Så var vi här igen då.

Nu är jag här igen. Vid klagomuren. Häller all min vånda över dig. Så, jag förstår om du låter blir att läsa längre än så här. Tack, vi hörs en bättre dag!

Det är jobbigt och det jobbiga är mellan mina öron. Det blir vanligtvis så när jag inte har koll på allting. Nu har jag mitt rutiga papper med planering att kryssa av på, jag har min kalender, både i pappersformat och i nätupplaga, jag har lappar lite över allt och ändå har jag en diffus känsla av att det är en massa saker jag borde ta tag i – igår.

Vårterminen håller sakta på att gå mot sitt slut och jag har MASSOR av saker jag måste ha gjorda innan dess. Men många saker lockar inte alls så jag sitter här med känslan av BORDE och känslan av VILL INT och försöker balansera upp det. Mellan dessa två ligger DISCIPLIN i kläm och får inte riktigt utrymme att ta tag i saker och ting.

Skulle det bara vara studierna som pressar på skulle det inte vara så farligt men då jag ju inte kunnat låta bli att åta mig saker som jag tänkte att skulle vara roliga. Nu när jag är stressad och pressad är de inte längre så värst roliga utan umgås flitigt med både BORDE och VILL INT.

Det som dessutom lägger en krydda i soppan är att jag allt mera inser att nästa läsår är mitt sista studieår. Det kommer att bestå mest av praktik och graduskrivande men också lite förberedande för en möjlig prästvigning efter studierna. En deadline hann jag faktiskt redan missa men jag tror det ska reda upp sig. Det är spännande – oliiiiiiidligt spännande!

Så, dagens uppgift är att landa i nuet, göra upp en ny to-do-lista för att få grepp om allt som jag ska göra och så andas. Andas djupt och regelbundet. Beta av listan en sak i taget.

Hur KAN det vara så svårt?

33 dagar till resan till Det Heliga landet – no pressure – no pressure at all… Andas!