Förra veckan ringde en journalist och undrade om jag kunde tänka mig att ställa upp för en teveintervju. Det skulle gälla frågor kring mina teologistudier och min vilja att bli präst. Jag kunde väl tänka mig det men samtidigt kunde jag också mycket väl tänka mig att låta bli. Varför skulle jag vara med i teve? Jag kände inget behov av att visa upp mig. Jag var den tredje som blev tillfrågad så jag lät mig övertalas. Dagens studeranden har så mycket på gång att de inte hinner ställa upp för teve. Jag som fortfarande har svårt att säga nej ibland ställde upp.
I bilen på färjan på väg till Åbo hinner man ta selfies
Idag har jag då blivit intervjuad för teve. Jag har gått hit och dit framför kameran, suttit här och där och blivit intervjuad. Det har varit intressant, det förnekar jag inte. (Speciellt med tanke på den där massmediapraktiken som jag har på gång.) Några formuleringar blev jag att fundera på efteråt för de var inte så väldigt lyckade. Så jag frågade mig själv varför jag inte fattade att bryta och ta om, när svaret jag gav inte blev så där som jag hade velat att det skulle ha blivit. För jag vet ju egentligen att man kan göra det. Sen klipper man bara bort det som inte blev bra. Nåja, det blev som det blev och det är jag sådan som jag är. Alltså, lärorikt och jag är efterklok som vanligt.
Resultatet av mina prestationer idag kan du se i teve om två veckor. Programmet heter Närbild. På Arenan kommer det visst lite tidigare och så kommer det en radiointervju nån dag också. Antagligen påminner jag nog om det sen när det är dags.
Det riktigt skojiga med det här är att Camilla, vars blogg jag följt sen hösten jag började studera, också är med i programmet. Det läste jag till min förvåning om i hennes blogginlägg för nån dag sedan. Hon har blivit intervjuad i Vasa idag. Vi har ännu aldrig träffats men nog mejlats några gånger och nu är vi med i samma teveprogram! En träff så där på riktigt ansikte mot ansikte finns i planerna för framtiden, kan jag avslöja!
Jag vet inte vart det här bär men jag har en stark känsla av att Gud har en plan på gång. Det är någonting i görningen fast jag inte riktigt förstår vad. Det är bara att hänga med för att få se vart det leder. Tråkigt blir det då i alla fall inte!