Jag går i repris

      Kommentarer inaktiverade för Jag går i repris

Det råkar sig så att det är jag som håller morgonens Andrum i morgon. Det är en repris från 7.9.2015. Så ifall du vill lyssna på mig kan du knäppa på din radio kl. 06.54 eller 9.10.

Eller så kan du gå tillbaka och läsa mitt manuskript i blogginlägget från tidigare. Det är faktiskt en text som håller och är tidlös. Jag står allt jämt bakom varje ord.  Den kommer ju upp på Arenan sen också, men det hjälper inte om man bor utomlands.

Uppdaterat: Klicka här för att lyssna på Arenan. Andakten finns där i 30 dagar.

img_20160909_184641

Bilden har inget med andakten att göra. Fast jag är tacksam över att kunna plocka äpplen i min egen trädgård. Sköt om dig och ha det gott!

Vårt land, vår vilja, vår själ – vem är vi?

      Kommentarer inaktiverade för Vårt land, vår vilja, vår själ – vem är vi?

Det senaste året ungefär har jag suttit med en ångest som inte vet vart den ska ta vägen. Jag bär på en känsla av att leva i en repris av 1930-talets Europa och jag är livrädd för vartåt det barkar. Jag känner mig så liten och så obetydlig men på samma gång så fruktansvärt arg. Jag är så besviken och arg på alla de som vill stänga landets gränser och utvisa alla dem som flyr för sina liv. Jag avskyr att man med rasistiska uttalanden påstår sig tala för landets bästa. Jag är besviken på politiker som vänder kappan efter vinden och helst bara skyddar sina egna intressen. Jag är besviken på att man inte längre bryr sig om de svaga och värnar om dem som har svårt att föra sin egen talan. Jag kan inte förstå varför de som har mest ska få mera och de som har minst ska ge upp allt för att rädda landet. Var finns solidariteten? Var finns medmänskligheten?

Sixten Ekstrand har formulerat en text som jag gärna delar. Han har formulerat tankar som även är mina. Gå till Nyckelbloggen och läs! Det är ingen lång text men den är värdefull!

nyckelbloggen
Bilden fungerar också som länk – klicka på den så kommer du till Nyckelbloggen.

Tredje veckan – mera fart

      Kommentarer inaktiverade för Tredje veckan – mera fart

Nu plötsligt börjar hjulen rulla med allt bättre fart. Franskan är redan vardag och jag är innerligen glad för att grundkursen är en repetitionskurs för mig som läst franska för dryga 20 år sen. Jag märker att verbböjningarna nog finns nånstans djupt inne i skallen och uttalsreglerna är inte heller helt bortblåsta. Det som saknas i huvudet är ordförrådet. Alltså, jag behöver plugga ord! Det som är såå roligt – eller så inte.

Latinets nätkurs har just börjat. Jag tog mig själv i nackskarven idag och började göra uppgifterna. Samtidigt inser jag att det skulle vara av största vikt att verkligen STUDERA språket för att klara kursen. Alltså jag behöver pränta in ord och grammatik, inte bara slentrianmässigt göra övningsuppgifterna. Ändå är den här kursen piece-of-cake jämfört med det två tidigare kurserna i klassiska språk. Dessutom är det kul då vi i svenskan och ännu mera i engelskan har spår och rester av latinet. Grekiskan gav aha-upplevelser i svenskan och latinet kommer att göra det i ännu större grad. Häftigt! För att inte tala om hur mycket det råddar till min franska, haha!

Efter den här latinkursen kan jag säga att jag bekantat mig med 9 språk! Somliga mer, andra mindre, som minst har jag läst en termin. Du kan roa dig med att gissa vilka språk det handlar om.

Böckerna för min första tio-poängare, alltså läskurs, har klarnat så det är bara att få hem dem och börja jobba. Det blir måånga sidor att läsa och måånga att skriva innan jag är klar med den kursen. Jag väljer att recensera för då har jag ju kvar texten ifall jag senare vill gå tillbaka till nån viss bok. Det är mycket att skriva men jag har börjat få rutin på det och jag gillar ju att skriva!

Ett par andra kurser har inte kört igång ännu så de är mera diffusa. För att få grepp om hösten och för att få en lista att kryssa av prestationer på gjorde jag mig en to-do-lista. Jag har gjort så varje termin nu och jag gillar dem skarpt. Det är skönt att verkligen se resultaten. Jag älskar att få kryssa för varje föreläsning och varje avklarat kapitel i en bok!

20160920_162305
Listan är på rutigt papper och skriven med färgglada pennor. Old school så det förslår! Men det spelar ju inte nån roll vad andra tycker och tänker bara systemet fungerar för en själv. Jag behöver det här för att motivera och peppa mig själv. Man behöver hitta sina egna studiemetoder för att få det att fungera.

Senast den 23 december ska alla rutor vara överkryssade och studiepoängen omringade. Då har jag lyckats!

