Jag satt med på sillfrukosten efter vårfesten och var tyst efter bästa förmåga. Det är jobbigt att inte få prata för jag är ju en pratglad person!
Det har fascinerat mig och förundrat mig hur människor kan låta bli att säga sin åsikt. I högstadiet hade jag en bästis som väldigt sällan uttalade sig. Det berodde inte på att hon inte hade någon åsikt utan på att hon var lite blyg och tillbakadragen. Jag höll väl låda för oss båda istället…
Nu när jag helst ska vara helt tyst tänker jag på alla de här människorna som inte vågar eller vill säga sin åsikt. Jag måste ge dem rum! Uppmuntra dem att säga sin åsikt för den är värdefull, värdefullare än min många gånger eftersom de här tysta människorna har haft mera tid att fundera genom sin åsikt. Jag behöver komma ihåg att jag har två öron att lyssna med men bara en mun att tala med. Så om jag kunde lyssna 2/3 och tala 1/3 av tiden skulle mycket vara vunnet.
Det är hälsosamt och lärorikt att pröva nya roller.
Det är hälsosamt och lärorikt att vara tyst en tid.