Den långa rapporten om festen i Borgå – del 1

      Kommentarer inaktiverade för Den långa rapporten om festen i Borgå – del 1

I januari anmälde jag mig till festligheterna i Borgå kring årsdagen av de första kvinnornas prästvigning. Det var lite spännande då och det har inte blivit ett smack mindre spännande efter det. Jag fick dessutom hedersuppdraget att hämta festtalaren biskop emerita Caroline Krook från flyget så gissa om jag såg fram emot det hela?

Sen insåg jag att det skulle vara klokt att ta en sväng via Sacrums butik i Helsingfors för att prova prästkläder när jag ändå var på väg österut, så jag startade ganska tidigt. Det kändes nog lite högtidligt att för första gången pröva prästdräkten. Det kunde ju inte bli en bättre dag för det heller! Nu gäller det bara att beställa vad jag behöver för framtiden. Det blir ett senare inlägg om prästkläder för det är inget litet ämne precis.

På flygplatsen stod jag sen med en namnskylt i handen och inväntade biskop emerita. (Och nej, Kyrkråttan fick inte visa sig då) Flyget var försenat så biskop emerita Caroline blev extra glad över att se mig. Då kunde hon pusta ut och bara åka med utan att behöva oroa sig mera för resan.

Så vi tog oss till hotellet i Borgå och checkade in. Det var ett par timmar tills festmiddagen på Café Cabriole skulle dra igång. Jag råkade stöta på ett par präster vid receptionen och fick höra att min gradu nämnt vid överläggningarna tidigare på dagen och att man gärna ville höra något om den följande dag. Sen blev det att vila lite, piffa upp sig lite, och sen gick jag ändå i alldeles för god tid till Cabriole för jag var otålig.

Så småningom dök alla andra också upp och det blev många glada återseenden. Kramar och handskakningar. Jag hann till och med prata lite om min kommande jobbsituation med biskop Björn. Det blev en glad fest med god mat, sång både som uppträdanden och allsång. Viktiga samtal fördes också i borden för det är ju nåt av det roligaste att prata med sina bordsgrannar!

Biskop emerita Caroline Krook festtalade och det var ett så fint, och styrkande tal att vi var flera som bad henne distribuera det senare. Jag hoppas få det i skrift så jag kan plocka fram den vid behov i framtiden!

Efter det egentliga festprogrammet stannade några av oss kvar för att samtala en stund. Jag tror vi hade kunnat hålla på hela natten men det hade varit en lång dag och det var ju en dag på kommande också. Sen blev det ändå en stunds samtal med min rumskompis också innan vi kunde släcka lampan och stänga ögonen. Jag var nog lite vimmelkantig av alla intryck under dagen men till slut somnade jag.

Du får läsa mera om söndagens program i nästa del av rapporten.