Några väninnor och jag samlades till tjejträff en kväll. Som vanligt avhandlades det mesta från krämpor till familjeförhållanden till sånt som hänt i närsamhället och världen. Ett ämne stannade i mina tankar. Vi talade om en familj som drabbats tragiskt och hårt på rätt kort tid. En person i familjen är känd för sin tro och för sitt teologiska kunnande och i diskussionen enades vi om att tron är en källa till kraft när det krisar till sig. Speciellt när någon dött hastigt. En av mina väninnor sade att hon har svårt för ”det där med att det är Guds vilja”. Hon kunde inte acceptera att ett hastigt och i våra ögon onödigt dödsfall skulle vara Guds vilja. Men på samma gång sa hon att hon så gärna skulle vilja ha den tron som hon upplever att andra har. Att hon är avundsjuk på deras starka tro och den tröst den ger dem.
Läs mera om psalmer på http://evl.fi/psalmboken
Vi diskuterade inte saken dess mera den kvällen men jag känner att jag vill reda ut mina tankar.
För det första: Jag håller helt och fullt med om att man inte kan acceptera att någons död är Guds vilja. Jag tror inte att Gud vill att någon ska dö. Döden finns i världen för att vi inte längre lever i paradiset, för att göra en lång historia kort. Döden drabbar alla förr eller senare, så är det bara.
För det andra: Jag är övertygad om är ändå att det finns en plan för oss alla, en plan som vi inte kan se. Med vår fria vilja gör vi våra egna planer men ibland blir vi skuffade i nån riktning av ”slumpen”. Till slut, på nåt underligt vänster, följer vi den stora planen.
För det tredje: Om man vill tro är man redan på rätt väg. Om man vill tro är man redan öppen för tron. Välkommen vännen, Gud finns här för dig! Jag vet att det är svårt att förstå och acceptera alla underligheter som den kristna tron verkar bestå av när man ser på den med ett rationellt tänkande. Min hemlighet till tro är att bara acceptera att jag är en liten, liten bit i det stora pusslet och från min utkikspunkt kan jag inte överblicka hela bilden. Därför kan jag inte förstå allting. Det allra viktigaste är att jag inte behöver förstå, jag behöver bara förlita mig på att Gud är kärlek och tro.
Till sist: Min väninna säger sig vara avundsjuk på dem som har en starkt tro och finner tröst i den när det stormar i livet. Jag ser det som att hon känner igen det goda och vill ta del av det. För att ge henne en liknelse hon kan känna igen vill jag likna tron vid kondition. För att skaffa sig en god kondition och för att upprätthålla den gäller det att träna. Att röra på sig regelbundet ger kroppen smidighet och uthållighet. Det är lika med tron. Tron behöver tränas och upprätthållas regelbundet för att inte förtvina.
Jesus säger: Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. (Joh 14:1)