Min första radioandakt sändes 31 augusti 2015 och man kan lyssna på den på Arenan (klicka här) om man bor i Finland. För den som inte kan lyssna och bor utomlands publicerar jag texten här.
[Musik: I min Gud har jag funnit styrka…]
Ikväll somnar jag i en säng i Taizé. För första gången i mitt liv får jag besöka kommuniteten i Taizé, för att se, höra och uppleva allt det som finns här. Jag har längtat hit men aldrig kommit mig för att åka. Jag har redan länge sjungit Taizésånger och genom att sjunga sångerna om och om igen hittar man en stillhet och ett lugn. Jag känner hur jag kommer till ro genom sångerna. På samma gång har jag känt hur de väckt en längtan att få delta i sången på plats i Taizé. Vägen hit har varit krokig så låt mig berätta.
När jag var yngre och funderade på vad det skulle bli av mig och vad jag skulle jobba med kände jag mig vilsen. Jag hade en utbildning som kunde vara avstamp för många sorters jobb men som ändå inte kändes rätt. Jag hade sommarjobbat med barnpassning, med att odla och sälja grönsaker. Jag hade städat, jobbat på restaurang och i ett mikrofilmsarkiv. Jag hade jobbat en tid på ett kontor som assistent, alltså kokat kaffe för det mesta och ett par år jobbade jag på en fabrik som gör byggelement. Vad kan det bli av detta sammelsurium, tänkte jag. Hur kan jag ha nytta av allt det här? En tid gick jag arbetslös och av en händelse fick jag höra att min församling behövde en vikarie för kyrkvaktmästaren. Jag stegade in på pastorskansliet och sade att jag hört att de behövde en vikarie och att jag var i behov av ett jobb. Jag fick jobbet. Efter ett halvår gick vaktmästaren i pension och jag fick fortsätta som fastanställd. När jag efter en tid tänkte över hur skiftande arbetsuppgifter en kyrkvaktmästare i en liten församling har så insåg jag att mitt sammelsurium av tidigare arbetserfarenhet plötsligt varit en perfekt utbildning för jobbet jag gjorde. Jag såg den röda tråden i allt det jag gjort tidigare. Jag tyckte mig se kartan och vägen jag vandrat, den väg som min himmelske kartläsare fört mig på, utan att jag förstått vart vi var på väg. När jag insåg det här tackade jag Gud och litade på att vägen jag vandrade var riktig. Senare i livet har det kommit nya situationer där jag sått och stampat av frustration över att inte veta vart jag är på väg men då har jag inom mig hört min himmelske kartläsare viska: ”känn ingen oro. Tro på Gud och tro på mig.” och så har jag åter hittat en ny väg att gå.
Det händer sig att vi ibland kan känna en frustration över att inte kunna lägga ut kartan framför oss och studera rutten Gud planerat för oss. Vi lever våra liv med våra egna planer men ibland förs vi in på sidovägar som verkar främmande. Ibland kan det komma uppförsbackar som är så branta och så långa att vi inte vet hur vi ska orka ta oss upp och ibland går vi vid branta djup och är livrädda för att falla.
Efter nästan tio år som kyrkvaktmästare ville jag vidare. Jag sökte mig till andra jobb men längtade snart tillbaka till kyrkan. Jag kände en längtan efter mera än att vara kyrkvaktmästare och jag inledde studier i teologi på sidan om jobbet. Efter en tid fick jag åter ett jobb som kyrkvaktmästare, men i en annan del av den numera stora skärgårdsförsamlingen. Jag stretade på med mina studier men var frustrerad över att det gick så långsamt. Till slut tog jag beslutet att söka in till den teologiska fakulteten och börja studera på heltid. Det beslutet har fört mig hit, till Taizé, för det är genom teologiska studentföreningens resa till seminariet för unga teologer jag kommit mig hit. Ikväll vill jag be min aftonbön tillsammans med dig.
Gud, vi ber för alla som känner sig vilsna på sin väg och inte är riktigt säkra på att de hör kartläsarens anvisningar. Vi ber för den som står i ett vägskäl och tvekar. Låt den se dina vägskyltar så att den kan välja rätt. Gud, vi ber för alla dem som nyss startat sin vandring på din väg och för dem som vandrat länge och nu närmar sig resan mål. Vi ber för dem som känner att de stretar på i uppförsbackarna och vi ber för dem som fartblinda susar fram. Våra vägar genom livet kan se så olika ut men vi får gå dem tillsammans med dig Gud och du gör vår vandring trygg. Tack Gud för krokarna på vägen, på så sätt har vi fått se så mycket mera än vi räknat med. Låt oss sova tryggt i natt och vakna utvilade till en ny dag i morgon. Amen.
[Musik: I min Gud har jag funnit styrka…]