Prästvigning

      Kommentarer inaktiverade för Prästvigning

På morsdag var jag i Helsingfors för att vara med om prästvigningen i domkyrkan. Det var en studiekompis som blev prästvigd. Det var högtidligt och vackert, spännande och rörande. Det var ett helt garde av medverkande i högmässan. På första bilden ser du hela gänget uppradat för fotografering före högmässan. Jag var ute i så god tid att jag passade på och knäppa några bilder medan proffsfotografen dirigerade och knäppte sina bilder.

IMG_0772
Det var biskop Irja Askola höll i trådarna och vigde de nya prästerna. Hon höll förövrigt en fin predikan. Här nedan se du biskopen och när min kompis ikläds mässhaken.

IMG_0821 IMG_0825

Så var alla sju vigda till präster. Fem män och två kvinnor. Killen till vänster i grön mässhake visste inte riktigt på vilken fot han skulle stå för så glad var han! På andra bilden står alla de nya prästerna åter vid altaret för att tillsammans med biskopen och de andra prästerna dela ut nattvarden. De gjorde det på flera ställen i kyrkan så därför behövdes det många präster.

IMG_0853 IMG_0861
Det var första gången jag var med om en prästvigning. Jag konstaterade efteråt att den är som en korsning mellan konfirmation och vigsel. Härligt att ha fått vara med och dela den stora dagen!
Lycka till och Guds välsignelse till er alla sju som nu blev präster!

Motorcykelbruden

      Kommentarer inaktiverade för Motorcykelbruden

Idag gick det årliga evenemanget Motoristikirkko av stapeln. Tusentals motorister samlas på den stora parkeringen i Kuppis i Åbo och kör sen i procession till Lundo. Där firar man högmässa tillsammans utanför kyrkan med motorcyklarna som kyrkbänkar.

20160507_145521-1

Ni får ursäkta Kyrkråttan som klämde sig med på bilden. Det har varit en spännande dag för honom.

Idag var det ett fantastiskt varmt och soligt vårväder. Bättre väder kunde man bara inte önska sig! Jag deltog tillsammans med min motorcykelklubb. Ja, jag är faktiskt ordförande för klubben Archipelago Riders!

På parkeringsplatsen i Kuppis råkade jag på två studiekompisar som blev jätteförvånade över att se mig där. De påstod att jag undanhålligt information om mig själv från dem! Så nu meddelar jag offentligt att jag inte är nån snäll liten tant utan en motorist.

meetings

Bilden är inte helt ny men både mc:n och föraren är sig lika. Bilden är tagen vid Olofsborg i Savonlinna.

En bra dag

      Kommentarer inaktiverade för En bra dag

Åh, så skönt!

Jag har varit lite stressad och undrat om jag ska hinna med det jag föresatt mig att klara av innan sommarlovet tar vid. Jag har varit sjuk och lite omotiverad. Dagarna har runnit iväg och resultaten låtit vänta på sig.

Idag kunde jag koncentrera mig och fick sista boken avklarad för recensionen jag jobbat med. Det känns befriande att åter kunna stryka över en kurs på min to-do-lista. Härligt!

Nu är det bara en kurs kvar och jag har tre veckor på mig. Det ska nog gå.

fbheaderIgår höll jag ledigt från studierna och åkte iväg på picknick med Viveca. Vi bestämde efter vårt café-besök att det var så trevligt att vi måste göra om det och så kom vi på att vi skulle fara på picknick. Här kan du se på bilder och här kan du se en video från utfärden. Gubben min fick komma med och han har en finfin drönare som han filmar med. Därav videon.

En bok i rasande fart

      Kommentarer inaktiverade för En bok i rasande fart

668b8e4f-38ff-447d-a470-d7b9a0514fb1.pngNu är de 21 kyrkofäderna avklarade. Den boken gick fort att läsa och recensera. Lätt uppbyggd med 21 kapitel som vart och ett presenterade en kyrkofader men samtidigt fungerade som en sammanbunden berättelse om kyrkans första århundraden. Jag är imponerad av Halldorfs skrivkonst. Så saklig och ändå underhållande som en roman. Ett nöje att studera när litteraturen är som denna bok!

Värre tror jag att det bli med den sista av böckerna för kursen. Christian spirituality såg inte alls lika intressant ut när jag bläddrade genom den. Uppbyggnaden påminner om en torr lärobok. Jag hoppas den överraskar mig och visar sig vara både lättläst och intressant!

