Glad självständighetsdag på dig!
Jag har börjat allt mera fascineras av hur stark en gemenskap kan vara. Jag är ganska bra på en hel del saker men det finns massor av saker som jag inte är bra på eller inte klarar av alls. Då är det en fantastisk styrka att ha familj och vänner som är bra på andra saker än jag så att vi tillsammans är jätteduktiga på en massa saker. Det finns mängder av exempel när man riktigt tänker efter. Ofta tar man fram någon lagsport som exempel men jag kom att tänka på det jag gillar att göra. Att sjunga.
Jag kan sjunga men det är en klen tröst om inte någon annan först skrivit en text som någon har komponerat en melodi till. Nu har jag en sång jag kan sjunga men för att det ska bli bra behöver jag öva in den med hjälp av ett instrument som någon har byggt. För att det ska bli riktigt bra behöver jag någon som lyssnar på mig och hjälper mig att hitta rätt sätt att framföra sången på. Sen när jag ska framföra sången vill jag gärna ha en eller flera som ackompanjerar mig för då blir det mycket bättre. För att framförandet ska bli riktigt bra behövs det nån eller några som lyssnar. Tänk, det behövs minst en handfull människor för att jag ska kunna sjunga en solosång! Då har jag inte räknat hur många det behövs för att sjunga många sånger i kör som är ännu roligare.
Det är nog bra att vara självständig men det är ännu viktigare att få vara en del av en gemenskap. Jag läste ett skämt en gång som nog har en gnutta sanning i sig.
Så här går den: alla är vi bra på nånting, om inte annat så kan man vara avskräckande exempel.