det skulle ha blivit. För jag vet ju egentligen att man kan göra det. Sen klipper man bara bort det som inte blev bra. Nåja, det blev som det blev och det är jag sådan som jag är. Alltså, lärorikt och jag är efterklok som vanligt.

Resultatet av mina prestationer idag kan du se i teve om två veckor. Programmet heter Närbild. På Arenan kommer det visst lite tidigare och så kommer det en radiointervju nån dag också. Antagligen påminner jag nog om det sen när det är dags.

Det riktigt skojiga med det här är att Camilla, vars blogg jag följt sen hösten jag började studera, också är med i programmet. Det läste jag till min förvåning om i hennes blogginlägg för nån dag sedan. Hon har blivit intervjuad i Vasa idag. Vi har ännu aldrig träffats men nog mejlats några gånger och nu är vi med i samma teveprogram! En träff så där på riktigt ansikte mot ansikte finns i planerna för framtiden, kan jag avslöja!

Jag vet inte vart det här bär men jag har en stark känsla av att Gud har en plan på gång. Det är någonting i görningen fast jag inte riktigt förstår vad. Det är bara att hänga med för att få se vart det leder. Tråkigt blir det då i alla fall inte!

Jag är otroligt rik

      Kommentarer inaktiverade för Jag är otroligt rik

Jag är otroligt rik. På många sätt är jag rik, men allra rikast är jag genom alla mina vänner.

Det där med vänner. En del vänner har man sen man knappt kunde gå, andra sen dagis, somliga sen skoltiden, en del sen de vilda ungdomsåren och så vidare genom hela livet. En del vänner tappar man kontakten med längs livets väg, en del hittar man igen, en del har man aldrig riktigt tappat fast det är år och dar sen man sist pratades vid.

Det är på nåt sätt märkligt med vänner. För tänk, det är vanligtvis människor som väljer att umgås med och bryr sig om en fast man inte alltid är så himla fantastisk! De finns där i vått och torrt.

Jag är så himla glad över alla mina vänner. Jag har vänner från alla skeden i livet men jag måste erkänna att de vänner som fascinerar mig mest just nu är alla de underbara typer som jag träffat under mina studieår, nu de senaste tre åren alltså. De flesta är 20+are, några få är äldre än mig men ändå har vi så mycket gemensamt och så mycket olikt att vi berikar varandras liv.

Jag är djupt tacksam för att alla dessa härliga, galna, underbara, varma, intelligenta, fantastiska människorna vill vara mina vänner! Tack för att ni finns.

Hur hinner du med allt?

      2 kommentarer till Hur hinner du med allt?

Amanda skriver ett inlägg i sin blogg om hur folk undrar hur hon hinner med allt. Till och från får jag samma fråga. Hur hinner du med allt? Svaret är; jag hinner inte med allt, även om det skulle se så ut. För det du kan se av mitt liv via mina bloggar och mitt facebook-flöde är inte det samma som mitt liv. Det är sist och slutligen en ganska begränsad del jag visar.

Det är ju så för oss alla. Det andra ser av våra liv är den bild vi vill visa. Det är oftast den putsade fasaden vi visar upp. Det är rätt sällan någon visar högarna av smutstvätt som samlat sig eller dammtussarna som envisas med att föröka sig exponentiellt så fort man vänder ryggen till. Det är just aldrig man skriver om allt det där man inte gjorde för att få tid att göra en eller två saker som man visar upp.

Som med allting handlar det också om prioriteringar. Vad vi prioriterar att göra och vad vi prioriterar att visa upp. Så tro inte för en sekund att du sett allt när du dömer någon efter hur det ser ut på sociala media. Tro inte för en sekund att den du beundrar är bättre än du. Kom ihåg att vi alla är människor med brister och svagheter. Om det hjälper så tänk på att alla, precis varenda en människa, behöver gå på toaletten flera gånger per dag. Det är ingen skillnad på vilken rang du tilldelats i samhället, grundbehoven är de samma.

