Jag tycker att jag inte skriver om annat än min gradu men det beror kanske för att jag tänker på den och skriver på den mest hela tiden. När jag tittar genom inläggen här på bloggen har det ändå mest blivit spridda ord här och där om gradun. Så nu tänker jag ta igen det med besked.
Jag inledde tankearbetet, läste en del och skrev nåt smått under förra våren men jag började jobba med gradun så där ordentligt i höstas efter att jag varit på församlingspraktiken. Sen har jag ändå distraherats från och till med diverse andra saker men det hör väl kanske till. Jag gjorde sex intervjuer vilket för mig betydde resor till Åland, Österbotten och Nyland. Intervjun i Åboland känns det inte som att jag behövde resa för, ”inom Åboland” är ju liksom på hemmaplan. Sen gjorde jag en enkät som jag bad prästerna fylla i mitt i värsta julruschen. Det hade kunnat planeras lite bättre men men gjort är gjort och jag tackar innerligt alla som tog sig tid att svara. De var nämligen många, 72,3% av de tillfrågade svarade! Enastående, inte sant!?
Så efter jul kände jag mig helt borttappad men efter ett samtal med professorn parkerade jag mig vid datorn och skrev, fortsatte skriva och skriver ännu. Två veckor praktik i Vasa gjorde ett avbrott i skrivandet men jag behöll gradun i tankarna så när jag kom hem gick det bra att fortsätta skriva. Planen har hela tiden varit att få gradun färdig skriven till påsk. Sen finns det en-två veckor tid att slipa. Som jag skrev här tidigare så är tidtabellen rätt pressad efter det men samtidigt så är det inte så mycket jag kan göra i det skedet mera så jag tror att en del av stressen jag nu känner lägger sig sen. (Sen finns det annat att stressa upp sig över…)
Förra veckan hade vi gradu-seminarium och mina handledare Patrik och Bernice var mycket nöjda med den text jag presenterade. Jag har tidigare sagt att jag inte är särskilt analytiskt lagd (och det håller jag fast vid) och att jag känner att det är min största utmaning i att skriva gradun. Nu fick jag då höra att mina handledare var häpna över vad jag producerat. De hade trott på vad jag sagt men menade att jag nu bevisat motsatsen. Dessutom lär jag ha producerat verkligt viktig forskning vilket inte lär vara det normala när man diskuterar pro gradu avhandlingar eftersom de egentligen bara är ett mognadsprov. Jag ville från början göra en enkät och det höll jag fast vid. Så tillsammans med intervjuerna blev det ett digert material att bygga en gradu på. Så jag känner att jag kan vara nöjd med det jag håller på med. Jag kan vara envis som synden och det verkar ha gett utdelning den här gången.
Sen är det ju så att gradun inte ännu är klar. Det sista kapitlet, diskussion och sammanfattning, är oskrivet. Ändå känner jag inte längre någon akut stress. Det handlar om att skriva omkring 5 sidor text så det ska inte ta så många dagar. Jag har ju skrivit allt det andra redan så nu är det ”bara” att dra slutsatser och koka ihop 50 sidor till 5. Easypeasy eller hur?
Det allra bästa är ändå att jag varje morgon stiger upp och ser fram emot att få sätta mig vid datorn och jobba med min gradu. Tänk att det kunde bli så intressant och roligt att skriva ett ”terapi”-arbete!