När jag i september var på den psykologiska testen var jag ombedd att ta min CV med som diskussionsunderlag för intervjun med psykologen. Jag fick bråttom att svarva ihop en CV. Jag tog med det jag tyckte var viktigast men under intervjun ställde psykologen frågan varför jag inte hade lagt med all arbetserfarenhet. Jag hade ju jobbat med en hel del mera än vad CV:n berättade. Då tyckte jag att det inte var relevant erfarenhet men jag har tänkt om.
Nu har jag reviderat min CV och för att kunna lägga in allting rätt fick jag söka fram alla mina gamla arbetsintyg. Jag har ju inte tänkt så mycket på vad jag hunnit med under åren så jag blev rent av lite imponerad av bunten intyg från både utbildningar, kurser och arbeten jag samlat på mig. Det är dessutom ganska roligt att läsa vad arbetsgivare tyckt om mig genom tiderna. Titta här vilka utlåtanden jag fått: 
(mitt flicknamn är Pettersson ifall du undrade)
Det kan väl tänkas att det här inlägget uppfattas som skryt men som du läste i förra inlägget är jag inte alltid så säker på mig själv. Då är det skönt att plocka fram beröm jag fått för att höja på självkänslan. Jag tror att vi finländare över lag är allt för snåla med att berömma och peppa våra medmänniskor. Det finns nästan alltid något bra man kan säga om en annan. Somliga är trygga i sig själv och behöver inte så mycket stöd av andra medan andra är mera osäkra på om de räcker till. Den senare gruppen kan blomma upp alldeles otroligt om de känner och får höra av andra att de är värdefulla. Eftersom jag själv gärna hör beröm av andra försöker jag strö beröm, tack och vänliga ord omkring mig så mycket jag bara kan. För någon kan det betyda massor att får höra det.
Nu till slut ska jag avslöja något. Ingenting är klart, så det är lite hemligt ännu men jag tänkte att du vill veta: jag har ett jobb på lut och därför behövde CV:n uppdateras. Mera berättar jag sen när det klarnar hur framtiden ser ut…