Skapandet av en skriba

      Kommentarer inaktiverade för Skapandet av en skriba

Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Nu är jag på skribaläger (konfaläger för svenska läsare, rippileiri för finska läsare och lägerskriftskola sådär på riktig finlandssvenska). Det första dygnet med konfirmanderna är över och ännu lever jag. Om det gått enligt förväntningarna är svårt att säga eftersom jag inte hade en aning om vad jag borde förvänta mig. Det har varit en intensiv dag med många intryck. Jag höll min första lektion som blev väldigt mycket katederundervisning. Jag presenterade Bibeln för konfirmanderna och insåg att jag ju kan väldigt mycket i jämförelse med dem. Egoboost. Sen märker jag också att jag är allt för snäll vad gäller disciplin och att min värld är väldigt långt borta från ungdomarnas värld. Det är lärorikt och det uppskattar jag!

Igår kväll skrev jag på facebook att jag var helt slut vilket var helt sant. För när jag lade mig i sängen rann tröttheten av alla nya intryck över mig. Jag fick många glada tillrop av lägerveteraner som konstaterade att ”du tror att du är trött nu, vänta till sista dagen!”. Jag vet ju inte hur det kan vara så jag får bara konstatera läget och känslorna vart efter att de kommer. Som jag skrev i min kolumn kan skribaläger bli en brytningspunkt och det gäller säkert också mig. Vi får se vart det här veckan för mig.

En ny kanal

      Kommentarer inaktiverade för En ny kanal

Idag har min första kolumn publicerats i Åbo Underrättelser. Den går under rubriken Spaltaren och är en kolumn som finns i tidningen varje fredag. Där skriver en hel massa olika personer om något aktuellt eller tankeväckande som på nåt sätt har med kristet liv att göra. Det är alltså ett handplockat gäng som får förmånen att skriva ett ”ord inför helgen” i vår lokala dagstidning. Jag kommer att skriva något tre gånger det här året och idag var det alltså premiär. Spännande! Fast jag har fått fin feedback av mina vänner och det gör mig glad.

Skärmklipp från ÅU:s nätsida

Om du vill läsa texten kan du klicka här för jag publicerade den under fliken arkiv eller om du prenumererar på ÅU kan du läsa den här.

Så mycket man hinner med ibland

      Kommentarer inaktiverade för Så mycket man hinner med ibland

I måndags satte jag mig på bussen kl 7 på morgonen och styrde kosan mot norr. I Åbo bytte jag bussen till tåg och kl 13 var jag framme i Karleby. Jag sökte mig till hotellet där jag bokat rum och satte mig på rummet med min dator. Jag hade en text som måste skrivas och skickas iväg. Senast kl 12 följande dag skulle den vara hos mottagaren men jag visste att det inte fanns tid att göra något åt saken senare så det var bäst att få det undanstökat.

Senare på eftermiddagen gick jag till hotellets restaurang och åt. Jag fick sällskap vid bordet av tre trevliga damer som var på väg till samma sammankomst som jag. Efter maten styrde vi stegen till församlingscentret i Karleby som ligger bredvid den aningen ovanliga men vackra kyrkan.

Sammankomsten var Stiftsfullmäktiges aftonskola. Det betyder ett möte under lite friare former där man vanligtvis går igenom följande dags ärenden. Diskussionerna protokollförs inte och man kan till exempel fråga saker som är oklara. Man kan diskutera meningsskiljaktigheter utan att behöva väga sina ord lika noga som på ett öppet möte. Den här kvällen bekantade vi oss med Kyrkans framtidsutskotts betänkande. Alltså en rapport där flera kloka människor funderat över hur framtiden ser ut för vår kyrka i Finland ur många olika synvinklar. Förändring händer inte över en natt eller i knyckar utan det är någonting man behöver fundera på lite hela tiden. Världen förändras och människors vanor och intressen förändras. Det här påverkar vår kyrka och det behöver vi vara beredda på. I betänkandet fanns en del mer eller mindre självklara saker men också kontroversiella förslag till förändring.