Frågan som krävde svar

      Kommentarer inaktiverade för Frågan som krävde svar

Jag fick en fråga som jag inte helt kunde svara på när den ställdes. Det har skavt i mig och nu måste jag formulera mina tankar. Frågeställaren har sin kyrkliga hemvist i ett annat samfund än evangelisk-lutherska kyrkan och de har, såvitt jag förstått, inga fastslagna texter för söndagarna.

Måste man ha kyrkoår och bestämda texter för varje söndag?
Kan man inte bara välja den text man upplever att Gud vill att man läser?

Mitt svar blir både jo och nej.

predikstolJo, i en kyrka som Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland måste man nog ha ett kyrkoår med fastslagna texter. Eftersom kyrkan sedan länge är institutionaliserad krävs det att alla församlingar följer samma upplägg. Det garanterar kyrkans enhet och att alla präster vet vad det har att hålla sig till. Vi har en kyrkohandbok som hjälper oss att veta vad som hör till våra gudstjänster. Texterna under kyrkoåret har ganska stor spridning och under en gudstjänst läses vanligtvis en text från GT, och två från NT. Det finns tre årgångar med i regel olika texter så det är bara vart tredje år man har samma uppsättning av texter. Du kanske tycker att det här kväver den personliga friheten och det kanske det nog gör men det är också ett verktyg som ser till att prästerna inte fastnar i sina egna favorittexter. Ibland lyssnar vi inte så noga på vad Gud försöker säga utan väljer det som ligger oss själva närmast och då kan det bli långrandigt och samma text om och om igen. Det är också ett verktyg som gör att jag som församlingsmedlem inte är beroende av den enskilda prästens välvilja utan jag vet att det är samma texter i alla kyrkor. Jag kan gå i gudstjänst någon annan stans och ändå få samma sak. Sen är predikningarna ändå personliga och beroende av vilken präst som predikar, det kommer man inte ifrån fast det är samma text.

Nej, som kristen är jag inte ens i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bunden av kyrkoåret. Det står mig fritt att läsa vilken text som helst ur Bibeln och meditera över den. Jag kan läsa Bibeln på tvären eller baklänges eller från början till slut. Jag är inte tvungen att gå i gudstjänsten och lyssna till den text som är aktuell för dagen. Som gudstjänstförrättande präst är man ändå bunden till kyrkohandboken och dess texter. Det här är man medveten om och accepterar i och med att man tar emot prästvigningen.

Jag vet inte om mitt svar blev klarare den här gången men nu har jag i alla fall plitat ner mina tankar. Tack för frågan som tvingade mig att tänka över vad jag egentligen tänker om saken!

 

 

 

Slutspurt inför sommaren

      Kommentarer inaktiverade för Slutspurt inför sommaren

IMG_1168Det närmare sig avslut på terminen för nu har jag klarat av alla föreläsningar på plats i Åbo. De liturgisk-homiletiska övningarna är avklarade och de kommer jag att sakna. Grekiskan kom jag igenom och fick vitsordet 3 för mina prestationer. Den kursen kommer jag inte att sakna. Nu har jag två kurser kvar att klara av på egen hand innan sommaren kommer och det stressar mig lite.

Den ena är en nätkurs med inspelade föreläsningar och fritt valda artiklar som ska utmynna i en uppsats och den andra är en läskurs med tre böcker som jag ska recensera.

En av böckerna har jag just plöjt genom och recenserat. Det har tagit en god stund för jag utvecklade aversioner mot boken. Boken heter Det bländande mörkret och är skriven av Owe Wikström (2007). Det är samma bok som jag skummade genom för inträdesförhöret sommaren 2014 och kort skrev om här. Jag vill minnas att jag inte fick nåt grepp om den då men att jag inte heller fördjupade mig dess mera. Nu har jag då läst den rätt grundligt. När jag kom halvvägs in i andra kapitlet där Wikström går igenom de medel som finns att tillgå för att lära känna Gud och fördjupa sig i sin tro tröttnade jag totalt på det jag läste. Jag citerar mig själv, så här skrev jag i recensionen:

“När Wikström i sitt andra kapitel beskriver Medlen sker det som en sammanställning av andra vägledares kloka ord. Han refererar ofta löst till traditionen och namnger ingen specifik källa till sin text. Det är en generaliserande och sammanfattande text som känns fattig trots sin rikedom på kloka ord. Texten känns inte förankrad i Wikström själv och jag ställer mig tveksam till om det alls finns några personliga erfarenheter av det han skriver om. Texten är mycket teoretisk och bildspråket känns stelt.”

