Här kommer det utlovade referatet av Takaisin kirkkoon ( Juha Kauppinen, 2008) tillsammans med lite tankar kring Vieraantunut vai pettynyt? (Kati Niemelä, 2006) Båda böckerna är utgivna av Kyrkans forskningscentral.
Först tänkte jag att det är lite komisk att de frågor som resulterar i utskrivning från kyrkan eller inskrivning till kyrkan mer eller mindre är de samma men när jag funderade lite mera på min tanke kom jag till två slutsatser. 1) Det är väl inte konstigt, för det är de frågor som berör som engagerar människor och får folk att göra nånting. 2) Det är inte helt sant att det är samma frågor.
Frågorna som berör och upprör är de (som jag tycker) tjatiga frågorna ”kvinnopräster” och ”homoäktenskap”. Ingen överraskning här inte. En tredje sak som får folk att röra på sig är de kyrkligt anställda. Endera har nån betett sig illa vilket resulterar i utskrivningar eller så har nån gjort eller sagt nåt bra som får folk att skriva in sig. Det som håller församlingsmedlemmarna kvar i kyrkan är ändå förrättningarna, dop, konfirmation, vigsel och begravning. Det är via dessa man i församlingarna har mest kontakt med sina medlemmar och det är otroligt viktigt att förvalta den här kontakten.
Forskningsresultaten kommer inte med några överraskningar för den som jobbar eller rör sig i kyrkliga kretsar, eller den som följer med media heller för den delen. Ändå är båda böckerna viktiga dokument som sätter ord och bevis på det som är fingertoppskänslan inom kyrkan.
Jag är imponerad av Kauppinens forskning för det är otroligt omfattande jobb han och hans team gjort. Det är statistisk undersökning av medlemsregister, enkätundersökning med 441 svarande och 53 temaintervujer samt jämförelser till kyrkans egen undersökning som görs vart fjärde år! Det är ingen liten mängd data han plöjt genom och jämfört. Jag blir svettig av bara tanken att jobba med ett så stort material.
De viktigaste orsakerna till att människor skriver in sig är kopplade till förrättningarna. Det är faktiskt 60% av alla inskrivna som anger att nån förrättning varit den främsta orsaken. I den gruppen är de flesta ungdomar som ska konfirmeras, tätt följda av dem som vill vigas i kyrkan och dem som blivit ombedda att bli faddrar. Svår sjukdom eller den egna förestående döden och det egna barnets dop påverkar ungefär i lika stor grad. 33 % anger att det är personliga eller andliga orsaker som påverkat mest. Här handlar det om att flytta från ett trossamfund till ett annat, att ha fått klarhet i sin tro, att återvända efter en utskrivning i trots, att man vill stöda kyrkans värderingar och arbete, att kvinnor nu får bli präster och att man saknar en gemenskap. Bara 9 % anger vardagliga orsaker som att man flyttat till Finland eller att man fått hjälp av kyrkan.
Orsakerna bakom utskrivningarna är i korthet följande: kyrkan saknar betydelse för mig, jag vill inte betala kyrkoskatt, jag är av annan åsikt än kyrkan i någon fråga, jag har blivit besviken på församlingens verksamhet, något annat trossamfund svarar bättre mot min trosuppfattning, mina föräldrar skrev ut sig och jag följde med, jag har blivit besviken på en anställd i församlingen, jag flyttade till annan ort.
Det har varit intressant läsning och jag hoppas att man kan följa upp den här forskningen. Det är nu tio respektive åtta år sedan de här kom ut och de håller sakteligen på att bli föråldrade.
Jag beklagar om nån hade väntat ett längre referat med mera info. I så fall kan den höra av sig så kan jag mejla mina fulla recensioner med dryga 13 sidor text…