Följande dag hölls Stiftsfullmäktiges egentliga möte som under ordförande Heidi Juslin-Sandins sakliga ledning gick undan men ändå gav tid för goda, konstruktiva och givande diskussioner. Jag tycker det är intressant, lärande och trevligt att höra röster och åsikter från stiftets olika nivåer och regioner. Vi har olika förutsättningar och intressen men respekten är stor och viljan är god.

Tåget söderut gick 13.53 och jag kom att sitta tillsammans med ordförande Heidi i en arbetskupé. Nåt arbete fick vi inte gjort för vi diskuterade hela vägen till Tammerfors där jag bytte tåg mot Åbo. Tänk så tiden går fort när man har roligt! Och så roligt det är sen att diskutera med en ny vän som man delar så mycket med!

Framme i Åbo övernattade jag i mina vänners lokal. Tänk vilka vänner som inte tvekar att låta en stanna fast de inte själva är hemma! Underbara typer.

Följande dag spenderade jag förmiddagen med att göra min latinläxa som ska lämnas in senast på söndag men som jag visste att jag inte skulle hinna med senare. Jag åt lunch på stan och sökte mig så till Aurelia, Åbo svenska församlings församlingshem. Där väntade diakonissan Carita och en hel hög pensionärer. Jag hade lovat berätta om mig och om mina studier för dem. Efter kaffestunden gjorde jag det och det var riktigt trevligt. Uppskattat verkade det också vara. Om du är en ny läsare som hittat hit efter den träffen så är du hjärtligt välkommen med på min resa genom studierna!

Så traskade jag till domkyrkokvarteren och Annexet där jag lyssnade till en föreläsning om Jerusalems gryningstid. Jag blev tvungen att gå innan den var slut för att hinna med bussen hemåt. I Nagu väntade en sångövning och efter den fick jag skjuts hem av en vän. När jag kom hem och trodde att jag fick pusta ut hann jag bara gulla en liten stund med katterna innan pappa behövde min hjälp. När jag på nytt kom hem efter det var klockan nästan nio på kvällen.

Hjälp, så trött jag var då. Det blev ett litet kvällsmål och i säng med mig.

Idag har jag känt mig som om jag blivit överkörd eller väger minst 300 kg. Hela kroppen ropade på vila. Under dagen har jag ändå jobbat med lektionsplaneringen för skribalägret som jag åker iväg på i morgon. För att vara lite snäll med mig själv och för att orka med lägret frånvaroanmälde jag mig från guidekursen jag borde vara på den här kvällen. Det blev bara för mycket på en gång just nu.

Det är i alla fall inte tråkigt och tänk så mycket man hinner med ibland!

 

 

I mitt hjärta just nu

      Kommentarer inaktiverade för I mitt hjärta just nu

Jag är välsignad. Otroligt underbart välsignad.

Jag fick ett härligt meddelande av gubben min nångång i natt där han önskade mig en fin Valentines Day. Det för att vi är långt från varandra just de här dagarna.

Jag sover över hos ett par vänner för det underlättar mitt liv så massor just de här dagarna. Det knasiga är att mina vänner inte är hemma men jag får bo hos dem ändå. En gemensam vän blev ordagrant en nyckelperson i det här arrangemanget.

Jag har så många underbara människor runt omkring mig som gör mig till en bättre människa och som underlättar och förgyller mitt liv på så många olika sätt. Jag har en alldeles fantastiskt skatt av vänner – både sådana jag känt länge och sådana jag lärt känna rätt nyss.

Tack för att DU finns och för att du på sätt eller annat är en del av mitt liv.

Happy Valentines Day på dig!
Du är viktig för mig.

Ovant men hemtamt

      Kommentarer inaktiverade för Ovant men hemtamt

Igår firade jag högmässa i Åbo domkyrka. Det var skribastart för Åbo svenska församlings grupper 1001 och 1002, dvs. de ungdomar som samlas till läger under sportlovsveckan. De stackars ungdomar som ska lära mig vad ett skribaläger är och som jag förhoppningsvis ska kunna hjälpa en bit på vägen i funderingarna kring Gud och kyrka. Hujedamig eller Kyrie eleison, båda känns lika gångbara just nu.