Så nu vet du.
Jag hinner inte med allt. Ingen hinner med allt.
Ingen behöver hinna med allt.

Frågor, svar och VINNAREN!

      Kommentarer inaktiverade för Frågor, svar och VINNAREN!

Hela tio som ville fråga och en kommenterade. Det är ju alldeles fantastiskt! Nu är utlottningen avgjord men det betyder inte att det är förbjudet att ställa frågor i fortsättningen. Jag fortsätter svara om ni frågar men gör det som svar till kommentaren, inte som skilt inlägg. Det betyder bara att man behöver gå och kolla sin kommentar för att få läsa svaret. Här kommer nu de sista frågorna och längst ner avslöjar jag vinnaren.

Ann-Marie: Hur tyckte du det var att predika för första gången och vilken text tycker du är lättast respektive svårast att utgå ifrån?

Första gången jag predikade var i övningsgudstjänsten vid Akademin. Det var spännande för att det skedde inför mina kritiska studiekompisar och inför kamera. Då blev jag tilldelad texten så det var inte så mycket att fundera på i valet.

Första gången jag predikade ”på riktigt” i en vanlig gudstjänst valde jag evangelietexten. Då var jag ännu nervösare än vid övningsgudstjänsten. Jag vågade mig inte ens upp i predikstolen utan valde att predika från ambon!

Jag kan egentligen inte säga vilken text jag tycker är lättast eller svårast eftersom det är olika texter varje söndag. Jag har inte predikat så många gånger men jag gillar att försöka knyta ihop gudstjänstens delar. Temat, psaltartexten, GT-texten, episteltexten och evangeliet plus lite psalmtext till på köpet. Jag behöver ännu öva mig på att hitta en tanke i texten jag väljer och utveckla den till en hel predikan. Det är ett spännande hantverk att skriva predikan!

Malin W: Erkänn att du ville bli präst bara för att du ska få sjunga inför folk, och dessutom få betalt för det varje gång! ?

Erkänner inget! 😉 Som präst sjunger man inte inför folk utan med folk. Det är viktigt och roligt att få sjunga tillsammans för det känns bra. Det minns du säkert från din egen körsångartid.

Jessica: Varför vill du bli präst? Tror du på allt som står i Bibeln?

Jag vill bli präst för att jag känner att det är i kyrkans tjänst jag hör hemma. Jag vill jobba med människor och få berätta om Gud. Det kan jag göra på ett helt annat sätt än som vaktmästare även om jag vet att vaktmästare ibland har en mera direkt kontakt med församlingsborna än vad prästen har.

Jag kan nog inte säga att jag tror på allt som står i Bibeln. Där står mycket som känns väldigt främmande, skrämmande och konstigt för oss västerländska människor av idag. Jag tror att Bibeln är skriven och sammanställd av människor som Gud lett och inspirerat. Men, jag tror att allt är möjligt för Gud och bara för att jag inte kan förstå det betyder det inte att något skulle vara osant eller omöjligt.

Nu kommer den stora stunden! Dags att avslöja vem herr Fortuna gynnade denna gång.

En trumvirvel…….

Prassel prassel……

Den lyckliga vinnaren är…….

Laura!

Grattis Laura och tack till alla som deltog i utlottningen. Nästa chans blir om si sådär 47 inlägg.

Praktikseminariet

      Kommentarer inaktiverade för Praktikseminariet

I fredags åkte jag till Lärkkulla för stiftets praktikseminarium. Då visste jag inte vad det skulle innebära men nu vet jag lite mera. Det var ungefär ett dygn av information och reflektion.Jag förstod att man på andra håll kallar det för reflektionsdagar. Tanken med det hela är att man ska kunna ta sig lite tid att fundera sin situation och om man vill välja prästyrket. Nu är de flesta deltagarna redan långt hunna i sina studier och rätt så säkra på vad de vill så reflektionen riktar sig mest på vilka styrkor och svagheter man har att gå in i församlingsarbetet med.

