Jag fick i veckan lära mig att det ursprungligen firats alla helgons dag den 1 november och alla själars dag den 2 november. Dessa två dagar har smält samman till vår tids alla helgons dag som infaller lördagen mellan 31 oktober och 6 november då man minns både helgon och vanliga människor som dött.
I min hemförsamling firas kvällsgudstjänst med parentation, det vill säga man tänder ljus till minne av dem som gått bort under året i gudstjänsten. Det är en välbesökt gudstjänst och utanför kyrkan lyser ljus på nästan varje grav. Det är vackert och stämningsfullt. Det är sorgligt och fyllt av värmande minnen på samma gång. I år tändes 24 ljus för församlingsmedlemmar som gått bort och andra som fått sin sista viloplats på orten. Jag lyssnade till namnen som nämndes och tänkte att jag känt de flesta av dem.
Versen är skriven av Alf Henriksson och det var en vän som postade den på sin facebook-sida. Den är så enkel och beskriver just hur det kan kännas när någon kär gått bort. Mina tankar går till alla som saknar någon, ni är inte ensamma!