Nu har det gått ett par veckor av studieliv med föreläsningar och övningar och jag trivs! Det är sjukt skönt! Hebreiskan är spännande och utmanande, för titta! Så här ser texten ut i boken. Vackert tryckt och klart uppdelad i ord.
Men sen… Jag skriver av och transkriberar för att lära mig tyda orden. Jag kämpar med att minnas vilken krumelur som är vilken konsonant och vilken punkt som var vilken vokal, vad som är stumma tecken och när det blir dubbelt.
Jag läser ju nog annat än hebreiska också men det faller lite i skymundan för att hebreiskan är så speciell. Annat är finska, engelska, religiös fostran och kyrkorätt. Så egentligen tre språk på en gång men jag registrerar inte riktigt finska och engelska som språk. Jag kan ju prata och skriva på de språken redan. Det handlar mera om att fila på och lyfta upp kunskaper. Engelskan känns petnoga och det ska den vara eftersom det är på så hög nivå. Jag har aldrig tänkt på hur stora skillnaderna mellan amerikansk och brittisk engelska är i den skrivna texten! Massor att hålla reda på! Jag borde väl vara lika noga med de läxorna som med hebreiskan…
I veckan var det riktigt fint väder och jag hade lite tid över mitt på dagen. Jag tänkte att det skulle vara perfekt väder för en promenad för att uppväga allt sittande. I samma stund slog det mig att det finns inget som hindrar mig från att gå på en promenad! Jag är fri och ledig och min egen herre! Hastigt låste jag in mina grejer i skåpet jag har till mitt förfogande och gick ut! Underbart!
Det blir tidiga morgnar och långa dagar men ännu känns det bara helt underbart. Jag får återkomma på den punkten när vintermörkret sänker sig över Norden och slasket ligger blött och smutsigt på marken.