Det var en lååång genomgång av hur det psykologiska testet är uppbyggt och vad tanken är med de olika delarna. Vi tänktes få en bättre förståelse för hur man ska tolka testet. Jag känner fortfarande inte att jag förstår så värst mycket men jag tror inte att jag behöver förstå så mycket heller. Jag faller inom de normala ramarna och avviker inte så mycket från medeltalet. Bra så.

Sen hade vi diskussioner på längden och på bredden. Dels i grupp med stiftsdekanen och dels enskilt med biskopen och sekreteraren för personalvård. Från stiftets håll ville man lära känna oss och så ville man också ge oss möjlighet att lära känna oss själva lite bättre. Det är ju ofta så att man bara rusar på genom livet utan att tänka efter så mycket och då kan det vara bra med lite ledd reflektion.

Jag uppskattade mest de enskilda samtalen. De gav mig mycket men också en del att fundera på och jobba vidare med.

 

P.S. Gå tillbaka till utlottningsinlägget och kommentera en fråga om du inte ännu gjort det. Du har tid till onsdag kväll kl 21.00. Det behöver inte vara nån märkvärdig fråga, det går bra med gillar du lakrits? (ja, det gör jag) eller vilken är din favoritpsalm? (fråga det så berättar jag!)

Flera frågor och svar

      Kommentarer inaktiverade för Flera frågor och svar

Livingwithmycamera: Finns det något du är rädd för? Vad vill du lära dig?

Jag är rädd för att göra bort mig! Det hänger ihop med att jag så ofta känner att jag vet så väldigt lite. Så jag vill lära mig mera om allt. Mest känner jag att jag skulle behöva läsa Bibeln mycket mera än jag gör.

Sussi: När blir du präst?

Det vet endast vår Herre.
Om allt går enligt planerna så får jag ut teologiemagister examen inkommande vår. Efter det kan jag bli prästvigd när det finns en församling som kan och vill erbjuda mig ett prästjobb.

Viveca: Var ser du dig om 2 år och 5 år? Kanske 10?

Om två år jobbar jag någonstans som präst. Jag räknar med att veckopendla de första åren för att få stärka kompetensen i nya omgivningar. Om fem år borde jag ha klarat av pastoralen (en inomkyrklig vidareutbildning som krävs om man vill söka sig vidare) och kan söka ett kaplansjobb någonstans i skärgården. Om tio år? Människan spår och Gud rår.

 

Frågor och svar

      Kommentarer inaktiverade för Frågor och svar

Här kommer de första fem frågorna! Ännu hinner du också passa på att delta i utlottningen som jag skrev om i förra inlägget.

Laura: Minns du var och när vi träffades för allra första gången?

Jag är rätt säker på att det var i bussen till långdansen på nian. Men efter det har vi skapat många flera minnen! (Valross!)

Malin E: Vad ville du bli då du blir stor som 5-åring, 15-åring, 25-åring och… ja, så mycket äldre är du väl inte? ?

Minns inte vad jag ville som liten men i tonåren ville jag bli servitör som min syster, sen funderade jag på kock, sen bara blev jag merkonom, kyrkvaktmästare, begravningsbyråarbetare, SEO-kassa innan jag insåg att det är präst jag vill bli.

Carita: Har du haft någon aha-upplevelse under teologiestudierna och vilken var det?

Jag har nog haft flera. Minns när jag insåg poängen med liknelsen om den barmhärtiga samariern som ingen tydligen lyckats förklara för mig tidigare. Det var kul att upptäcka något viktigt på egen hand. Men, den största aha-upplevelsen är nog att ju mera jag läser och studerar desto mindre tycker jag mig veta och förstå.

Heidi J-S: När och hur visste du att du ville bli präst?

