Det känns i kropp och hjärna att det varit en intensiv vecka. Det blev över 1100 km bakom ratten, tre dagar själavårdspraktik, en kväll och en förmiddag av samtal och överläggningar med stiftsfullmäktige och ett viktigt möte om min framtid. Kanske det inte är så konstigt om jag känner mig lite matt?
Det är utmanande att få aktivitet och vila i balans. Den här våren är en omvälvande tid med måsten och ivriga planer för framtiden. Det allra viktigaste nu är att få gradun skriven. Ingen liten press där. Det är inte så att världen går under om jag inte får den klar i den tid jag planerat men nog skulle jag vara väldigt besviken på mig själv för det är så mycket spännande som väntar!
Från akademin kom en vänlig påminnelse om tidtabellen för att få ut examen den här våren. För att jag över huvud taget ska ha en chans att bli prästvigd den 27.5 måste jag få in min gradu till språkgranskningen den 20.4 och före det vill min professor ha två veckor tid på sig att gå igenom den. Om jag får in gradun i tid så får jag utlåtandet den 4.5 och det förväntar jag mig att är godkänt. Sen måste jag anhålla om betyg senast 7.5 för att få ut betyget 24.5. Allt det här behöver klaffa precis. Så nej, inte är det alls nån tight tidtabell… Notera den drypande ironin här. För det mest galna är ju att biskopen och notarien skulle vilja ha mitt betyg några veckor före prästvigningen.
Om allt det här går åt skogen så är nästa datum för prästvigning i oktober och då har jag ju plötsligt väldigt gott om tid.
Sen behöver jag ha en arbetsplats som väntar på mig för att alls bli prästvigd. Det är ändå det som oroar mig allra minst just nu. Det finns flera församlingar som letar efter en präst.