Amanda skriver ett inlägg i sin blogg om hur folk undrar hur hon hinner med allt. Till och från får jag samma fråga. Hur hinner du med allt? Svaret är; jag hinner inte med allt, även om det skulle se så ut. För det du kan se av mitt liv via mina bloggar och mitt facebook-flöde är inte det samma som mitt liv. Det är sist och slutligen en ganska begränsad del jag visar.
Det är ju så för oss alla. Det andra ser av våra liv är den bild vi vill visa. Det är oftast den putsade fasaden vi visar upp. Det är rätt sällan någon visar högarna av smutstvätt som samlat sig eller dammtussarna som envisas med att föröka sig exponentiellt så fort man vänder ryggen till. Det är just aldrig man skriver om allt det där man inte gjorde för att få tid att göra en eller två saker som man visar upp.
Som med allting handlar det också om prioriteringar. Vad vi prioriterar att göra och vad vi prioriterar att visa upp. Så tro inte för en sekund att du sett allt när du dömer någon efter hur det ser ut på sociala media. Tro inte för en sekund att den du beundrar är bättre än du. Kom ihåg att vi alla är människor med brister och svagheter. Om det hjälper så tänk på att alla, precis varenda en människa, behöver gå på toaletten flera gånger per dag. Det är ingen skillnad på vilken rang du tilldelats i samhället, grundbehoven är de samma.
Så nu vet du.
Jag hinner inte med allt. Ingen hinner med allt.
Ingen behöver hinna med allt.
Det är lite som pallens tre ben som det alltid talas om tex på våra förmansdagar. Man hinner inte med allt men ofta är det så att när man satsar på något mycket så stjälper det nån annanstans. Så för mig också. Ibland är det städigt hemma men om jag stöder barnen i skolgången så dansar dammråttorna med sandkornen.
Det var ju en bra bild att förklara med! Jag tror en nyckel är att inse och acceptera att man inte kan göra allt utan få nöja sig med att göra lite av allt och det är gott nog.