It’s all greek to me

Förra året kämpade jag på med hebreiskan och det syntes här i bloggen med flera inlägg. I år har jag visst inte skrivit sååå mycket om att jag kämpar med grekiskan. Det beror inte på att grekiskan skulle vara lättare än hebreiskan. Jag tycker nästan att det är tvärtom. Eller åtminstone är de jämförbara. Det finns fog för uttrycket “det är hebreiska” och den engelska motsvarigheten “It’s all greek to me” för båda språken är invecklade. Mitt motto från fjolåret kvarstår i alla fall – “jag har ju ändå lärt mig finska också” (…alltså kan det inte vara omöjligt att lära sig hebreiska/grekiska). Nu har jag tre tenter bakom mig varav jag fixade de två senare genom  omtent. Huvudsaken är ju ändå att bli godkänd på sätt eller annat. Jag har förstått att det är många som kämpat hårt med grekiskan för att få den godkänd så jag är mäkta nöjd bara jag kommer igenom kursen nu och inte behöver börja ta om nånting senare.

Jag inbillar mig inte en sekund att jag med min moderata insats kommer att lära mig så mycket grekiska att jag skulle sitta och läsa i mitt Nya testamente på grekiska (som jag inte införskaffat och knappast tänker skaffa heller) när jag förbereder mina predikningar. Det finns hjälpmedel och det finns kommentarer man kan studera som är gjorda av människor som verkligen kan sin sak. Det är alldeles onödigt att jag börjar inbilla mig att jag skulle kunna tillföra nåt nytt. Däremot är jag ändå nöjd över att ha stiftat bekantskap med de klassiska språken (latin ligger på to-do-listan för nästa år) för visst ger det en större förståelse för varför bibelöversättningarna kan variera så pass mycket. Det finns saker som blir klarare när man har en liten förståelse för att saker och ting uttrycks på andra sätt i andra språk.

Så Heureka och Hallelujah! (Vet du vilket som är hebreiska och vilket som är grekiska?)

PS. Det är ingen hejd på hur många ord i svenskan som har en bakgrund i grekiskan! Det är nästan det mest intressanta i hela kursen.