Vad skulle mommo säga?

Jag har funderat på det ibland. Vad skulle mommo säga om jag blir präst?
Följdfrågan som väcks och som inte vill lämna mig är; Varför är det så viktigt för mig vad mommo skulle tycka? 

Jag upplever att jag kommer från ett inte så speciellt religiöst hem. Nog ärmina föräldrar positiva till tro och församling men inte särskilt aktiva. Den självklara tron fanns hos mommo. Hon var medlem i fräslningsarmen nån gång i ungdomen. Den tid jag upplevde med henne var hon aktiv i vår evangelisk-lutherska församling. Det var sjömansmissionsmöten, läsförhör och kyrkokör.
Psalmboken stod uppslagen på tramporgeln och det var psalmer jag lärde mig spela när jag lärde mig spela på orgeln. Ja, Sionsharpan stod ju där vid psalmboken men den hade inte noter så den brydde jag mig inte om. Jag kan inte minnas någon bibel eller bönbok men jag tror att de fanns på nattduksbordet, kanske inte lika självklara som den uppslagna psalmboken, men nog närvarande.
Det var genom musiken och sången mommos tro fanns till. Hon tyckte om att sjunga och vad jag minns sjöng hon bra. En klar stämma som ljöd rent och säkert.

Jag önskar att jag kunnat diskutera teologistudierna med henne men hon gick bort innan jag mognat till beslutet att börja studera. På samma gång är jag inte helt säker på att jag gillat det hon haft att säga. Hon kunde vara ganska frän i sina uttalanden ibland. Så kanske jag nöjer mig med att tro att hon nog gillat mina planer.