När man inte riktigt har nåt att säga

      7 kommentarer till När man inte riktigt har nåt att säga

Jag övade på att skriva lite varje dag. Jag tänkte att ett blogginlägg om dagen skulle vara skoj. Visst är det skoj, det tycker jag fortfarande, men jag borde visst inte öva att skriva utan att reflektera. Att hitta någonting att skriva om varje dag är utmanande, minst sagt. Så här sitter jag framför datorn och vill producera blogginlägg men jag har inte en blå blekande aning om vad det inlägget skulle handla om.

Jag tror jag borde skaffa mig ett litet häfte som skulle få hänga med mig överallt där jag kunde skriva upp tankar som kommer flygande och försvinner lika snabbt igen. För det händer ju, allt som oftast, att jag tänker Oj, det där skulle jag kunna skriva om! och nu när jag skulle behöva alla dessa Oj!-tankar har de redan försvunnit som morgondimman i solskenet.

img_6769

Jag tycker att det är trist att bara kallt rapportera att jag haft fyra franska lektioner och att latinkursen öppnat på nätet. För så mycket mera har det inte ännu hänt i mitt studieliv. Gulisintagningen klarades av i måndags men jag var lat och deltog inte i festligheterna så jag kan inte ens rapportera därifrån.

Så, jag öppnar upp för frågor. Vad vill du veta? Skriv din fråga som en kommentar så lovar jag att försöka svara på den!

Psalmfläta

      Kommentarer inaktiverade för Psalmfläta

För att fira att det är 30 år sedan vår psalmbok togs i bruk har Åbolands svenska kyrkosångskrets rf med hjälp av Åbolands församlingar sjungit sig genom hela psalmboken i form av en psalmfläta. Läs mera om projektet här. Det är ett omfattande projekt med ett psalm-maraton som detta. Lite lättare blev det genom att man delade upp sjungandet av psalmerna på varje församling och kapellförsamling. I Nagu har vi sammanlagt sjungit 50 psalmer uppdelat på tre allsångsaftnar.

bild-013 I kväll sjöng vi de 16 sista psalmerna av vår kvot i Nagu kyrka. En deltagare utbrast efteråt att varför ska man komma ut med ett tillägg till psalmboken när vi ikväll sjungit 16 psalmer som hon aldrig sjungit förr? Hon menade att de 585 psalmer som nu funnits i 30 år fortfarande går att ösa ur. Det är alldeles sant. Inte ska vi slänga ut psalmboken bara för att vi fått ett tillägg! Båda behövs vill jag påstå och det tror jag nog att deltagaren också kan hålla med om men jag vill uppmana till att inte glömma bort de stora skatterna som redan finns bara för att vi fått några nya guldpengar.

Flera av psalmerna vi sjöng ikväll var utmanande att sjunga eftersom de var obekanta, hade stort omfång från låga till höga toner och en del melodier var lite kluriga. Spännande var det ändå att bekanta sig med dessa ”nya” bekantskaper. Jag satt där och tänkte att även om psalmen var tung eller krånglig att sjunga så kan man läsa texten och få del av stor visdom. Det kan vara väl värt att kolla in vilka psalmer som föreslås för söndagens gudstjänst i Kyrkpressen och läsa dem. Plötsligt kan man hitta en ny pärla!

En jordfästning – två observationer

      6 kommentarer till En jordfästning – två observationer

kistaIdag har jag deltagit i en jordfästning på annan ort som förrättades av en präst jag aldrig träffat förr. Eftersom den avlidne aldrig stått mig nära vandrade tankarna under förrättningen. Eftersom jag är teologiestuderande kom jag att observera och analysera vad prästen gjorde.

Två saker stannade i minnet. För det första reagerade jag på att prästen flera gånger talade om han eller honom där den avlidnes namn hade platsat in. För mig gav det känslan av opersonlighet. För nån annan kanske nämnandet av namnet skulle gett en känsla av opersonlighet. Hur som helst noterar jag för mig själv att jag i samma situation en dag i framtiden gärna vill nämna den döde vid namn.

För det andra kändes ett parti i talet  lösryckt. Jag förstår precis varför prästen ville ha det med i sitt tal för det var viktiga ord men de saknade sammanhang. Jag vet inte hur jag skulle gjort det bättre själv men det hade kanske känts smidigare om man kastat om två stycken i talet. Så jag noterar för mig själv att komma ihåg att ha en röd tråd genom hela talet.

Att vara präst är inte lätt för ”alla” vet ju nog hur det borde vara. Kritik och analys görs vid varje förrättning. Minsta fel kan potentiellt leda till stort missnöjde bland de anhöriga. Nu var jag inte ute efter att kritisera prästen, för hen gjorde ett strålande jobb, utan efter att samla på mig erfarenheter att lägga i minnet för den dag jag själv får stå där i alba.

Är det nåt du reagerat på i nån förrättning? Vad är viktigt för dig?

Sjung en ny sång!

      Kommentarer inaktiverade för Sjung en ny sång!

