Jag är så fascinerad. Jag sitter och skriver ner vad som sagts under mina intervjuer med präster för min gradu, alltså transkriberar, och det ploppar upp tankar och reflektioner kring vad dessa kloka kvinnor berättar för mig.
Jag vet inte ännu hur de här tankarna ska presenteras i min text men jag vet att jag måste skriva ner dem genast de kommer. För de är som såpbubblor! Som av en diffus vätska blåses de upp, flyger iväg och skimrar i ljuset men om man inte är snabb nog att fotografera dem, dokumentera dem, så spricker de och försvinner för alltid. 
Så här sitter jag och försöker koncentrera mig och skriva ner både det som sägs på ljudbandet och de tankar det väcker hos mig. Det är en spännande process och jag blir bara mera och mera glad över att jag valde att skriva om kvinnliga präster. Det är så otroligt fint att få ta del av dessa olika livsöden och berättelser!
Samtidigt som jag allt mera känner piskan på ryggen. För det gäller att få den här gradun färdig snabbt men på något sätt rinner dagarna mellan mina finger och försvinner de också som såpbubblor. Fast dagarna känns mera som de våta fläckar man har kvar när skönheten i såpbubblan spruckit.