Högmässa i domkyrkan. Katedralen som är så stor och rymmer så många. Det var en mycket annorlunda upplevelse jämfört med en högmässa i en liten landsortskyrka. Barnen rörde sig fritt från och till barnhörnan under gudstjänsten. Bra, men ovant. Största delen av gudstjänsten leddes från ambon, talarstolen mera mitt i kyrkan, men vid nattvarden stod liturgen, prästen som ledde gudstjänsten, så lååååångt borta vid altaret. Avståndet till altaret gav känslan av att det som hände där var avskilt från resten av församlingen men på samma gång gav det en ännu större känsla av högtidlighet att gå fram till altaret för att ta emot nattvarden.

Det var verkligen intressant att pröva på att fira gudstjänst i en helt annan miljö än jag är van vid. Det väckte tankar och gav perspektiv. Roligast var ju ändå att jag kände mig så välkommen och så hemma fast det var så ovant och annorlunda. Så ska det va när man en del av Guds familj!

En lektion om Bibeln

      Kommentarer inaktiverade för En lektion om Bibeln

Jag har kommit igång med lektionsplaneringen för skribalägret. Jag tänker mig att det är lättare att presentera Bibeln med en Prezi presentation än att bara prata med Bibeln i handen. Så jag plockade fram Prezi och ser att jag senast grejat med den 2014! Det var den hösten jag började studera på heltid. Hjälp vad länge sen! Jag blev inte så jätteförtjust då men nu tycker jag att det går ganska bra. Kanske det är ämnet som gör det lättare? Hur som helst så försvann hela eftermiddagen och kvällen framför datorn medan jag skrev, lade till blad, flyttade, vände och vred. Nu är den nästan klar, min presentation. Hur länge den tar att visa har jag inte testat men jag borde kanske nog öva ett varv eller två.

Så har jag gjort en qwiss, frågesport, lek eller vad man nu ska kalla det som går ut på att slå upp vissa verser i Bibeln och söka vissa ord för att hitta bokstäver som till slut blir ett ord. Hur länge det tar att göra när man inte är van att slå upp i Bibeln – det vete katten.

Det känns som om jag nästan har min första lektion klar. Nästan. Bara nästan. För jag behöver samla lite mera material så jag vet vad jag pratar om. Och ha ett äss i fickan ifall det här går för snabbt.

Praktiska studier

      2 kommentarer till Praktiska studier

Jag började fundera på mina lektioner som jag ska hålla på skribalägret. Hur ska jag göra? Vad borde jag tänka på? Jag sökte fram mina anteckningar från kursen religiös fostran för att hitta några ledtrådar. Så satte jag mig ner med papper, pennor och böcker. Målsättningar. Lektionsplan.

böcker på ett bord

Nu har jag de stora dragen på papper. Nästan. Nu behöver jag börja planera mera i detalj och skriva ner vad det är jag vill säga. MEN den springande punkten är tidsanvändningen. Hur tusan ska jag veta hur mycket material jag behöver för en lektion??? Kanske bäst att ladda upp med massor och vara förberedd på att hinna med en bråkdel.

Det allra bästa är ändå att jag själv lär mig så mycket. Att jag får fundera över hur jag ska formulera mig och vad jag själv tycker och tänker i olika saker.

Babels torn eller babbels torn?

      Kommentarer inaktiverade för Babels torn eller babbels torn?

Idag har jag fått ett par böcker och fått låna en hel hög böcker.

Det här är böcker jag ska bläddra i för att hämta inspiration till de lektioner jag ska hålla på skribalägret. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot lägret som kryper närmare med rasande fart. Hujedamig! Har jag nämnt att jag aldrig tidigare deltagit i ett skribaläger? ALDRIG. Inte ens när jag själv blev konfirmerad.

