Kursen avklarad

Så har jag skrivit sista uppsatssvaret i kursen och gjort kursutvärderingen. Jag är väldigt nöjd att jag hoppade på den här kursen för lättare kurs har jag aldrig gått! Att jag dessutom fått fulla poäng för de tre första uppgifterna gör inte saken sämre. MEN, jag känner mig som om jag skulle bluffat mig genom kursen! Hur ska jag skaka av mig den känslan? Jag har gjort exakt det som jag blivit ombedd att göra så jag har inte bluffat, men ändå känns det som att det gick lite för enkelt. Nåja. Inte klaga nu. Tacka och ta emot! Allt behöver inte vara blod, svett och tårar!

I morgon bär det av till akademin för att skriva urvalsprovet. Jag har en liten orolig känsla i kroppen för jag har inte läst hela boken ännu som provet baserar sig på. Men till lika har jag en känsla som säger att det inte kan gå på tok för boken var så enkel, så basic. Jag har ju ändå läst bra många böcker ren och klarat av flera kurser. Jag har många års arbetserfarenhet inom vår evangelisk-lutherska kyrka att luta mig tillbaka på. Jag kan en hel del av “facktermerna” redan, jag kan en massa. Men så kryper den där oroliga känslan fram igen och säger “du ska inte tro att du är nåt, bli inte styv i korken nu, det KAN skita sig ordentligt ännu”

Jag funderade faktiskt på vad jag ska göra om jag inte blir antagen. Jag har alterneringsledigheten så klar jag nu kan ha den så vad gör jag om jag står där utan studieplats? Svaret var egentligen ganska enkelt. Jag studerar på heltid vid öppna universitetet! Det är väl kanske lite knepigare men det är helt möjligt. Så jag kunde pusta ut och konstatera att jag har en “plan B”. Åh, jag ser SÅÅ fram emot att få börja studera i höst och att få göra någonting annat än jobba. Jag ser fram emot att ha helgerna lediga och att delvis få planera min tid just så som jag själv vill. Det känns spännande, det förnekar jag inte, men det känns bra. Det är skönt att ha en plan och veta vad jag vill.