Idag fick jag delta i en församlingslunch och hålla en andakt för deltagarna. Jag satt halva gårdagen och funderade vad jag ska tala om och hur jag ska uttrycka mig. Veckans tema, vår nästa, var ett självklart val men man kan ju närma sig ämnet på så många sätt.
Deltagarna var seniorer med kvinnor i majoritet. Jag tänkte att de nog har hört till lust och leda hur man ska tjäna andra och hjälpa sin nästa. Så tänk om jag skulle vända på steken? Jag valde att tala om hur det kan kännas att vara den som blir hjälpt. Medan jag talade såg jag hur en kvinna blev rörd och hade nära till tårarna. Det berörde mig och jag fick skärpa mig för att inte börja lipa själv! Jag tror mina ord gick hem idag!
Så nu när jag tänker efter hur fin lunchen var, trots att jag försenade mig lite för att jag tagit mist på tiden, tänker jag att det här vill jag verkligen jobba med. Att få möta människor, utbyta erfarenheter och kunna ge dem något litet på vägen. En liten glimt av Guds godhet i vardagen.
Jag känner mig rik, jag känner mig välsignad.