Kanske jag inte är gjord för att sitta hemma i min kammare med näsan mellan böcker och datorskärm? Kanske jag behöver luftas ibland och vädra ut unkna tankar? För idag fick jag möta den goda vänskap som finns bland teologer och jag känner mig helare igen.
Dagen började med stress med en telefon och plånbok som glömdes hemma. I lunchrestaurangen trodde jag att min förmånssedel skulle duga som betalning för lunchen men nej, den gällde bara andra inköp. Så där stod jag utan pengar med mat på brickan. Lyckligtvis kom fyra studiekompisar samtidigt till kassan och jag frågade dem om nån av dem ville betala för min lunch också, ge mig ett lån? Javisst, svarade L, jag vill betala för din lunch också. Det var med en självklar värme han sa det trots att vi inte är särskilt nära vänner. Men det känns som att är man teolog så håller man ihop, oberoende av andra omständigheter. Lycka!
Efter lunchen satt jag i Mysis en god stund och hann prata med O som jag inte sett på länge. Vi började studera samma höst och det är så skönt att prata studier med en som är i samma situation. Det är en ljuvlig kille och jag ser fram emot att få gå hans prästvigning en dag. Han kommer att bli en varm och omtänksam präst som sjunger bra till på köpet!
Det är nog viktigt att besöka Mysis och den teologiska delen av akademin med jämna mellanrum. Det är en injektion av välmående och psykologisk hälsovård!
Den senaste tidens blogginlägg har gått från ytterlighet till ytterlighet, från djupa dalar till höga toppar. Det speglar mina känslor den här våren. Jag är nog rätt känslig just nu och reagerar starkt på såväl bra som jobbiga saker. Skönt ändå att kunna se att det inte bara är djupa dalar eller höga toppar utan det finns variation och någon sorts balans. Det är i alla fall inte tråkigt!