Det känns smått otroligt men prästvigningen närmar sig! Gradun saknar fortfarande sista kapitlet men veckan har ju tre arbetsdagar kvar ännu då det ger sig.
Idag blev det en snabbvisit till pastorskansliet i Pargas. Jag lämnade in min avskedsansökan så snart är jag inte vaktmästare längre. Jag har nu kommit till den punkten att jag kände att den anställningen var mera ett hinder för att ta emot det som väntar än en trygghet att falla tillbaka på. Det är dessutom schyst att arbetsgivaren får söka en permanent ersättare för mig i tid före sommaren så att de kan göra arbetslistorna och få allt praktiskt att löpa smidigt.
På samma gång när jag var på pastorskansliet passade jag på att begära ut ett ämbetsbevis.
Och, se du? Jag har nu papper på att jag lever!
Du hade bättre tur än han här:
https://svenska.yle.fi/artikel/2018/03/17/rumansk-domstol-informerar-man-om-att-han-inte-ar-vid-liv
Ja jisses så tokigt det kan gå om man inte visar sig på tio år. Så vad hade karln väntat sig egentligen? Nåja, men galen limbo är det ju när det inte räcker att visa upp sig för att få bli i liv sen…