Det var när jag inte jobbade i kyrkan som jag insåg att det var i kyrkan jag ville jobba. Då funderade jag genom alternativen och kom till att präst var det som passade mig bäst. När jag väl tagit beslutet har viljan, kallet, bara växt. Jag ser Guds ledning i hur mina studier har kunnat förverkligas och jag känner starkt att jag har något att ge som präst. Präst är också ett mycket varierat jobb och det gillar jag.

Hanna L: Arbetet som präst innefattar så mycket, vad kommer att vara din hjärtesak i arbetet?

Det jag vill arbeta för är att ”missionera” bland vanligt folk. D.v.s. försöka visa för vanliga sekulära finländare att Gud och församlingen kan vara viktiga i deras liv. Berätta om Gud på ett vardagsnära sätt utan ”kyrkiska” så att alla vill och vågar närma sig Gud och en tro på Kristus. Visa ensamma människor att det finns en gemenskap där alla får komma som de är.

Milstolpe i bloggosfären

      13 kommentarer till Milstolpe i bloggosfären

Det här är mitt 250. inlägg på den här bloggen sedan 19 mars 2014! Det är värt att fira, tycker jag. Tidigare har jag firat vid jämna hundra men varför inte fira vart femtionde inlägg? För om man kan hitta en anledning till att fira på nåt sätt så ska man ta vara på den.

Jag gjorde en tillbakablick vid inlägg nr 200 så det tänker jag inte göra nu fast det nog har hänt en hel del sedan våren. I stället tänkte jag slå två flugor i en smäll.

Jag utlyser en utlottning som man deltar i genom att ställa mig en fråga i kommentarsfältet. Det är fritt fram att fråga precis vad som helst och jag lovar att svara – på nåt sätt. Alla som ställer en fråga får dels svar på frågan och dels deltar de i utlottningen! Det är väl en kul kombo?

Jag tänker mig nämligen att de flesta som följer mig här via bloggen ibland kan undra över någonting. Så nu har du chansen, fråga på! Alla som frågat mig någonting via kommentarsfältet på bloggen, senast på onsdag kväll (11.10.2017) kl 21.00 deltar i utlottningen.

Vad vinner du i utlottningen då, om ditt namn står på lappen herr Fortuna (a.k.a. herr Lagerroos) drar ut hatten? Jo, vinsten är tre fina glas för att bränna ljus i! För den som undrar, så jo, det är en Partylite produkt…

Ditt ord är en lykta för min fot,
ett ljus på min stig.
Ps. 119:105

PS. Bli inte förskräckt om din kommentar inte syns genast. Man måste först få en kommentar (med den e-postadressen) godkänd av mig, sen syns kommentarerna automatiskt i fortsättningen. Det här systemet är till för att eliminera spam och skräp. Tålamod, min vän!

Glad som en lärka

      Kommentarer inaktiverade för Glad som en lärka

Nu drar jag iväg till Lärkkulla på praktikseminarium. Det är – hör och häpna! – första gången jag besöker Lärkkulla. Det kan nog många i vårt långa stift ha svårt att tro men på nåt sätt har jag inte kommit mig iväg på nån kurs eller happening som ordnas där. Bättre sent än aldrig.

Skärmdump från http://www.larkkulla.net/sv/

Vad är då praktikseminarum? Egentligen är jag fel människa att svara för jag har ju inte varit på ett ännu. Jag har fått programmet och där står det enskilda samtal med biskopen och stiftssekreteraren för personalvård. Gruppdiskussioner ledda av stiftsdekanen. Information och diskussion kring anlagsprövningen, alltså det psykologiska testet. Sist men inte minst kommer en nybliven präst (som gick liturgisk-homiletiska övningarna tillika med mig) och berättar om sin första tid som präst.

Vi är åtta personer som siktar på att bli präster inom rätt snar framtid. Det ska bli ett par spännande och trevliga dagar. Jag ser verkligen fram emot det, speciellt som det var på håret att jag inte skulle ha varit med. Det var brist på information och miss i kommunikationerna men ett lagom sent uppvaknande räddade mitt deltagande. Tur att jag hann med!