Jag kommer att lära mig massor. Om inte nåt annat så kan jag lära mig: ”gör inte så här nästa gång”. Nej, jag tror nog det blir roligt och intensivt och jobbigt och spännande och fantastiskt och välsignat. Kyrie! och Gloria!

Läskurs med expressfart

      Kommentarer inaktiverade för Läskurs med expressfart

Nu är jag klar!

Jag är helt löjligt lycklig och nöjd över att ha läskursen Själavård och ledarkompetens avklarad. Jag skrev ett inlägg den 13 januari om kursen och då skrev jag att målet var att få kursen klar inom januari. Det hade jag faktisk glömt! Med fyra timmar till godo klarade jag min egen deadline! Fantastiskt.

En studiepoäng förväntas kräva 25-27 timmar arbete. Alltså betyder 10 sp 31-33 arbetsdagar à 8 timmar. Den 10 januari på morgonen skickade jag in föregående kurs åt professorn (jag måste kolla när jag skickat mejlet) och 31 januari på kvällen skickade jag in följande kurs. Där emellan ligger 21 dagar varav jag inte alls jobbat alla dagar med kursen. När jag sen studerat har det blivit långa dagar. Det har varit intensivt och ibland har hjärnan osat bränt och protesterat.

Det har varit intressanta böcker. Jag gillar att läsa och skriva. Jag känner lite att jag skryter men försöker bry mig strunt i den lilla vassa rösten som säger att jag ska låta bli att skriva det här. Det här är just precis vad jag gjort den här månaden. Det är dagens sanning och därmed inte skryt.

Om det gör ont i dig när du läser för att du känner dig mindre duktig vill jag trösta dig med att det här inte alls är det normala. Läs inlägget från 13 januari igen. Det tog mig hela hösten att få ihopskrapat förra kursen! Därför är jag så himla glad över att ha fått undan den här bokhögen med expressfart. Jag har åtminstone 22 studiepoäng, två förtroendeuppdragsmöten på annan ort, ett skribaläger och diverse annat trevligt som jag ska hinna med ännu den här vårterminen. Slutet av februari är alldeles fullbokad och i maj blir det en tio dagars resa. Jag känner hur stressnivån sakta stiger… Hädanefter ska jag säga nej till alla förfrågningar. Jag är fullbokad.

 

PS.
13 januari hade jag på känn att det blir en fantastisk vårtermin. Haha.
Kanske det blir det.

Boken annorlunda

      Kommentarer inaktiverade för Boken annorlunda

Under helgen har jag läst En själasörjares dilemma av Göran Bergstrand. Det är en bok som man inte vill lägga ifrån sig utan man vill läsa nästa sida och nästa och nästa! Den handlar kanske främst om Malte Häggqvist som sommaren 1890 hade uppgiften att förbereda den dödsdömda Anna ”Yngsjömörderskan” Månsdotter för döden.

Prästen Malte var 28 år och hade varit präst i bara 4 år när han av domkapitlet tilldelades arbetet som fängelsepastor och uppgiften att försöka få Anna Måndsotter att erkänna sin synd, be om Guds förlåtelse och ta emot nattvarden. Han misslyckas med sin uppgift och lider under resten av sitt liv av detta. Hela berättelsen är så tragisk att det inte är nån hejd på det.

Författaren Göran Bergstrand är makalös på att skriva sakligt men ändå med känsla. Han bollar sina tankar med läsaren och redogör öppet för sina egna tankar. Man får följa med hur hans tankar ibland går fram och tillbaka utan att det på nåt sätt skulle kännas råddigt. Det är en verkligt intressant bok som vem som helst kan ha intresse av. Det handlar om medmänsklighet, gudsförhållande och ond bråd död.

När jag snabbt kollade upp lite fakta om författaren Göran Bergstrand läser jag att han dött den 17 januari 2017. Dödsannonsen kan man läsa på nätet (klicka här). Må han vila i frid.