Själavård – så enkelt och så svårt. Men vad är det egentligen?
Enligt Wikipedia: Själavård är kyrkans omsorg om den enskildes andliga välbefinnande. Man brukar skilja mellan vänskapssjälavård och enskild själavård. Den person som ger enskild själavård, själasörjaren, är oftast präst/pastor eller diakon, men även personer med andra utbildningar kan få förtroende att tjäna i kyrkans själavård.
Enligt Sacrista.evl.fi: Själavård är att hjälpa, stöda och trösta en människa i alla livsskeden. Att hjälpa henne i glädje och i sorg. Jesu kärlek är utgångspunkten då vi stöder och tröstar varandra. Vi gör det genom att lyssna, samtala och bara finnas till hands.
Nu har jag mina första två dagar bakom mig och kan bara konstatera att jag lär mig. Tillsammans med sjukhusprästen M har jag besökt en terminalvårdsavdelning. Där vårdas patienter som oftast är döende. Jag vet att många tänker att det är hemskt men jag tycker det är bra att det finns en avdelning där man har kunskap och mod att göra det bästa man kan för den som är nära döden.
Jag kan inte berätta något om de samtal jag fört för tystnadsplikten är total. Det jag däremot kan berätta något om är mina tankar och sådana finns det gott om just nu. Jag visste inte egentligen vad jag skulle förvänta mig av den här praktiken så jag har gett mig in i den med ett öppet sinne. När jag har mött patienter och samtalat med dem har det väckt tankar och reaktioner som jag å ena sidan var beredd på men jag har också tankar som överrumplat mig. Så nu försöker jag iaktta mig själv, analysera mig, mina tankar och reaktioner och försöka lära mig hur jag fungerar i den här situationen. De människor jag möter och samtalar med kan det hända att jag aldrig möter igen men de ger mig lärdomar jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Så den här praktiken är mycket värdefulla dagar.
Det jag funderat på är: vad samtalar man om i dödens väntrum? Det kan jag inte svara på för det beror ju på vem det är som samtalar. Och ärligt talat, vi är alla i dödens väntrum, vi vet bara inte vilken nummer vår kölapp har. Det är helt möjligt att den som vårdas på en terminalavdelning lever längre än den som kommer på besök. Med den tanken kan samtalen bli hur ytliga eller hur djupa som helst.