Det känns lite dumt att såga boken för den har varit prisad och lovordad. Författaren är omtyckt och rekommenderad. Ändå sitter lilla jag här och spottar, fräser och suckar över boken. Visst innehåller den visdomar, visst finns det vägledning att hämta men jag ser mest svammel, svammel och upprepande av sina egna ord. “Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” har redan Esaias Tegnér sagt och nu håller jag med honom. Jag kommer att sakna den här boken lika lite som tragglandet av grekiska verb.

Nästa bok är Peter Halldorfs 21 kyrkofäder som jag tänker varva med föreläsningar om Borgå stift.

 

Lovsång i vårregn

      Kommentarer inaktiverade för Lovsång i vårregn

Vårregn.
Ett stilla regn som ackompanjeras av ivrig fågelsång.
Egentligen älskar jag vår- och sommarregn för luften blir så ren och det doftar så gott efteråt men just nu är det för kallt för att jag ska tycka att det är riktigt trevligt. Jag gosar hellre inne i värmen än går ut och njuter av regnet. När jag sitter här inne vid min dator hör jag ändå fågelsången genom ventilen i väggen. Sången är som intensivast nu. Jag bjuder på en liten videostump från en tid tillbaka. Det är ingen vacker film men höj volymen och njut av fågelsången!

 

 

Cafébesök som lovat

      1 kommentar till Cafébesök som lovat

Idag blev det äntligen av, det utlottade cafébesöket. I strålande solsken, det bästa vårväder man kan tänka sig, tog vi oss till Strandcafét i Nagu gästhamn. Ena mumsade på kaffe o feta-pesto-soltorkadtomatmuffins och andra på te och croissant med apelsinmarmelad medan vi pratade om ditt och datt.

IMG_0576x800

När vi förbättrat världen så där passligt gick vi en liten bit längs stranden. Jag hade tagit kameran med mig och ville passa på och fota Viveca lite. Det är så otroligt roligt att fota människor! Idag var det ändå otroligt utmanande i det gassande solskenet. Det blir så skarpa skuggor att det är svårt att få till vettiga bilder. Roligt hade vi båda och planerade bums att det här måste få en fortsättning!

Förstör bevismaterialet är du snäll.

      Kommentarer inaktiverade för Förstör bevismaterialet är du snäll.

I onsdags hade jag min andra övningsgudstjänst. Jag kämpade med predikan för jag visste först inte riktigt vad det var jag ville säga. När min härliga syster sammanfattade mina tankar så förstod jag plötsligt vad det var jag skulle säga och manuskriptet blev till. I liturgin ville jag ta ut svängarna lite och pröva på sånt som jag kanske inte annars skulle våga. Det resulterade ju i att jag måste skärpa mig och koncentrera mig riktigt ordentligt. Jag blev nervös, i onödan men blev det ändå. Sist och slutligen gick det bra och jag är nöjd med min insats. När jag åkte hem kände jag i hela kroppen hur trött jag var av att ha koncentrerat mig så fullständigt.

Nu har jag en videoinspelning av gudstjänstövningen som jag väl borde se på. Det är för att lära mig vad jag gjorde bra och vad jag kunde jobba på. Men jag hatar att se mig själv på film. Usch. Min blick fastnar på sånt som andra inte ser. Jag hakar upp mig på sånt som andra inte ens märker. Alla små detaljer blir så tydliga på inspelningar. Allt det där som ingen kommer ihåg efteråt i verkligheten.

Så för tillfället nöjer jag mig med känslan av att det gick bra. Jag var och är nöjd med min prestation och det vill jag inte mala sönder ännu. Så det så.

Jag kommer att sakna den här kursen. När jag satt och förberedde mig på tisdagskvällen tänkte jag att det är otroligt att man får studiepoäng för att ha så här rolig. Det känns som att nästan allt annat bara är bisaker och det liturgiska övningarna är kärnan. Jag vill bli färdig fort och jag ber om att det ska finnas en tjänst för mig den dag jag är färdig. Tills dess får jag träna tålamodets dygd.

 

Ibland är det bara så

      2 kommentarer till Ibland är det bara så

earth-1280293_640

Motvind.
Trampa i lera.
Uppförsbacke.

Jag har en dålig dag, idag igen.  Det var lika motigt igår.

Jag vet precis vad som är problemet och hur jag hamnat här men jag orkar faktiskt inte ta mig i kragen. Jag tänker tillåta mig själv att deppa. Två dagar av uselhet tror jag kan göra gott. I morgon är en ny dag med nya utmaningar och då tänker jag var mitt vanliga jag igen.