Igår ordnades psalmkväm i Pargas. Det var alltså ett samkväm med psalmsång och trevligt som bara den! Vi blev så många att man fick bära in mera stolar och det är ju alltid skojigt. Vi fick ”sjunga in” de nya psalmerna i psalmbokstillägget fast det invigs officiellt först vid första advent. Det var en sångglad skara som samlats så vi sjöng så taket nästan lättade! Härligt!  nyapsalmboken

Jag fick presentera en av mina favoriter, psalm 852, Dina händer är fulla av blommor. Text och melodi av Marcello Giombini och översatt av Lars Åke Lundberg. Den sjöng jag som liten i församlingens barnkör och jag fascinerades av det vackra bildspråket redan då. När vi sedan besökte min moster i Sverige hittade jag den i Den Svenska Psalmboken där och blev glad över att den sången var en riktig psalm! Halleluja-sånger är vanligtvis populära i barnkörer. Det här är också en glad halleluja-sång som platsar vid påsk när graven är tom men lika väl vilken söndag som helst. Budskapet är ju alltid det samma. Jesus har uppstått för oss en gång för alla och det får vi glädjas över alla dagar.

Jag kommer säkert att återkomma många gånger till de nya psalmerna. Helt klart kommer det att finnas många åsikter om de nya psalmerna och diskussionen i kyrkbänkarna kan till och med gå het. Vi får se vad gemene psalmsångare tycker. Jag vet redan att jag kommer att kommentera en gammal goding som kommit med i ny översättning, men jag tror jag måste tugga lite på texten innan jag uttalar mig.

 

Det är så här det börjar

      Kommentarer inaktiverade för Det är så här det börjar

Hujedamig! Igår deltog jag i höstens första gradu-seminarie. Jag har för avsikt att bara sitta med och insupa visheten så att det sen går som en dans att skriva min gradu. Det som är värt ett hujedamig är att jag nu uttalat en önskad tidtabell för när jag vill vara färdig! Varpå professorn konstaterade att det då skulle vara bra om jag kom igång med skrivprocessen på vårterminen.

Hujedamig lite till. Det här betyder ju att jag på riktigt måste börja fundera på vad jag ska skriva om! Jag har för mig själv konstaterat några intresseområden men det behöver kokas ner till en frågeställning som det går att forska kring med någon lämplig metod på ett rimligt avgränsat sätt så att jag en dag blir klar med det hela. Tadaa! Jag har ju jargongen klar i alla fall!

skrivmaskin

Inte för att jag ska ta någon stress av det här projektet i det här skedet. Ett talesätt inom ämnet är att ”det är BARA en gradu” och då ska man inte stressa upp sig. Det handlar om 70-100 sidor text, inte mer än det. Min kandidatavhandling omfattade 27 sidor, så nu behöver jag ju bara producera tre gånger det så har jag gradun klar. Lätt som en plätt, eller hur?

Hör du den aningen sarkastiska tonen? Försöken att muntra upp mig själv? Jag tröstar mig själv att det är många före mig som klarat av uppgiften, så månne inte jag också ska lyckas komma igenom? ”He bliir nou bra, bara he bliir moolat” som en viss handledare hade för vana att uttrycka sig. (Översättning för dialekthandikappade: ”Det blir nog bra bara det blir målat.”)

Min bekännelse och bön

      Kommentarer inaktiverade för Min bekännelse och bön

Jag tror jag har mognat lite. Av nån underlig orsak bläddrade jag bakåt i min dagbok. Nästan tio år bakåt kom jag för jag har inte varit en särdeles aktiv dagboksskrivare sen jag började blogga. Men vilken deprimerande läsning! Jag gnällde och jämrade mig för det mesta. Jag sysslade mer självömkan och navelskåderi. Jag, jag, jag… Förvisso är det min fulla rättighet att skriva av mig sånt som gnager i min hemliga, privata dagbok men ändå, var det verkligen så där dystert? Kanske det var det. Kanske inte. Jag minns inte längre.

Jag inser dessutom att jag inte längre har samma behov av att skriva av mig i en dagbok. Det som känns motigt idag ventilerar jag i bön istället för att skriva ner det. På kvällen kan jag summera dagen. Uttrycka min tacksamhet för allt som är bra och uttrycka min oro för allt det som tynger. Jag har en som lyssnar och som jag vet att kan ta emot allt det där som tidigare gömdes i dagboken. Några direkta svar kommer det inte men det gav inte dagboken heller. Ändå känner jag att min bön inte stannar hos mig utan att den har en mottagare, en som lyssnar och förstår.

händeribön

 

Jag tror fullt och fast på att bön ger mig ett lyckligare och jämnare liv. Jag kommer ihåg att tacka för det goda och jag får be för det svåra. Det är många nära och kära som jag innesluter i förbön. Det finns inget som är för smått eller för stort för att jag ska kunna be för saken. Alla mina tankar som vill snurra i hjärnan i nattens mörker parkerar jag hos Gud. Jag behöver inte tänka på dem utan Gud tar hand om min oro.

Tänk att våga steget. Att hitta ett liv i bön!